Mot ljusare tider

Jag har varit på väg att blogga en hel del den senaste tiden, men vad jag än har försökt skriva så har det uppmärksammade fallet med Ched Evans (den våldtäktsdömde anfallaren som var på väg till Oldham) legat som en blöt filt över allting.

Jag har vägt för- och nackdelar i flera dagar men till slut bestämt mig för att det här nog inte är rätt ställe att lägga upp en sådan text ändå.

Den texten får istället publiceras någon annanstans och jag kan gå vidare med mitt liv.

Efter Stokevinsten i söndags har det varit ganska tyst kring laget och så brukar ju vara fallet när vi har vunnit. Då slappar alla av en aning och vi försöker prata om positiva saker istället för att bråka med varandra.

Det är ganska behagligt ändå.

Om man dessutom, som jag, undviker allting som har med Silly Season att göra så blir det väldigt lugnt. 

Jag har sedan länge insett att jag inte KAN läsa alla rykten - jag klarar helt enkelt inte av det. Först när det rapporteras på Arsenal.com vågar jag tro på att någonting faktiskt är klart.

Förutom värvningar så väntar vi väl mest på att få höra någonting definitivt angående Debuchy och hans axel. Jag är fruktansvärt irriterad på den skadan som kändes så jävla onödig.

Jag tycker också att det är galet att inte Arnautović fick ett kort för den situationen. Vissa har argumenterat att han inte "menade något illa" med knuffen eller att den inte var "malicious" som de älskar att säga i engelsk media.

Men jag tycker inte att det spelar någon roll.

Redan som liten får man lära sig att man ALDRIG knuffar någon som är i luften. De har ingen chans att parera knuffen. Dessutom finns det ingen som helst anledning för Arnautović att knuffas då bollen redan har runnit över sidlinjen.

Självklart tror inte jag att han VILLE skada Debuchy (det är trots allt ganska få människor som medvetet vill skada andra) men det var ändå en jäkligt onödig sak att göra och det fick konsekvenser.

En solklar anledning att varna en spelare, enligt mig.

Förutom skadan på Debuchy tycker jag dock att det finns mycket positivt att ta med sig från matchen mot Stoke. Vi spelade riktigt bra och orcherna kunde aldrig riktigt utmana.

Vi var starka helt enkelt. 

Att Alexis är en av ligans bästa spelare är väl redan solklart, men även de andra kändes mer fokuserade och vi spelade med ett mycket bättre flyt än vi gjort många andra matcher den här säsongen.

Om man lägger ihop det med att Theo och Özil verkar vara på väg tillbaka så är den generella känslan ändå att det ser lite ljusare ut.

Jag känner mig faktiskt inte totalt negativ inför matchen på söndag. Det är nästan (nästan) så att jag ser fram emot det. 

Lite.

I alla fall just nu.

På söndag kommer jag väl ha ångest som alla andra, men just nu ska det nästan bli roligt.

Den känslan tänker jag klänga fast vid så länge jag möjligtvis kan.