Genomuselt

Nej. Jag kan inte släppa det här.

Det var länge länge länge sedan jag var såhär förbannad efter en förlust. Och jag kan inte se att jag kommer komma över det i första taget.

Wenger beskrev försvarsspelet (eller bristen på det) i matchen som "suicidal". Typ självmordsbenäget. Och jag kan inte göra något annat än hålla med.

Eller som jag själv konstaterade på Twitter några minuter efter slutsignalen: "Never mind skjuta sig själva i foten, vi skjuter oss gärna i huvudet. Ska det göras ska det göras ordentligt."

Precis så känns det.

När lottningen mot Monaco kom var det många som jublade över den lätta lottningen. Jag förstår det. Av alla lag vi kunde ha mött i en åttondelsfinal var Monaco antagligen det, på pappret, lättaste motståndet.

Men vad spelar det för roll om motståndet är lätt eller svårt när vi ändå så envist anstränger oss för att göra allting så komplicerat för oss själva som möjligt.

Jag var på Emirates för två år sedan när vi tog emot Bayern München i en annan åttondel. Jag såg ett kaosartat, förvirrat och panikslaget Arsenal förlora med 3-1.

I går såg jag en repris på detta. Bara det att den här gången var det inte mot Europas (då) bästa lag. Den här gången var det mot Monaco.

Jag förstår mig inte på det här laget.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur ett lag med så många bra spelare kan implodera så fullständigt. Man kan kritisera enskilda spelare, visst, men det räcker inte som förklaring. Giroud hade en katastrofmatch. Det är inte särskilt bra eller roligt, men shit happens. En dålig dag på jobbet. Men vi SKA ha tillräckligt många andra bra spelare för att täcka upp en dålig dag. Spelare som Alexis, Welbeck, Özil, Cazorla och sedan Theo när han kom på MÅSTE kunna steppa up om Giroud inte levererar. Alla KAN inte vika ned sig exakt precis samtidigt.

Vi skulle aldrig ha missat alla de chanserna som vi missade. Vi skulle ha gjort mål tidigare. Vi skulle ha gjort flera mål. Men har man en sådan dag när anfallet inte fungerar, när ingenting klickar, när man får slita och slita och slita för att komma framåt, då måste man säkra upp bakåt.

Sättet som vi släpper in mål på är helt jävla oförlåtligt. Bara tanken på målen gör mig helt jävla utmattad. Det sista får mig att vilja gråta.

Det var en katastrofinsats från Ospina till Giroud och ingen spelare kommer undan med godkänt.

Även fast min första instinkt är att byta ut hela jävla laget tills på söndag så fattar ju jag också att man måste hålla huvudet kallt. Det här är ett lag som KAN prestera. Det vet vi. Men det finns ändå några byten som jag hoppas på. Jag vill ha tillbaka Szczesny mellan stolparna. Jag vill ha någon (Rosicky?) som kan hjälpa Coq på mitten och stabilisera laget. Jag är frestad att ge Gabriel sin första start istället för Mertesacker.

Monaco gjorde en bra match igår men de fick all hjälp de kunde önska från våra egna spelare. Att prestera så genomuselt mot ett lag som Monaco på hemmaplan i en åttondelsfinal är helt jävla oförlåtligt.

En sak till: Jag tycker att Wenger förtjänar mycket kritik efter gårdagens match. Jag tycker att det är hälsosamt att utvärdera och kritisera efter en förlust. Men jag blir ändå sjukt irriterad på alla Wenger-hatare som kryper fram efter en förlust för att börja gapa om att ge fransmannen sparken. Jag fattar att det är en naturlig del av en förlust att folk letar syndabockar men det mesta som cirkulerar på sociala medier skapar bara mer problem.

Jag förstår ilskan. Jag förstår frustrationen. Jag har tänkt (och sagt) en hel del saker det senaste dygnet som inte passar sig att upprepas. Men ingenting blir direkt bättre av att Arsenalsupportrar ger sig på varandra eller de egna spelarna. Det är enbart destruktivt. Och dessutom gör det mig bara ännu argare.

Nu ska jag försöka släppa det här och gå vidare (hahahahaha).

Skjut mig.