Medlemmar: 8706 st.
Visa menyn

Love Will Tear Us Apart

Davidsson och Mannen
fre 4 sep 2015 kl 07:48

Kära, bästa bloggläsare. Här står vi nu, i denna stund, inte bara inför en helg som totalt saknar innehåll av någon som helst vettig fotboll (läs: Arsenal, EPL eller Football League i fallande skala och fallander sanningsgrad) utan också inför en period av påtvingad kontemplation, av rekapitulation och av sårslickande. Inga avledande ligamatcher att hänga upp sitt följande kring, ingen uppstart av Europaspel att vända och vrida på och inga motståndarförluster att, i brist på Arsenalsegrar, gotta sig åt. Och inga transferrykten. Inga spelaraffärer. Inte det heller.

För nu har fönstret stängt och i dess efterdyningar svallar vågorna höga på Arsenalböljan. Likt Röda Havet, som öppnades för israels folk på flykt från slaveriet, är vi arsenallister nu uppdelade i två läger. I det ena viken skvalpar emotionisterna med sin besvikelse, sin ledsamhet och sin ilska över att klubben inte handlade in de två pusselbitar som skiljer oss från att vara trovärdig utmanare om ligatiteln. I andra bukten ror rationalisterna som med stadiga och logiska tag förklarar truppens höga kompetensgrad i relation till rådande fotbollsmarknad i allmänhet och det logiska i att avstå sådana tokerier som exempelvis manu ägnade sig åt när de spenderade mer än en halv miljard svenska kronor på en tämligen oprövad 19-åring utan några A-landskamper, i synnerhet.

Emotionisterna hävdar att de andra inte begriper, att de har blivit förförda av Wengers och klubbledningens bortförklaringar och rena plattityder eller att de där borta på andra sidan till och med har tappat gnistan. Rationalisterna å sin sida talar om de känslosammas överdriver, om att det minsann är på fotbollsplanen och inte i Sky Sport News TDD-sändningar som säsongen avgörs och att alla dessa högljudda känslomänniskor bara borde ta och lugna ned sig. Skärpa sig, liksom. Och det är mitt här, i den stora pajkastningstävling längs med tangentbordens ravin, som jag sitter och bara skakar på huvudet.

För emojsarna låter sina kantstötta känslor svalla över andra lägret som svarar med att, med logiska argument, försöka få känslostormarna att mojna genom rationell saklighet. Som att skälla på den döve för att hen inte hör vad man säger, som ”du är ful när du gråter” eller som att hävda att fattigdom beror på lathet hos den från födseln menlöse. De olika sidornas pajer är bakade på ingredienser som den andra är allergiska emot, som den för att undvika kvävningsdöden, inte ens kan ta in och av retoriska råvaror som förskjutits för länge, länge sedan. Och så förväntar vi oss att den andre skall förstå? Att hen skall begripa, komma till insikt och allra helst ändra sig?


Man behöver inte vara död för att vara insiktsfull. Bild: Flickr.com: ”StanillRae”

Och jag begriper fortfarande ingenting. Vi älskar samma dj-la fotbollslag och här står vi och kastar smörja på varandra. Vad är meningen i detta? Istället för att säga ”okej, du känner någonting som inte jag känner” eller ”okej, du har en tanke som jag inte delar”. Vår kärlek är densamma, likvärdig och gemensam men våra upplevelser är olika. Våra tolkningar och våra bilder är olika. Varför kan det inte bara få vara så? Jag berättar för dig hur jag känner och tänker och om du lyssnar till mig så kommer jag att lyssna till dig när du vill berätta hur du tänker och känner. Olika åsikter, tankar och förklaringar. Olika styrkor i känslovågorna, olika konsekvensanalyser och olika lösningar. Varför kan det inte få vara så?

För egentligen är ju Wenger själv det bästa exemplet på denna arsenalska dynamik. Wenger, den ultraakademiske filosofen, logikern och den rationelle tänkaren som gått och blivit den stoiskt kvarstående fotbollsideologen. En ideologi som han envist försvarar så till den milda grad att den i mångas ögon har kommit att stjälpa över i ett närmast teologiskt förhållningssätt. Och i teologigins andra ytterlighet finns, med fundamentalistisk övertygelse och likotoksians extas, ja just det: Känslan. Den ohämmade och tvärsäkra. Och de olika ytterligheterna möts och förenas således på frågeställningens baksida.

Jag står inte utanför Emirates, demostrerar och säger att £nough is £nough men jag respekterar de som gör det. Jag håller inte med när någon försöker övertyga mig om att vi dels har en trupp som håller för att slåss om ligatiteln eller att det inte fanns förutsättningar för Arsenal att agera på annat sätt under just stängda fönster, men jag respekterar personen, dennes åsikt och rättigheten att uttrycka den. Måste vår kärlek till Arsenal behöva splittra oss, föra oss isär och göra oss till fiender? Arsenal som är känd för att ha en heterogen fanskara som öppet accepterar och införlivar varandras etniska och kulturelle olikheter har kommit att bli två uppdelade hav med endast sk-tstormar däremellan. Är det så vi vill ha det? Är det någonting att sträva efter? Eller skall vi leta efter något annat? Skall vi lyssna till varandra istället för att kasta smörja på er, ni dumma där borta? För vem är jag att döma dig för din reaktion? Och vem är du att sätta dig till doms över min?

When routine bites hard, and ambitions are low. And resentment rides high, but emotions won't grow. And we're changing our ways, taking different roads. Then love, love will tear us apart again. Love, love will tear us apart again.

Why is the bedroom so cold? You've turned away on your side. Is my timing that flawed? Our respect runs so dry. Yet there's still this appeal that we've kept through our lives. But love, love will tear us apart again. Love, love will tear us apart again.

You cry out in your sleep, all my failings exposed. And there's a taste in my mouth, as desperation takes hold. Just that something so good just can't function no more. But love, love will tear us apart again. Love, love will tear us apart again...

Kommentarer

Bild för Jajo67

Bara att du tar en Joy Division låt som en titel till bloggen gör ju att den blir bra ;)

Visst har du rätt, men så länge man tjafsar med glimten i ögat är det ok tycker jag, även om alla blir frustrerade då och då. Men du får döpa om emotionisterna-rationalisterna till realisterna-Utopisterna - jag säger som Hans Rosling " Det finns inget att diskutera, Jag har rätt & du har fel" hahahaha ;)

Nu laddar vi för Stoke hemma nästa helg vilken för övrigt ska ses på plats med sonen, COYG!!

Bild för Woody

Att referera till Ian Curtis och Joy Division är stort och värdigt en Arsenalman. Rock on !

Bild för Micke

Har nog aldrig hållt med så mycket som här och nu! Vi tycker, och känner, olika men vi alla älskar vårt Arsenal FC!

Personligen står jag nog någon stans i mitten och önskade verkligen förstärkning, men är mer nöjd i dag än var jag har varit denna perioden de senaste åren.. Inga tunga tapp, samspelt trupp och harmoni i laget! 

Men jag förstår verkligen frustationen hos de som tycker att AW borde bytas ut mot någon som kan avsluta affärer, även om jag personligen vill ha kvar gubben så länge han själv vill.. 

Sen måste jag säga att jag hatar dessa uppehåll och inte blir det bättre av att Sveriges matcher spelas samtidigt som Englands..

Tack D&M för att du med dina texter förgyllar glappen mellan våra matcher! 

Bild för Davidsson och Mannen

Janne Jonsson// Det gick liksom inte att motstå när jag promenerade från jobbet häromdagen. Jag hade låten i lurarna och tyckte att både titel och stora delar av texten stämde så otroligt bra in på var vi som fangrupp är just nu. Ett läge där jag själv inte hade kunnat hitta bättre ord, så det var bara att knycka och knyta ihop.

Och tjafsa med glimt, absolut. Det tycker man ju om. Det jag vänder mig emot är hur vi ställer oss emot varandra, i stället för bredvid. När en del personer dömer andra för att de andra reagerar på annat sätt. Och att det vi inte diskuterar är en objektiv sanning, bara upplevelser, bilder och tolkningar.

Hoppas du får det härligt nästa lördag!

Woody// Ja, herregud. Ibland gör man faktiskt rätt. Mitt citerande och refererande är ett exempel på det. Som jag nämnde så hade jag inte kunnat sätta ord på läget bättre än vad Curtis redan gjort.

Micke// Precis. Vi tycker, tänker och känner olika. Inför samma klubb. Och det måste vi lära oss att respektera, allt annat kommer driva oss isär. Jag är nog som du, att jag står mittemellan. Eller så är jag kanske både och. För jag känner jättemycket och reagerar också känslomässigt. Sedan försöker jag tala mig till sans och balans vilket går ibland går riktigt bra. Ibland avsevärt sämre. Men oavsett så måste jag, vad jag än tycker, visa hänsyn och inte trampa på eller kränka andra, bara för att de tycker, känner eller tänker på annat sätt än jag. Och här måste vi bli bättre. Och synen på Wenger är ju, som bekant, en riktig vattendelare.

Landslagsuppehållen, ja gud vilket uselt påfund. Jag har verkligen bestämt mig för att samla ungarna i soffan i morgon och verkligen försöka puffa upp det svenska landslagets match mot Ryssland. Samtidigt är det ett landslag som är den direkta motsatsen till det öppna, välkomnande och kärleksfulla U21-landslag som hjälpte oss tillbaka till landslagsfotbollen i somras. Apropå vattendelare, denne Ibrahimovic…

Tack så mycket för berömmet och de oerhört värmande orden!

Bild för Jonas Eriksson

fantastiskt skrivet och mitt i prick. AMEN.

 

Bild för Sral

Ja, underbart med Joy Division! Jag vet inte om det är en hätsk stämning just nu, eller om det bara är den såkallade internet-sjukan. Självklart är det tråkigt om man upplever någon slags konflikt, och man ser ju i forumet att vissa kan känna sig påhoppade, men liksom...allt vi gör är väl att säga vad vi tycker. Och just efter de sista dagarna av deadline day är stämningen uppskruvad till max. 

Bild för Adamberg

Bta sammanfattning man vill gärna tycka saker ja även att W gjort sitt utan att man blir uppläxad det är allt annars är det lovande med lite oenighet Let's go on 

Adam

Bild för Adamberg

Levande

Adam

Bild för Adamberg

Levande

Adam

Bild för Torbjörn Nylin

Fantastisk text med klockren metafor i Joy Division. Det här du tar upp är verkligen byktvätt som vi behöver. Visst måste "vi" få tycka och känna olika, men när vissa fans säger att det är det värsta som hänt i Arsenals PL historia och kräver AW:s avgång för det, är det faktiskt dags att skärpa sig, som din bloggande Arsenal Sweden supporter/kollega/ambassadör uttryckte sig. Som Arsenal supporter tycker jag faktiskt att man får nyansera sig så pass mycket även om det bara handlar om en twitter. Jag hade personligen varit mycket mer förbannad som Manu fan, än jag är nu som Afc fan. För precis som du skriver är det ju ren idioti/desperation de har handlat i. Angående din perfekta metafor, så vill jag bara avsluta med en grupp som jag lyssnade mer på och som du säker känner till - The Sister of Mercy. Deras First and last and always kan väl få knyta ihop den säck du öppnat.

 

Captain Tony A på Twitter 

Bild för Pelle

Ja, allt tjafsande får sig en tankeställare när du refererar till ett självmord, man måste respektera varandra även om man har olika åsikter. Själv har jag gjort ett litet försök att städa upp på forumet, någon måste ju ta första steget och jag blir glad i skälen när jag läser din blog och hoppas fler följer våra steg nu.

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Sral

Just nu tänker jag mest på hir oviktigt allt känns med tanke på flyktingkatastrofen, men om vi ska hålla oss till Arsenal tänker jag ibland att även om vi hade en period på tio år utan titlar, är inte Wengers era ändå en av de mest framgångsrika? Ser man t ex hur det såg ut på 70-talet och 80-talet innan Graham var det vissa säsonger vi hamnade väldigt långt ned. Jag vet att vi värderar det olika, men stabiliteten vi har haft länge nu är något som jag verkligen uppskattar. Jag skulle bli precis lika glad som alla fans om vi t ex skulle vinna ligan, men jag tänker också på hur svårt det är och att jag inte ser det som en katastrof eller att klubben är på väg åt fel håll när vi inte gör det. Fan, varken under Graham eller Wenger har vi klarat av att vinna ligan två år i rad, så vi borde inte vara så bortskämda som vi faktiskt är. Och det gäller nog alla vi på något sätt. 

Bild för Davidsson och Mannen

jonas eriksson// Tack så mycket och roligt att jag träffade rätt!
Sral// 1: Jag har inget emot att vi säger vad vi tycker, snarare tvärtom. Jag älskar diskussioner och höga vågor av åsikter. Det jag däremot upplever just nu är hur hela Arsenalskaran tenderat att dela sig på två delar (se ovan) och att många tappat lite i respekten för de andra. För andras åsikter och andras upplevelser och det tycker jag är oerhört synd. Deppigt.
2: I relation till nuvarande flyktingkatastrof och andra katastrofer är ju, självklart, ett fotbollslag tämligen oviktigt. Och våra tankar kring laget likaså. Men ändå är det viktigt för oss. Arsenal är en del av såväl vår vardag som helg och både förgyller och förgör för oss och våra liv.
Platini// Tack skall du ha och ja, det är lite min poäng. Att man skall kunna ge sig in i diskussioner utan att det blir så personligt, kränkande eller riskabelt.
Torbjörn Nylin// Sister of Mercy är mer min frus kopp te än min, men hon älskar den låten. Men du, nu är jag inte ute efter att skapa polemik, min önskan och är precis tvärtom. Så därför har jag, som jag nämnde ovan, lite svårt för just när några/någon (Arsenalfans/-fan) berättar för andra hur hen skall tycka, tänka eller känna. Ett exempel är just när någon eller några uppmanas att ”skärpa sig” vilket jag anser vara både respektlöst och onödigt. Så tja... där tycker vi lite olika. För jag tycker att folk skall få tycka och känna som de vill/gör utan att någon sätter sig till doms och berättar för dem hur de skall, eller inte skall, känna. Det är, som sagt, lite sådär...
Pelle// Nu refererar jag inte till Curtis' suicid, mer på de fantastiska textrader han skrev. Men annars är jag med dig i din kommentar, för det är precis respekten för varandra och varandras åsikter jag önskar tillbaka. Är helt med dig!

Bild för Woody

Såg Sisters of Mercy live med orginalsättning, så det så ! Rock on !

Bild för Jonas Eriksson

Respekt. =-)

 

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Wow, till och med jag bugar och bockar.
jonas eriksson// Precis.

Bild för Fredde

Det kunde ha varit värre.. Vi kunde haft Hamrén som gled runt på Emirates och pratade om shining och att vi var förbannat bra de första 37 minutrarna när vi förlorar med 1-4 och motståndare fullständigt kör över oss sett till 90 min plus tillägg. Wengér har iallafall tillräckligt med vett i kroppen för att be om ursäkt till supportrarna. Herregud vad urbota uselt ett landslag kan vara, vad usel inställning ett landslag kan ha.

Pensionera Hamrén, samtliga i truppen och Hamréns genomusla tränarstab (Allbäck!). Pensionera Zlatan, han är en del av problemet snarare än lösningen. Han är på tok för bra för det här laget. Det innebär att alla spelare bara springer runt Zlatan och tar löpningar när Zlatan har bollen för att man tror att han ska friställa en med en superklack och sen får man vara en del på ett frimärke. Nu blir det snarare att andra spelare (Ekdal?) hade ett kannonläge efter en fin löpning i djupet när Zlatan inte hade bollen men en urbota klapprutten Zengin passar ju enbart Zlatan trots att han är 40 meter bort och 3 backar i bollbanan för att dom är ju kompizzar. Och vad har Durmaz och Zengin gjort i landslaget för att få en plats? Dom har fjäskat in sig hos Zlatan vilket även Hamrén gör så han spelar ju med minst 1 av Zlatans polare.
Nee ta in u-21 landslaget helhjärtat, skrota SAMTLIGA av de gamla stofilerna. U-21 krigar för varandra, de får alla att bli bättre än vad de är. De behärskar den ädla konsten att överhuvudtaget använda sig av någon form av försvarsspel, eller anfallsspel för den delen.
Offtopic delux. Men fan vad trött man blir på Hamrén som sitter och säger att första 37 var skit bra när det bästa som skapades var att Zlatan hade 1 frispark utanför och en på tok för lös frispark som deras målvakt boxade bort.

 

Om vi går tillbaka till Arsenal, så förstår jag att man inte köpte mer. Jag vill ju gärna se både Flamini och Arteta försvinna och ersättas av bättre spelare. Men när Arteta förlängde med ett år(!) så stod det mer eller mindre klart att vi inte skulle köpa någon ny DM. Anfallare fanns det inga tillgängliga så då hoppas man kanske på Akpom väldigt mycket. Men för mig är det ganska sjukt att Szczesny som är homegrown och visat en stor talang genom åren kan man lättare flytta på än Arteta. Visst han var dålig förra året men hela försvaret släppte till helt sinnessjuka mängder målchanser när han stod fram till julen. Att folk bråkar inbördes på läktare och dylikt är nästan som MUF vs ung vänster. Han är så stark så antingen är man helt för han eller helt emot han i klubben idag.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Detta herrlandslag... Vad skall man säga? Sedan Hamrén tillträdde och inte bara förde med sig en total kapitulation inför allt vad Ibrahimovic medförde, krävde och kvävde, så är hela detta lag insvept i en tung dimma av osäkerhet, rädhågsenhet och patetisk vilja av att vara alla till lags. Att alltid hitta något positivt i en klump avskräde och att alltid leva efter devisen "om jag bara låtsas och säger att jag har det kul, så har jag det på riktigt". Men min upplevelse är att ingen längre går på smörjan.

Att det överhuvud taget är folk som betalar för att se på matcherna live (Friends arena, ingen annan stans i detta avlånga land) är däremot en stor gåta. Jag hängde i en kompis soffa, tog några öl och fick mig några sköna garv. Och det är ungefär så landskamper är för mig. En axelryckning och några skämt på deras bekostnad. Inget mer. Bara det.

Så visst skall vi, som Arsenalister, vara glada att vi inte har en sådan tomte vid rodret. Vi, som svenskar, får väl bara hoppas att Hamrén snart ger upp och tar med sig sin sk. player manager (obs: inte assisterande tränare), sitt svammel och sin zlatandyrkan och drar. För sparken lär väl, inte heller, han få. Vilken pajas.

Bild för Sral

Haha, vilken underbar sågning! ;)

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Du tänker Freddees totalkapning? Absolut.