Axel Asplund

Nu byter jag hajpande av Wilshere och Vela i träningsmatcher mot Säkert! och Blondie på norrländsk festival. Det blir Storsjöyran i Östersund, och det återstår att se om Trav-Kalle kan skaka fram en tv med TV4 Sport till mig på lördag, så att vi kan se Arsenal-Juve.

Men han har samtidigt utlovat abnorma mängder av drinken Dräparen, så vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag blir bara mer och mer imponerad av Jack Wilshere. Visst är jag medveten om hur lätt det är att börja hajpa en spelare på nästan ingen grund alls, men nu börjar jag på allvar tro att 16-åringen kan få speltid i Premier League redan den här säsongen.

Jag ska flytta från min trötta korridor om två veckor och mitt i utrensningshetsen hittade jag den pappersremsa som fungerade som matchprogram i matchen mellan SC Weiz och Arsenal i Österrike för tre år sedan (Den som minns slutresultatet utan att konsultera Arsenal.com vinner priset för största Arsenalnörd i Arsenal Sweden).

Man kan säga att The Gunners trupp såg bra mycket annorlunda ut då:
1. Lehmann
3. Cole
7. Pires
8. Ljungberg
9. Reyes
10. Bergkamp
11. van Persie
12. Lauren
13. Hleb
14. Henry
15. Fabregas
16. Flamini
18. Cygan
19. Gilberto
20. Senderos
22. Clichy
23. Campbell
24. Almunia
25. Bentley
26. Owusu-Abeyie
27. Eboue
28. Toure
29. Larsson
31. Hoyte
36. Howard
37. Mannone
Och sedan nummer frågetecken på tre spelare: Song, Djourou och Christanval.

18 av dessa spelare har alltså lämnat klubben sedan dess, eller rättare sagt sedan sommaren 2006 då den här truppen var intakt fram tills dess. Och det är ju inte direkt några dussinspelare som har lämnat heller.

Sett ur det här perspektivet är det inte så konstigt att vi inte har vunnit något på tre år. Det är klart att det tar ett par, tre säsonger att spela ihop ett helt nytt lag på den här nivån. Och då har vi ändå varit riktigt nära titlar flera gånger - Paris 2006, Cardiff 2007 och ligan förra säsongen, då vi bara var fyra poäng bakom United.

Laget tog ett steg framåt förra säsongen, och kan Nasri ersätta Hleb samtidigt som Wenger hittar en bra ersättare till Flamini kommer mittfältet att hålla samma klass som i fjol. Dessutom kanske Rosicky kan göra några inhopp då och då, mellan skadeuppehållen, och på så sätt bidra till att laget tar ytterligare ett kliv i år.

Både media i allmänhet och vi supportrar brukar vara snabba med att dubba talanger "den nye *infoga valfri legendars namn*", vilket ofta bara leder till besvikelse när talangen inte når upp till orginalets nivå. Det finns massviss av exempel som inte riktigt lyckats nå lika långt: Diaby - den nye Vieira, Nasri - den nye Zidane, Richard Wright - nye Seaman, och så vidare.

Men jag vill ändå slå ett slag för den nye "den nye". Det är Jack Wilshere, född 1992, jag syftar på, som den nye Cesc. Han har varit den stora behållningen i de annars intetsägande inledande träningsmatcherna i sommar.

I spelstil kanske han inte påminner överdrivet mycket om Cesc, men jag tycker mig se en mognad i spelet som jag inte har sett hos en så ung spelare sedan spanjoren slog igenom. Wilshere verkar också ha en fin blick för spelet, och - bäst av allt - han är skolad i Arsenal sedan nio års ålder så han är redan insatt i spelsystemet och fotbollstänket som gäller i den här klubben.

Nu förväntar jag mig inte att han är en av ligans bästa spelare om fem år, för Cescs utveckling är unik. Men jag hoppas att han får fortsätta utvecklas i reservlaget och i Carling Cup under en eller ett par säsonger, för då kan han faktiskt vara redo för Premier League. Wilshere måste också inse att det återstår oändligt mycket hårt jobb innan han är en "färdig" spelare, och det är bara att hoppas på att Steve Bould, Niel Banfield och Arsene Wenger får honom att förstå det.

I år blir hans chanser begränsade i A-laget, men förhoppningsvis kan han få spela i Ligacupen mot mer kvalificerat motstånd än Barnet och Burgenland och verkligen känna på den engelska verkligheten. Klarar han av ett sådant test ligger vägen mot succé öppen. Då är det rentav läge att börja kalla någon annan 90-talist Den Nye Wilshere.

Läser att någon på nytt tolkat ett Cesc-citat så att det verkar som att spanjoren kommer att byta klubb om Arsenal inte vinner någon titel. Att Cesc skulle ha sagt det så tvärsäkert är helt otroligt, men risken för att det verkligen sker en flytt för honom nästan sommar är inte försumbar.

För jag är säker på att Cesc inte kommer att spela i Arsenal under hela hans karriär. Förr eller senare kommer han, likt 99 % av de utländska spelarna, att söka sig till något annat land. Det är ytterst få spelare - till och med engelsmän inräknat - som avslutar karriären i Arsenal. De senaste åren är det väl bara Tony Adams, Lee Dixon och Dennis Bergkamp som har gjort sina sista professionella matcher i The Gunners. Nästan alla andra spelare har gått till någon annan klubb för att avsluta, eller fortsätta, karriären.

Cescs framtid i rött och vitt är till stor del bunden till Arsene Wengers framtid i Arsenal. Under förra årets mediadag ställde jag den spekulativa frågon om han skulle stanna i klubben om Wenger lämnade den. Då hade Wenger ännu inte skrivit på treårskontraktet och framtiden var något oviss. Cesc svarade skickligt, mediatränad som han är:
- Jag tror att bossen kommer att stanna i klubben, så då kommer jag också att stanna.

Ett svar som jag tolkar som att det skulle vara större risk att han gick till Spanien om Wenger slutade, än vad det är nu. Samtidigt har vi sett andra spelare som har varit bundna till Wenger, som Vieira och Henry, som utan vidare var beredda att lämna klubben, så inte heller det gör Cescs framtid säker.

Jag tror dock att det inte finns någon risk att han går redan nu, men om ett år kan det vara andra tongångar. Fast innan vi behöver oro oss över det, har vi en hal säsong att oro oss över - och nog är säsongsoron bra mycket skönare än silly season-oron?

Det måste vara märkligt att vara 23 år och känna sig gammal, som Gael Clichy säger att han gör på Arsenal.com. Men faktum kvarstår, nu när "åldermännen" Lehmann och Gilberto har lämnat klubben, att Clichy plötsligt tillhör den äldre och mer rutinerade delen av truppen.

Det är lite skillnad mot mitt lag i division sex där det är trettioåringar som får spela i unga laget när vi kör internmatcher...

Jag är den förste att stå bakom Wenger när det gäller att satsa på talanger, men nu känns det som att balansen i truppen börjar bli för dålig. Förra sommaren försvann mycket rutin när Henry och Ljungberg gick och nästan lika mycket försvann med Lehmann och Gilberto. Det är i princip bara Gallas och Toure i viss mån som kan räknas som riktigt rutinerade i dagens Arsenaltrupp.

Visserligen har spelare som Van Persie, Cesc och Rosicky varit med ett tag, men det är ändå ganska få spelare att bygga ett lag runt. Särskilt som VP och Rosicky i regel missar hälften av matcherna. Det måste finnas ett par, tre spelare till som Walcott, Diaby och Vela kan luta sig mot i de tuffaste matcherna, för jag är rädd att Cesc inte kan ta hela det ansvaret själv. Det känns inte som ett rimligt krav.

Vi har tjatat i flera år om att Wenger ska värva en etablerad och rutinerad spelare till laget, men bortsett från Gallas - som ju egentligen bara var betalning för Cashley - har vi kammat noll. Så vad talar för att det blir en sådan värvning nu? Inte särskilt mycket.

Wenger litar till fullo på sin princip om att spela med unga spelare och det verkar nästan som att det har gått prestige i det nu. Han bara ska lyckas med sin metod. Även om det innebär att en 23-åring känner sig som lagets ålderman.

I och med att Kolo Toure missar och CL-kvalet står Arsenal inför ett stort backproblem. Gallas är den enda riktigt etablerade försvaren i truppen, och bakom honom finns bara Senderos och Djourou eftersom att Song ska spela OS med Kamerun.

Hade lätt tagit en topp-tre plats i SM i trötthet när klockan obarmhärtigt ringde klockan 05.00 i morse, och det går nog att betecknas som osannolikt att jag faktiskt tog mig upp till tåget och ut till Arlanda och jobbet. Och inte blev jag piggare av att det första jag såg när jag kom upp i Sky City var en SAS-anställd som bar en vit t-shirt med texten "Luck has nothing to do with it - Tottenham". Otroligt provocerande i en så arla timme.

Jag hörde att de sjöngs på Underhill i lördags, men jag hörde inte texten. Och eftersom att jag påstår mig vara en ramskonnässör av stora mått så var jag givetvis tvungen att kolla upp hur de gick. Som ni vet så är Google din vän, så det gick att hitta de nya texterna på ett litet kick.

Adebayor-sången rullade som vanligt - om än med en för sommaren mer aktuell text:
Adebayor, Adebayooor - we offered him 60, the f*cker wants more

Och så hade man snott Liverpools briljanta Torres-ramsa och gjort om till en Eduardo-hyllning:
We brought him in when Henry went, Eddie, Eddie
He scored more goals than Darren Bent, Eddie, Eddie
He broke his leg but he'll be back and Darren Bent will still be cack
Eduardo Silva, Arsenal's Number 9

Den sistnämnda har nog potential att bli en hit - även om det så klart är omöjligt att överträffa Liverpoolfansens variant. Men något ska de väl vara bra på, The Scoucers.

Jag är inte förvånad över att min sommar är ganska händelselös. Det finns liksom inte så mycket som kan hända om man sitter framför en dator i ett truckgarage samt sladdar runt bland flygplan (och, en gång för alla, det var INTE jag som körde in i ett plan för ett par veckor sedan) i åtta veckor. Men att det hittills har hänt så lite under Silly Season förvånar mig.

Av De Fyra Stora i Premier League är det egentligen bara Chelsea (så klart) som har värvat ett riktigt stort namn i Deco. Arsenal har visserligen fått in två lysande talanger i Ramsey och Nasri, men den duon faller knappast in under kategorin "Stora namn". Liverpool verkar ha tagit det sunda beslutet att inte ösa ofattbara £20 miljoner på Gareth Barry, och har tagit ovanligt få initiativ den här sommaren. Man United? Den klubben verkar nästan nedlagd.

Samtidigt är det över en månad kvar till transferfönstret stänger och klubbarna kan i lugn och ro låta agenter och spelare svettas, för att sedan - när det börjar bli desperat - värva till ett billigare pris än de fantasisummor som har nämts under de senaste veckorna. Som ryktet om att Sp*rs ville £60 miljoner för Robbie Keane. Robbie Keane! Någon måste skämta aprillo.

Tur att det i alla fall har börjat spelas träningsmatcher. Arsenal-FC Konsonant ikväll känns som lagom tisdagsunderhållning. I brist på stora-namn-värvningar.