Axel Asplund

Raymond Domenech stannar som fransk förbundskapten i två år till. Gael Clichy får alltså vänta till hösten 2010 innan han får chansen i landslaget - tungt för honom, men positivt för Arsenal eftersom att han blir mindre sliten då. Å andra sidan vet han inte hur man gör när man blir trött, så det kanske inte hade spelat någon roll. Men det måste kännas surt i alla fall.

Gael kanske måste byta stjärntecken eller något för att få chansen.

Jag har inte direkt hajpat EM under den senaste månaden, men jag måste erkänna att spelet har varit mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara. Lag som Spanien, Ryssland, Holland, Turkiet och Portugal har visat att det är Wenger-fotbollen som är framtiden.

Jag brukar hävda att CL numera är fotbollsscenen där de bästa matcherna spelas, men efter EM känns det inte som att det går att dra den tesen alltför långt. Matcher som Holland-Ryssland, Tyskland-Turkiet och Turkiet-Tjeckien var helt fantastiska att titta på, även för en neutral åskådare. Även finalen höll ovanligt bra klass.

Det är också skönt att kolla på toppfotboll och inte direkt bry sig om vilka som vinner. Champions League är förknippat med så mycket, i brist på bättre ord, "hat" mot klubbar som Man United, Chelsea, Liverpool, Barca, Real, och så vidare i all oändlighet. Det går inte att se en match i slutspelet i CL där man inte sitter och hoppas på att ett av de där lagen ska torska. Det är tröttsamt i längden och knappast något som en sådan där "fotbollsälskare" som brukar sitta i expertpaneler skulle känna.

I EM kunde man släppa allt det där. Man störde sig inte ens på Ruud van Nistelrooy, som farsan sa. Okej, det är klart att man gjorde det - särskilt när Perlskog/Fjällström ville ge honom ärlighetsmedalj för att han stog upp i en duell för första gången i världshistorien - men det var inte som när Horseface spelade United.

Sverige var tråkiga att se, men att bli utslaget av EM-mästaren samt laget som slutade är inget att skämmas över. Det går inte att kräva att Sverige, med Anders Svensson och Daniel Andersson på mittfältet, ska vara topp-tre i Europa. Just nu är det bara Zlatan och Petter Hansson som är en toppspelare och Sveriges chans att vinna EM med den här generationen försvann med straffarna mot Holland 2004. Men nog har Generation Ljungberg gjort så mycket man kan kräva av ett svenskt landslag under den senaste tioårsperioden. Det är bara den där riktiga fullträffen som saknas.

Sett med Arsenalögon var det bara Cesc som gjorde någon glad, och även om hans insats i finalen inte var glänsande så är han väl förtjänt av platsen i All Star Team. Jens gjorde nog sina sista insatser i landslaget, och han imponerade inte. Senderos var stabil i hopplösa Schwiez och VP blandade och gav i Holland. Gallas var precis som hela Frankrike en besvikelse. Fabianskis främsta insats var att byta tröja med Jens efter Tyskland-Polen.

För mig var det som helhet den bästa turneringen sedan EM 2000, och fotbollen - när man väl fick se någon mellan alla reklamavbrott och tillfälliga avbrott - höll hög klass. Nu återstår det bara att ställa in siktet på nästa fest. Den drar igång den 16 augusti.

Stort grattis till grabbarna nere i Skåne som tog hem MFF Support Cup i stor stil. Vackert gjort, Koffed och company.

Själv har jag varit med i turneringen tre gånger, utan att vinna en enda gång. Det krävdes uppenbarligen att jag stannade hemma - trots min kyla när det kommer till straffläggning. Å andra sidan verkar grabbarna ha varit så överlägsna att det aldrig var tal om straffar.

Jag utgår från att segerbanketten hålls på klassiska puben Sir Toby's.

Arsenal Sweden har fått sin första trofé. Det är stort.

När det begav sig. Hör jag "Captain Fantastic"? 

Jens Lehmann förnekar sig aldrig. Hans ego är klart jämförbart med spelare som Romario och Eric Cantona, och tron på sin egna förmåga verkar vara bergfast.

Nu säger han: "Min tuffa säsong beror på min klubbmanager."

Så det har ingenting med att göra med en fullständigt katastrofal säsongsinledning, samt att en annan målvakt klev in och spelade stabilt? Det var alltså Wengers fel att Lehmanns tavlor mot Fulham och Blackburn kom. Där ser man.

Nu är Tyskland i EM-final, men det är knappast Mad Jens förtjänst. Han har långt i från övertygat i kassen, som vi kunde se - eller inte se på grund av TV4 - i semifinalen mot Turkiet. Men inte ens en sådan insats tycks rubba Lehmanns tro på sig själv. En märklig egenskap, och jag kommer aldrig att bli klok på den mannen.

Han har påtalat sin brist på förtroende för Wenger under hela säsongen, och till slut verkar det ha blivit en sanning för Lehmann att Le Boss verkligen har motarbetat honom. Tysken har visat noll respekt för fransmannen, medan Wenger hela tiden har snacka om vilket proffs Lehmann är.

Målvakten gjorde mycket bra för Arsenal, men avslutning gör att det är svårt att hålla honom som en av de stora spelarna.

...kanske vore något för Arsenal?

Skämt åsido - för varje inhopp (!) han gör för Spanien blir jag bara mer och mer nöjd över att vi har Fabregas i säkert förvar i Arsenal. Killen gör ju som han vill på planen. Hans framspelning till Spaniens 2-0-mål mot ryssarna var ju rena rama Bergkamp-konstverket, och precisionen i passningen före Silvas 3-0 hade gjort en hjärnkirurg avundssjuk.

Tycker att det säger en hel del om Luis Aragones bristande fotbollskunskap att han bänkar Cesc i match efter match. Såg han ens Spanien-Italien? Det kan inte finnas många friska tränare i världen som hade hållit en spelare utanför startelvan i nästkommande match efter en sådan insats. Efter dagens inhopp tvivlar jag på att ens Aragones kan undgå att ta ut Cesc i finalen.

Fast å andra sidan snackar vi om gubben som kallade Henry "den svarta skiten" så det är ju uppenbart att han inte är den vassaste kniven i lådan. Jag skulle nog påstå att han är så slö att han inte ens kan skära smör.

En sak är i alla fall säker. Efter att ha fått sitt slutgiltiga genombrott i Premier League under säsongen 06-07 har Fabregas nu slagit igenom på allvar även internationellt, vilket insatserna i CL och EM har visat. Och det bästa är att allt talar för att han kommer att bli ännu bättre. Det kan inte ens Luis Aragones hindra.

Till sist, för att återknyta till föregående inlägg. Det var naturligtvis 4 FABREGAS som var den populäraste tröjbeställningen - överlägset populärast.

Hjälpte Lander sammanställa klubbens tunga beställning av den nya matchtröjan som skickas till London nu. Det blev en sammanlagd order på bara £6000...

När jag satt och gick igenom mail med ordrar slog det mig att det var många som ville ha sitt eget namn tryckt på ryggen av matchtröjan. Detta är något jag har funderat på tidigare: Varför vill man ha det?

Själv skulle jag tycka att det var konstigt att gå omkring med till exempel 10 ASPLUND på ryggen. Jag spelar ju inte i Arsenal, så varför ska mitt namn stå på en Arsenaltröja?

Då tycker jag det är roligare - om man inte vill ha en "riktig" spelares namn på tröjan - att skriva något meddelande som "I 8 Spurs", "09 CHAMPIONS" eller "04 UNBEATABLE". Eller att helt enkelt köra en tröja utan något tryck, för att man kanske inte vill favoritisera någon spelare framför de andra.

Om jag hade köpt en tröja den här säsongen hade jag dock valt att ha någon spelares namn, och där ligger King Kolo närmast till hands. Men för min del blir det att lägga de få kronor jag har i min ägo på resor i höst istället.

Vilken Arsenalspelares namn tror ni var populärast bland de beställningar vi fick in? Jag kan avslöja så mycket att det inte var 20 DJOUROU...

Jag undrar hur nöjda med sig själva de som driver Samir Nasris officiella hemsida är. Först lade de upp en text om att fransmannen hade signat för Arsenal på sajten, för att sedan ta bort den och lägga upp en ny nyhet där det stod att ingenting är klart och att Nasri är under kontrakt med Marseille. Det svänger fort på nätet.

Senaste gången jag kollade sidan låg den nere. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är världens lättaste sak att hålla i gång en seriös hemsida, men webmastern på samirnasri.fr verkar helt ha tappat konceptena. Han har nog resonerat så här: "Nu lägger vi locket på tills Arsenal och Marseille bekräftar detta." Och det gör han klokt i.

Jag kan inte säga många ord på franska, och jag förstår ännu färre. Därför var det frustrerande att inte kunna läsa nyheterna på Nasris sajt. Men tack vare teknikens under kom jag på lösningen, och numera kan jag läsa alla språk som finns. En helt ny värld öppnar sig för oss med alldeles för mycket fritid, nu kan man läsa silly season-rykten på franska, tyska och burundiska (är det ett språk?). Google Translator is the shit.

När det inte finns några spännande rykten att tala om får man fokusera på annat. För på något vänster funderar man alldeles för mycket kring Arsenal även fast det fortfarande är åtta veckor kvar till premiären.

Idag släpptes truppens nummer för kommande säsong och det lär väl bli den enda stora nyheten den här veckan. Min fascination för vem som har vilket nummer har avtagit något med åren - i mellanstadiet ritade jag hela truppens ryggtavlor i det underbara programmet Paint - men det går alltid att dra några slutsatser när Wenger släpper numren.

I år kan vi till exempel konstatera att Manuel Almunia är gjuten som nummer ett och att nyförvärven Vela (nr 12) och Ramsey (nr 16) förväntas gå in i truppen och på allvar konkurera om platser, om inte i startelvan, så i matchtruppen.

Fast i bland betyder det inte så mycket vilket nummer en spelare har. Minns att Stepanovs fick nummer tre när han kom och att Cesc gjorde sina första matcher med den klassiska 57:an på ryggen. Man kan ju lungt påstå att den där 57:an med hockeyfrilla fick en mer framgångsrik karriär i Arsenal än vad letten fick.

Till sist ser jag att tröja nummer åtta sparas till det att Nasri presenteras.

Hur kommer det sig att Barcelona gång på gång vänder sig mot Arsenal när klubben jagar spelare? Utan att tänka allt för mycket kan jag räkna upp ett gäng spelare som Barca har värvat eller försökt värva: Overmars, Petit, Silvinho, van Bronckhorst, Henry, Cesc, Hleb och Adebayor.

Om de nu gillar Arsenal så mycket kan de väl bara lägga ner sin egen klubb och bli gooners istället.

Det mest tröttsamma är dock att katalanerna alltid börjar snacka om övergångarna en månad innan transferfönstret ens har öppnat, och börjar på ett tjuvaktigt sätt rubba balansen i Arsenal.

Jag är så fruktansvärt trött på den där klubben, och bitterheten efter Paris har bara en liten del i det. Tänk om Barca av någon omöjlig anledning var tvunget att flytta ner en division eller blev utslängt från CL på grund av idiotiskt beteende. Ingen - inte ens ett Real-fan - skulle bli gladare än jag om det inträffade.

Barcelona sägs förhandla med Arsenal om Alex Hleb, och att vitryssen stannar i stökiga London känns allt mindre troligt när lugnet i Katalanien lockar. Detta har lett till en del snack om hur Arsenal faller sönder bit för bit, och att vi inte har tillräckliga ekonomiska muskler för att klara konkurrensen.

Samtidigt uppges nu Christiano Ronaldo ha sagt att han överväger att lämna Man United för Real Madrid i sommar.

Nog känns Ronaldo som en tyngre förlust för United än vad Hleb skulle vara för Arsenal? En yttermittfältare som har lett United till två ligatitlar och en CL-titel på två år och samtidigt gjort 65 mål på två säsonger, jämfört med en yttermittfältare som har lett Arsenal till noll titlar och samtidigt gjort 8 mål på två säsonger, är naturligtvis en förlust av stora proportioner.

I det perspektivet känns inte en eventuell förlust av Hleb lika allvarlig. Då känns det helt plötsligt rätt att ersätta honom med Frankrikes största mittfältstalang (från och med nu utgår jag i från att Nasri är klar) och hoppas på bättre utdelning framför mål. United lär knappast ha lika lätt att hitta en ersättare om Ronaldo går.

Så för den som är orolig över att Heb ska dra vidare - tänk då hur United-fansen känner sig inför Ronaldos hot om flytt.