Medlemmar: 8779 st.
Visa menyn

Ode de Nacho

Martin Palmér
tis 26 sep 2017 kl 18:29

I fotbollslag finns det många olika typer av spelare. Det finns glamorösa finlirare som står för bländande prestationer. Det finns fysiska praktexemplar som sätter in rungande tacklingar. Det finns speedkulor som drar iväg i blixtrande rusher. Det finns hårdskjutande strikers som bombar in bollar från långt håll. Det finns måltjuvar som petar in bollar från någon meter. Och sen finns det de där som det är svårt att kategorisera, som inte gör nåt speciellt som står ut, som jobbar på i de tysta. Men som ibland, och igår var en sån kväll, får lysa starkast av alla.

Nacho Monreal, eller Natxo Monreal Eraso om en nu ska vara alldeles korrekt, är precis en sådan spelare. Han är inte snabbast på planen, han tacklar inte hårdast, han slår inte de mest halsbrytande passningarna, han skjuter inte bäst. Med andra ord syns han oftast inte mycket och får sällan stora rubriker. Men han jobbar alltid hårt, står ofta rätt och gör nästan aldrig avgörande misstag.

Samma oglamorösa visa har det varit i landslaget. Trots 20 landskamper över de senaste 8 åren är det största han fått vara med om en tredjeplats i confederations cup. Han har inte ens varit med i truppen till något EM eller VM. Så efter gårdagens insats är det hög tid att han får en rejäl hyllning.

Som en del vet är listan på spelare i dagens Arsenal jag genuint gillar väldigt kort men Nacho är definitivt med på den. Han är en glad och positiv filur med en räv bakom örat. Han håller låg profil och är extremt bra på att göra grunderna rätt. Han står rätt, passar rätt och hans nivå är jämn med få dippar. Det går helt enkelt inte att inte tycka om honom. 

Nacho Monreal har startat två av de tre FA cupfinaler vi vunnit på 10-talet. Han var lysande mot Chelsea i våras och hade stor del i att vi ens stod i den finalen. Sett över de tre kampanjerna stod han för 13 starter av 18 möjliga. Det går inte att komma ifrån att han trots en undanskymd profil spelat en ytterst central roll i samtliga titlar klubben vunnit de senaste 12 åren och det ska vi inte glömma. Nacho Monreal är en osynlig blivande legendar i klubben. Viva Nacho!

Kommentarer

Bild för Byarum

Instämmer. Tyckte han var helt suverän för två år sen, något blekare under förra året och börjat riktigt bra i år. Det verkar som om denna roll (till vänster) passar honom riktigt bra. Han har varit en väldigt underskattad trotjänare under senare år. Kul att han nu får lysa. 

Bosse

Bild för Woody

Precis en sådan spelare ska alltid hyllas. Presterar ofta i det fördolda och är oerhört viktig för laget. Finns flera sådan exempel historiskt hos stoltheten. Lojala lagspelare av vikt. När Arsenal hade det bästa laget någonsin (övriga klubbar inkluderade) så fanns Gilberto. Man såg honom aldrig men när han inte spelade blev laget inte lika suveräna. Nacho är väl inte där men oerhört skarp. Rock on !

Bild för Torbjörn Nylin

Helt rätt. Det är fler av hans typer som behövs om vi ska hänga med i ligan. Vi har spelare i dagens trupp som har betydligt högre höjder än han, men de visar den inte vecka efter vecka. Lägg därtill hans härliga kroppsspråk och engagemang, något man till stor del saknar i dagens Arsenal.

Captain Tony A på Twitter