Medlemmar: 8705 st.
Visa menyn

Oh Captain My Captain

Martin Palmér
mån 16 maj 2016 kl 16:08

I helgen hade jag glädjen och äran att få närvara vid Mikel Artetas stora farväl till Arsenal. Det var inte utan att jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka när denne konstant underskattade man fick den uppskattning han alltid förtjänat. Det han gjort för den här klubben är värd alla sorters hyllningar. På slutet har han mest varit skadad och utanför truppen vilket få många att glömma bort hans första år i klubben.

Den 31a Augusti 2011 hade Arsenal inlett säsongen katastrofalt efter att säsongen före kommit fyra med under 70 poäng. Cesc Fabregas, Gaël Clichy och Samir Nasri hade lämnat och det enda som kunde likna någon förstärkning till a-laget var värvningarna av Gervinho och Park Chu-Young. Tre dagar tidigare hade man förlorat med urusla 8-2 på Old Trafford med en startelva innehållandes bland annat ungdomsspelarna Armand Traore och Francis Coquelin. På bänken fans bara två a-lagsspelare, Lukasz Fabianski och Marouane Chamakh. Läget hade inte varit så här mörkt för Arsenal sedan Grahams sista dagar och har inte varit det sedan heller.

Flera nyförvärv hade ryktats in och det verkade sannoliktatt flera skulle ansluta på transferfönstrets sista dag. Mikel Arteta var bland de som nämts, men han verkade avskriven då klubben och spelaren inte kommit överrens. Dessutom var flera skeptiska till om han verkligen var bra nog att lyfta oss. Men så hände något timmarna innan fönstret skulle stängas. Arteta gick med på att sänka sin lön och vips gick affären i lås.

De flesta trodde att vi värvat en ersättare till Fabregas och Nasri, en offensiv spelfördelare som också var bekväm som högerytter. Men oj så fel de hade. Istället gick Arteta in och tog rollen som defensiv organisatör och taktisk ledare för hela laget på planen. Det visade sig passa honom som hand i hanske och vara precis vad Arsenal behövde. Laget bestod fortfarande av en hel del talangfulla spelare, många av dem väldigt unga, men det saknades organisation och någon som kunde hålla ihop det. Någon som kunde få alla att dra åt samma hall på planen och skapa en fungerande helhet.

Artetas inträde betydde inte en omeddelbar 180 graders vändning för laget, de förlorade mot Blackburn och Spurs i ligan. Men det var en markant och tydlig förbättring, från en inledning med 1 poäng på 3 matcher vann Arsenal plötsligt de flesta matcherna. Kulmen var 5-3 segern mot Chelsea på Stamford Bridge och 2-1 segern mot Dortmund på Emirates. Robin van Persie hade så klart en gigantisk del i framgångarna, men han hade aldrig kunnat prestera så bra utan ett fungerande lag bakom sig.  Utan Arteta hade han inte haft det.

Med tanke på säsongstarten var det en fantastisk prestation att laget lyckades kämpa sig till en tredjeplats och två poäng mer än året före. Men Artetas storhet och betydelse för laget kunde ses i mer än bara lagets slutplacering hans första säsong. Under hans ledning gick Alex Song från en klumpig fysikspelare till att bli köpt av Barcelona. Han lyfte Aaron Ramsey till att 2014 vara kanske världens bästa box to box mittfältare. Sedan han tagit över kaptensbindeln har spelare  i klubben flertalet gånger lyft fram hans betydelse för dem och laget.

Mikel Arteta tog en lönesäkning för att gå till ett lag i kris. Han lyfte laget ur krisen och skapade en plattform att bygga ifrån. Han var en ledare utanför planen som alla spelare såg upp till och lyssnade på. Han förstår förmodligen spelet bättre än nån spelare i årets trupp, eller till och med bättre än någon sperlare som Wenger haft i Arsenal. Hans vader höll inte ihop på slutet och det sista året har han inte kunnat göra sig själv rättvisa på planen, något han själv påtalade at than mått dåligt över. Men det ska inte överskugga den enorma betydelse han hade för att Arsenal klarade sig igenom den oerhört tuffa perioden 2011-2013 relativt oskadda. För det förjänar han allas vår uppskattning och beundran.

I söndags fick han vid ställningen 3-0 hoppa in säsongens sista match, hans första sedan FA cupmatchen mot Burnley i slutet av januari. Det sista som hände var att Arteta drog iväg ett skott som via målvaktens rygg letade sig in. Att det kommer räknas som ett självmål tror jag ingen bryr sig om. Efter matchen stod han kvar på planen och mottog en stående ovation från hela arenan. Rysningarna kom krypande när en gråtande Arteta fick ledas av planen av lagkamraterna. Ett värdigt avslut för en av Emirates-erans mest underskattade och viktigaste spelare så här långt. Det var bara synd at than inte blev kapten tidigare.

 

Kommentarer

Bild för Sral

Helt rätt! Vissa glömmer verkligen hur viktig han var, det var ju minst två riktigt bra säsonger för oss.

Bild för Jonas S

Verkligen. En riktigt smart och skicklig fotbollsspelare.

Be excited!

Bild för Jonas Eriksson

Ja han var viktig, men har aldrig sett storheten man pratar om På fotbollsplanen. Hade han varit så otroligt bra så hade vi väll haft en bättre placering än en tredje plats som bäst? Men han verkar vara en fantastisk person och det låter som han har betytt mycket för många spelare i laget. I mina ögon så steg han då mer än vad jag hade trott. En man med hjärtat på rätt plats och som burit Arsenal märket och kaptens bindeln med stolthet. Sådana killar finns det inte många av. Lycka till arteta med vad det nu blir. 

 

Bild för Pelle

Mesta hyllningarna gick ju dock till Rosicky med alla som sjöng hans song o lagkamraterna bar hans tröja. Kände inte att Arteta fick så mycket mer än de minuter han fick hoppa in men visst är han värd all text du har i bloggen!

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Byarum

Respekt för den texten Martin. Jag tillhör inte dem som rankar honom lika högt som du, men det var oerhört bra och respektfullt skrivet och det är på det sättet vi ska minnas våra spelare. Det finns ju alltid en risk att det man mest minns, är de sista säsongerna när de inte presterade lika bra som när de var på topp. 

Bosse

Bild för Chadli Chaibi

Grymt bra skrivet Martin!

Bild för Martin Palmér

Tack Chadli!

Bild för Woody

Fin hyllning till en stor man och stor spelare. Med tanke på Arsenals så kallade spelfilosofi så var Arteta viktig. Hade dock gärna sett mer mönsterbryt och innovation. Hursomhelst en riktig praktkille som fick ett känslosamt och värdigt slut på tiden hos Stoltheten. Rock on !

Bild för Martin Palmér

Förstår inte hur man inte kan se storheten i en spelare som lurade Barcelona att Alex Song var en bra fotbollsspelare.

Bild för Woody

Det var väl med Song så att våra ytterbackar samlöpte diagonalt in på sekundära avlastningsytor varvid Arteta i sin tur sidledspassade till kvantmekaniskt boxtobox ytlöpande alternativ. Där uppstod Song. Rock on !

Bild för Torbjörn Nylin

Härlig text, tack... Håller med klart underskattad, visade nu att han fortfarande håller mot sämre lag, ingen DM i dagens Arsenal har hans lugn med bollen eller klarar hans passningsspel. Även om det bara var några minuter han fick så blev skillnaden på spelet markant. Värdigt avslut.

Captain Tony A på Twitter