Shit happens

Vad ska man säga om lördagens match? Vi spelade bra mot bra motstånd men räckte inte till i slutet ändå. Men är det hela sanningen? Jag tycker inte det. För er som följde matchen genom svensk tv fick ni ser Erik Niva säga att för första gången på länge kändes det som att Arsenal var lika bra som City, och jag kan bara hålla med. Ofta i den här typen av matcher har jag kännt att vi har chansen, vi spelar bra men att vi ändå inte varit på samma nivå som motståndarna. Att de närsomhelst kunde lägga in en växel vi inte hinner med i, att de är fysiskt starkare och bara låter oss hållas. Men den känslan hade jag inte alls i helgen. Det kändes mer som när man tittat på matcher mellan övriga topplag, att båda är på samma nivå. För mig tyder det på ett stort steg i rätt riktning. Vi saknar djup i försvaret men i övrigt är vi där, mer eller mindre på samma nivå som City och Chelsea. Att vi inte vann betyder inte att vi inte är på deras nivå. Shit happens.

Danny Welbeck debuterade och hans insats var inte den enklaste att utvärdera. Hade han satt chippen hade den varit riktigt bra, men nu landar den på ok. Han var lite för lite involverad och hotade lite för sällan i djupet. Men vi ska komma ihåg att det var hans första match, han kommer säkerligen bli mer involverad med tiden. Det han gjorde riktigt bra var det defensiva spelet, han pressade och slet. Dessutom visade han stor styrka och vann ett antal gånger tillbaka bollen högt upp i banan genom att bara trycka undan bollhållaren. Att vinna boll högt upp är ovärderligt. Fortsätter han med det kommer han att kunna bli väldigt nyttig för laget. Det gäller bara att han får fler målchanser och sätter dem. Shit happens.

Jag kommer återkomma med en blogg om Welbeck och vad jag tror om hans roll i laget på kort och lång sikt.

Det stora samtalsämnet annars var skadan på Matheiu Debuchy. Än så länge saknas det oficiella uppgifter men det mesta tyder på att han blir bort två månader. Det är så klart inte optimalt på något sätt men utifrån hur illa det först såg ut hade det kunnat vara betydligt värre. Under tiden han är borta står vi inför ett dilemma i försvaret. Ska vi spela Chambers som är andravalet på högerbacken men samtidigt är första, och enda riktiga, back up till mittbackarna? Eller ska vi satsa på unga Bellerin som vi inte vet hur pass bra han håller på den här nivån? Jag tror att det kommer att bli Chambers som får den mesta speltiden, men jag hoppas att vi roterar en del för det känns lite osäkert att alla tre mittbackarna spelar varje match. Min önskan vore att spela Chambers mot Chelsea och Tottenham och låta Bellerin sköta de andra. Men så lär det troligen inte bli. Någon free agent tror jag inte heller vi kommer ta in men Anthony Réveillère vore förmodligen det bästa alternativ om vi gör det. Klart är att vi har en problematisk tid framöver. Shit happens.