Parproblem

Ja, ni ser rätt. Till slut kom det en blogg.

Mittfält handlar om att hitta spelare var egenskaper kompletterar varandra. Spelare som kan göra vad de är bäst på och tillsammans täcka in det som krävs på ett mittfält. Försvar, positionering, bollvinst, speluppbyggnad, krativitet och bolltransport. Saknas något av det eller om rollerna fördelas fel får mittfältet problem, och det är precis vad som skett i Arsenal på slutet. Framförallt mot United senast.

Mohamed Elneny och Francis Coquelin är var för sig spelare med en roll att fylla och en nivå som är minst bra nog för att vara komplementspelare i Arsenal. Coquelin kan addera kraft och bollvinster till ett spelskickligt mittfält, Elneny kan agera smörjmedlet mellan defensiv och offensiv bredvid en bra 6:a, men tillsammans saknar allt för mycket av det som krävs av ett mittfält. Coquelin har försvar och bollvinst, Elneny är utmärkt i positionsspelet och bolltransport men båda saknar kreativitet och förmågan att bygga spel bra bakifrån.

Mot United hade Francis Coquelin, som central mittfältare, i ett lag som vill vara spelförande, 22 mottagna passningar. Vi tar det en gång till, 22 mottagna passningar som central mittfältare. Theo Walcott, som referens, hade 33 som ytter. Det är så klart inte hans fel att han inte får fler passning utan det är ett grovt systemfel. Vi såg det här experimentet i början av säsongen med Cazorla som den djupast liggande mittfältaren och Coquelin framför som bollvinnare. Det funkade väldigt dåligt då och än sämre nu. Det är uppenbart att antingen har spelarna fått instruktioner om att inte inkludera Coquelin i spelet eller att de inte litar på honom. Oavsett vilket blir det helt ohållbart att spela honom i en mer framskjuten roll i det spel vi försöker oss på. Vi tappar bokstavligen en spelare när vi har bollen. För oavsett vad man tycker om Coquelin så kan man inte påstå att en entral mittfältare med 22 bolltoucher har bidragit i spelet med boll. Anledningen att han spelas där han spelas är troligen att Wenger vill ha hans aggressivitet på planen men han litar inte på honom som den djupaste mittfältaren längre. Det kombinerat med att vi försöker spela med högre press har öppnat en roll högre upp i banan. Men då skulle jag nog ändå påstå att det finns spelare i laget som är minst lika bra på den typen av presspel och som kan bidra i spelet med boll.

Middlesborough hemma var första matchen vi på allvar såg Elneny spela som den djupast liggande mittfältaren och redan då blev det allt för tydligt att han, trots sin skicklighet i passningsspelet, inte har förmågan att hitta rätt passningar mellan linjerna för att bygga upp spelet. Det är inte den roll han ska ha. Däremot har vi i flera matcher sett att han är aldeles utmärkt på vara den som tar emot de passningarna och ser till att etablera spelet på mittplan med sin förmåga att kontrollera spelet.

När vi sen slänger i två komplementspelare i fel roller så är det inte konstigt att det blir fel. Vi försöker göra uppspel genom en spelare som uppenbart inte trivs med det eller klarar av det speciellt bra. Han ska då spela upp bollen, men inte till närmaste mittfältare för han ska undvikas i det offensiva spelet. Nej, bollen måste upp på Özil eller Sanchez, vilket självklart får dem att droppa ned djupare när bollarna allt för sällan når fram. Det i sin tur leder till brist på alternativ i nästa spelfas och i sin tur svårigheter att skapa bra målchanser.

Vi kompletterar en svag speluppbyggare med en obefintlig bollmottagare och på bänken sitter Granit Xhaka och undrar vad vi pysslar med.