Medlemmar: 6543 st.
Visa menyn

Axel Asplund

Ögonblicket man drömmer om

Axel Asplund – sön 28 maj 2017 kl 22:09

Jag trodde inte riktigt på det - men hoppet fanns där. När folk har frågat mig om min syn på Arsenals chanser inför finalen har jag svarat ungefär så med tillägget att konstigare saker än att Arsenal besegrar Chelsea har hänt.

Läs mer

Uffe Jansson has won the double!

Axel Asplund – tor 25 maj 2017 kl 11:54

Nej, det blev ingen favorit i repris i år. I alla fall inte fotbollsmässigt. Resultaten i årets säsongsavslutning räckte inte till för att rädda Arsene Wengers fjärdeplatstrofé det här året. Men det hindrade inte mig och Arsenal Sweden-vännerna från att ha en härlig långweekend i London.

För mig är det mycket av vad supporterskapet handlar om. Visst, det är viktigt att vinna men jag kan även uppskatta vad mitt Arsenalintresse har gett mig i form av vänskap, galna upplevelser och starka känslor. Jag skulle aldrig vilja vara utan det.

Läs mer

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Axel Asplund – tor 11 maj 2017 kl 22:30

2-0 har varit ett gångbart resultat den senaste veckan. 2-0 mot Manchester United i söndags, 2-0 mot Southampton igår - och, ljusår bort i fotbollsuniversum, 2-0 till mitt Knivsta Kings mot Aruba i division 3 i Uppsalakorpen idag. Det känns skönt att ha dessa tre segrar i ryggen efter en dag där jag halvt har blivit Twitterhånad av Offsides chefredaktör Johan Orrenius för mina blygsamma fotbollsmeriter.

Läs mer

Dagen då Arsenal blev omåkt

Axel Asplund – mån 1 maj 2017 kl 13:29

1 maj har sedan jag flyttade till Uppsala 2004 handlat om att slicka såren. Valborgsfirandet i den här stan är en av årets höjdpunkter och när jag var student var det något jag och mina kompisar laddade för i månader. Det slutade givetvis oftast med övertändning - och därmed ägnades första maj knappast åt att demonstrera. Om det inte räknas som demonstrationståg att framåt eftermiddagen släpa sig ner till Tjuvens Pizzeria på Studentvägen för att köpa pizza, läsk och chips.

Läs mer

When the spring turns to summer

Axel Asplund – sön 23 apr 2017 kl 23:08

Det var härligt att få uppleva känslan av att tiden står still igen. Den där känslan som bara infinner sig när Arsenal leder i en svår och viktig match och allt man vill är att domaren ska blåsa av matchen. Så upplevde jag den tid som förflöt från Alexis mål fram till det att klockan nådde minut 121 och Arsenal blev klart för klubbens tredje FA-cupfinal sedan 2014. Känslan överträffas bara av den tillfredsställelse som uppstår när matchen till sist är över.

Läs mer

Han skulle ha blivit en av de största

Axel Asplund – ons 19 apr 2017 kl 23:45

En match på skakig stream från Arsenal TV Online efter att inte ha sett Arsenal spela på ett par månader kan vara dagens höjdpunkt en lördag i juli. I alla fall om man tycker sig ha fått se framtiden springa omkring och vara självlysande på Arsenals mittfält. Så tänkte i alla fall jag 2008.

Läs mer

Egenskapen som räddar mig gång på gång

Axel Asplund – fre 14 apr 2017 kl 12:32

Mitt jobb som högstadielärare kräver många egenskaper. En av de viktigaste är tålamod. Elever gör - tänka sig - inte alltid exakt som jag vill, eller säger till dem. Ibland inte ens om jag säger till dem två gånger. Det förekommer till och med, och nu tror jag att många blir förvånade, att de gör exakt tvärtemot vad de har blivit tillsagda.

Läs mer

London och Stockholm i skuggan av terrorn

Axel Asplund – mån 10 apr 2017 kl 09:40

På bara ett par veckor har städerna jag återkommer till så ofta jag kan drabbats av liknande terrordåd. Bilar blev till mordvapen på Westminster Bridge i London och på Drottninggatan i Stockholm. Jag kan inte kalla mig stockholmare och jag kan inte kalla mig londoner, men likförbannat är det mina städer. Städer jag har återkommit till i alla mina åldrar och städer jag alltid kommer att återvända till. Oavsett vad någon dåre får mig att känna i form av tvivel och rädsla.

Läs mer

The comeback kid

Axel Asplund – fre 31 mar 2017 kl 15:52

För att citera Barack Obama: “Is this thing still on?”.

Läs mer

Cyklopen analyserar

Axel Asplund – sön 9 dec 2012 kl 20:59

Det var fint att få uppleva en seger igen. Det var nästan som att jag hade glömt bort hur det känns att vinna i ligan.

Matchen igår var knappast en sådan som det kommer att skrivas böcker om i framtiden, men den var ett klart fall framåt jämfört med hur det såg ut mot Swansea. Jag brukar hävda på mitt jobb att utskällningar inte leder till någon förbättring, och jag är ganska säker på att jag har rätt – åtminstone om man jobbar med tonåringar. Jobbar man med superbortskämda 25-åringar kan det nog emellanåt finnas en poäng med att ryta till för att påminna dem om att de inte kan vänta på att någon annan ska ta ansvar, så Steve Boulds omskrivna avhyvling av laget efter Swansea-förlusten var nog på sin plats.

Igår var Arsenal tydligt det dominerande laget på Emirates och nog var siffrorna något i underkant. Lukas Podolski tyckte nog å sin sida att 2-0 speglade matchbilden perfekt, för någon annan förklaring än det kan jag inte se till hans fantastiskt svaga avslut över ribban från två meters håll.

Det har debatterats om att Santi Cazorla filmade innan domaren blåste för straff i den första halvleken. Här är jag medveten om att jag är så enögd att jag skulle platsa bland cykloperna på ön Youra i Odysséen, men var det inte en touch på Cazorlas ben? I det läget, i hög fart, kanske det var svårt att hålla balansen.

Eller så filmade han bara, precis som alla andra - engelsmän såväl som utländska spelare.

Det var starkt av Arteta att slå straffarna så pass säkert som han gjorde efter missen mot Fulham. Jag hoppas att han kan spela en större roll offensivt än vad han har gjort den här säsongen, för jag tycker inte att han är den perfekta mittfältsliberon, eller vad vi ska kalla den positionen. Han tar visserligen mer defensivt ansvar jämfört med Alex Song, men det blir för statiskt på mittfältet när han faller så djupt. Han är dock det bästa alternativet på den positionen vi har i truppen idag (jag har räknat bort Diaby) men där måste Arsenal investera under 2013.

Nu hoppas jag att den här segern, precis som jag har hoppats efter alla andra segrar den här säsongen, är något Arsenal kan bygga vidare på. De kommande fem matcherna är sådana som det finns goda möjligheter till seger i, så jag hoppas verkligen att Boulds utskällning fortsätter att ringa i öronen på spelarna. Om det nu var den som fick dem att lyfta sig igår.

Idag har jag kollat på Manchester-derbyt. I fjol kan jag erkänna att jag ville att United skulle vinna de matcherna, eftersom att vår gamle ovän Samir Nasri spelade i ljusblått. I dagens match hoppades jag på att båda laget skulle förlora. Av förklarliga skäl.

Det var grymt störande att se att 20 procent av spelarna på planen har tagits till England och utvecklats till stjärnor av Arsene Wenger. Att just de spelarna nu spelar seriefinal är ännu ett stort underkänt till Arsenals transferstrategi de senaste åren. Arsenal har försvagats samtidigt som konkurrenterna har blivit starkare av de försäljningarna.

Att en av spelarna också avgjorde matchen var bara ännu lite mer salt i detta vidöppna sår.

Nu vänder vi blicken mot Ligacupen och Arsenals som jag ser det mest realistiska chans på en titel den här säsongen. Bradford ska omöjligt utgöra ett hot mot The Gunners, men den här säsongen vet man ju aldrig. Jag hoppas att spelarna har insett det också och visar rätt inställning. Då är seger det enda rimliga alternativet.

Läs mer

Sidor