Axel Asplund

Nu kanske jag är överdrivet konspiratorisk, men kommer inte skadan på William Gallas lite väl lämpligt för Arsene Wenger? Det är uppenbart att lagkaptenen inte har hela spelartruppens förtroende då det ständigt dyker upp nya rapporter om detta. Visst är det vanskligt att sitta och uttala sig om detta framför en dataskärm i en deprimerande grå svensk stad, men om allt var frid och fröjd i och truppen stod bakom Gallas skulle väl dessa läckor inte existera?

Jag tror därför att Gallas mycket väl hade kunnat spela mot Stoke i morgon. Samtidigt kan han vara skadad. Det är dock inte ovanligt att spelare klarar av att spela halvskadade, se bara på Christiano Ronaldo som spelade avslutningen av förra säsongen och EM-slutspelet med en skadad fot. Nu är det givetvis bara spekulationer, men jag tror att Gallas har fått en känning av sin ljumskskada och detta använder man som ursäkt för att vila honom mot Stoke. Hade han inte varit ifrågasatt utgår jag från att han hade spelat, trots känningen.

Arsene Wenger har inte varit främmande för liknande rökridåer tidigare. Thierry Henry petades inför ett Sp*rsderby under sin sista säsong i klubben, trots att han kände sig fit nog för att spela, med motiveringen att han var skadad. Jens Lehmann fick också stå tillbaka på grund av någon diffus skada efter sin katastrofala inledning förra hösten - men var tillräckligt frisk för att stå i landslaget.

Wenger är inte den typen av manager som går ut och sågar sina spelare inför hela världspressen, utan han väljer ofta att sköta petningar internt. Det är väl i princip bara Senderos under de senaste åren som officiellt har petats efter en svag insats.

Vi lär aldrig få veta allt om det som hände i omklädningsrummet i onsdags, utan får nöja oss med knapphändiga rapporter. Utifrån dessa, och ur historiska perspektiv, får man sedan dra sina egna slutsatser. Jag vägrar dock köpa slutsatser som att Gallas inte alls är ifrågasatt, för de bygger bara på drömmen om den perfekta fotbollsklubben och inte på verkligheten. 

I morse kändes det fortfarande som om jag hade fått besök av Anton Chigurh - Javier Bardems karaktär i No country for old men - och fått en kyss av hans bultpistol. Det var helt bedövat i huvudet, och avslutningen av matchen hade fortfarande inte skjunkit in. 

Undan för undan har jag dock kunnat ta till mig de frustrerande scenerna på Emiraten. När jag väl nådde Uppsala där det regnade i sidled kändes gårdagen plötsligt avlägsen. Bedövningen från bultpistolchocken som Lennons mål innebar har släppt.

Det är först nu vi kan börja analysera matchen. Klart är att Arsenalspelarna fortfarande är för naiva för att nå den högsta ligapositionen under den här säsongen. Visst kan vi rent teoretiskt vinna ligaguld, men i ärlighetens namn var det har knappast den sista genomklappningen vi kommer att få se den här säsongen. Detta eftersom att spelarna uppenbarligen inte - trots deras ständiga kommentarer om motsatsen - förmår lära sig av tidigare misstag.

Man kan prata om vad man lärde sig i Birmingham till förbannelse. Det är dock inte värt en blaskig Holsten om man upprepar misstagen gång efter annan.

Nu kommer det säkert pratas om att det blir en reaktion till nästa match, för vilken gång i ordningen den här säsongen vet jag inte. Jag blir inte klok på att spelarna förlorar matcher (ja, igår förlorade vi med 4-4) på grund av inställningen ungefär en gång i månaden. Det får bli slut på snacket om vad de har lärt sig av förlusterna nu. Istället måste de visa på planen att de har lärt sig. Frågan är dock hur Wenger ska få in det i lagets kollektiva hjärna. 

Jag var där. Jag förstår inte heller någonting.

 Det enda jag förstår är att David Bentley, som alltid har varit Gooner och haft Dennis Bergkamp som idol, har hånat hela Emirates med en riktigt ful dans just efter slutsignalen. Ni kan ju dra era egna slutsatser om det. Om det handlarom respekt eller hån, får ni avgöra.

Jag tycker hån. Varför kommer jag att gå in djupare på när jag har lugnat ner mig.

Jag har haft panik sedan slutsignalen. 1-5 är ingenting mot det här.

Cesc Fabregas visar med stor tydlighet vad han tycker om Tottenhams lag i dagens The Sun. Jag finner detta oerhört roligt - även om det är en sån där kommentar han kan få äta upp om det unthinkable inträffar.

Matchenpulsen stiger så sakteliga. Just nu har vi gjort en mellanlandning på hotellet och Luks tar en powernap. Snart tar vi sikte på The Tollington, en av favoritpubarna utanför Emiraten, för att på allvar bli redo för The North London-derby. Det är det fjärde derbyt jag ser live och "jag" är hittills obesegerad - med andra ord talar det mesta för seger i kväll.

Efter Cescs kommentar ovan, är jag övertygad om att han avgör. Mitt tips: 3-1 (Adebayor, Cesc 2). 

Efter den kallaste upplevelsen sedan - eh, förra gången jag såg MK Dons - på Brisbane Road igår (Orient torskade mot Dons med 1-2) är laddningen på topp inför derbyt. Snacket i England har så gott som enbart fokuserats på 'arry Redknapps chockövergång till Storklubben. Harry som för övrigt blev utbuad när han skulle ta emot ett pris från Portsmouths City Council igår. Rätt åt honom, som har brytit med Pompey två gånger nu.

Jag kan lova att Redknapp kommer få möta en Emirat på sitt minst välkomnande humör ikväll. Det började redan i söndags och efter de senaste dagarnas intensiva rapportering lär inte de hånfulla ramsorna bli mindre frekventa. Precis som det ska vara när vi möter Sp*rs.

Redknapp fick en behaglig förstamatch mot Bolton, men nu blir det en reality check. Kan Arsenal upprepa spelet från andra halvlek mot West Ham ser jag inte hur vi skulle kunna förlora. Å andra sidan var det inte många som såg en Hull-förlust heller, men så är Hull ett mycket, mycket bättre fotbollslag än Tottenham. Nästan i alla fall.

Fjolårets hemmaderby var en fantastisk match med Almunias straffräddning och Bendtners löpning direkt från avbytarbåset till att skjuta in en nick bakom Robinson. Jag hoppas på något liknande i kväll.

Och så har vi ju Adebayor också. Han gör ju alltid mål på Sp*rs.

Igår var vi också Churchills museum and the Cabinet War Room. Ett helt klart intressant besök. Nu blir det en runda på stan innan vi tar sikte på Holloway Road och uppladdning på riktigt.

Till sist: För mer om de senaste dagarnas äventyr kan ni läsa på Landers blogg.

Jag håller inte med Ahldén när han skriver att Arsenal gjorde en medioker insats. Från min plats bakom målet på bortasektionen kändes The Gunners, om inte överlägset, så i alla fall övertygande. 

Tycker även att Bendtner, Song och Eboue gjorde bra insatser - även Gael var bäst som vanligt. Bendtner gjorde en stor arbetsinsats och tog många tunga löpningar som skapade ytor åt VP och Theo samt Adebayor när han kom in. Vilken resurs att ha en sådan spelare som Ade att slänga in i andra halvlek.

Stämningen var underbar på vår läktare. "When The Spurs go marching down", Eduardosången, "You can stick your bubles upp your *rse" avlöste varandra och vi stod upp hela matchen. När bolluslingen till slut gick in i målet nedanför oss var det sån där härlig lets-go-fuckin-mental-stämning. West Ham-supportrarna började smita ut och vi drog igång "Is there a fire drill?". Humor.

Roligast var dock efter matchen när Almunia skulle gå och slänga upp sin tröja på läktaren och vakterna försökte hindra honom. Efter ett kortare palaver slängde spanjoren ändå upp sin tröja och sina handskar, och alla började håna vakten med den sköna "Are you Redknapp in disguise?". 

Efter matchen var det ganska städat. Vi tog en sjukt lång promenad från Upton Park tills vi gick vilse. Luks fick fråga var vi var på McDonalds. Några segerpints hann vi dock med på The Bailey på Holloway Road innan det blev hemgång.

I lördags var vi i Coventry och såg Sky Blues-Derby. Det var en lika tråkig match som det låter, och vi ägnade större delen av andra halvlek under läktaren med en pint eller två. Det var dock en kul utflykt och om inte annat så har man lärt sig att man aldrig behöver åka till Coventry igen...

Idag ska Luks och Lander på någon form av Conferencematch, medan jag tar tåget söderut till mina vänner i Brighton. That shall be fun. 

Dagens citat hämtar vi från gårdagens AGM som hölls på Emirates.

You are all very quiet today. It reminds me of saturday's game at the Emirates. 

Det är naturligtvis Arsene Wenger, mannen med guldcitaten, som har uttalat sig. Och det är en tydlig känga mot Arsenalpubliken, som bara vid enstaka matcher förmår skapa ordentligt tryck på Emirates. Det går inte att argumentera mot Le Boss i det här fallet, då vi borde kunnaordna en ljudnivå som skrämmer bort alla lag.

Istället kör vi bibliotekets ljudnivå. Ibland är det pinsamt tyst.

Vad tror ni om följande upplägg?

Lördag: BA0771 från ARN till LHR kl 07.05. Tåg till Coventry. Match Coventry-Derby (Please do not ask me why) på Ricoh Arena. Stella och vinägerchips på tåget? Ja tack.

Söndag: West Ham-Arsenal, Upton Park. Tre poäng? Ja tack.

Måndag: Språkresa till vännerna Becks och Josefin i Brighton. Pirguidning? Ja tack.

Tisdag: Bakiståg tillbaka till London. Någon form av pubrunda på eftermiddagen. Leyton Orient-MK Dons på Brisbane Road. Sjunga Orient-ramsor? Ja tack.

Onsdag: Uppladdning för North London-derby. Arsenal-Storklubben. Vänder det äntligen för Sp*rs? Hahaha.

Torsdag: Hemresa. Ångest över allt jag har missat i plugget? Ja tack.

Då har vi fått en ny prognos på Rosickys comeback. På nytt är den framflyttad ytterligare. Wenger uppdaterar oss om läget ungefär en gång i månaden och varje gång har datumet för tjeckens comeback flyttats fram en månad. Frågan är inte längre när Rosicky kommer tillbaka - den är om han kommer tillbaka.

Det har snart gått ett år sedan han klev av nio minuter in i FA-cupmatchen mot Newcastle. Sedan dess har han inte kunnat spela en enda minut i Arsenal, trots ihärdiga rapporter om hans snara tillfrisknande.

I somras opererades han och missade därmed EM. Operationen verkar dock inte ha haft den önskade effekten, då han fortfarande inte kan spela fotboll eller för den delen träna för fullt.

När Wenger just innan säsongen inleddes sa att Rosicky skulle missa inledningen skämtade jag om att Eduardo skulle bli frisk före Arsenals nummer sju. Då var det ett skämt, för nog borde ett benbrott ta längre tid att läka än en ljumskskada? Idag är skämtet i allra högsta grad allvar, då det faktiskt ser ut som att Edu gör comeback före tjecken.

Rosicky har varit skadedrabbad under hela sin Arsenalkarriär, och jag tror att Wengers tålamod är slut nu. Han har nog börjat räkna bort mittfältaren  - och skulle han mot alla odds lyckas komma igen, då är det bara en bonus. 

Tjecken är en grym fotbollsspelare när han väl är frisk och hittar formen. Det vore tragiskt om hans karriär slutar så här. 

Läser i UNT om ett Superettanlaget Sirius:

Richard Richardsson vägrar att svara på om någon annan förening har hört av sig, men avslöjar ändå att han själv har hand om kontakter med andra klubbar.
- Min agent sitter inne så den biten sköter jag själv.
Din agent sitter inne?
- Ja, Kent Carlzon var ju med i den där IFK Göteborgshärvan.

Det kanske bara är jag, men skulle inte fotbollsvärlden vara en mycket bättre plats om alla agenter åkte in i fängelse? Mycket av spelarnas girighet triggas igång av agenter, och det leder till historier som de rörande Cashley och sommarens Adebayorsåpa.  

Jag påstår inte att spelarna skulle vara mindre giriga utan agenter, men jag är säker på att det är de och andra rådgivare som många gånger förstärker pengahungern. Det kan säkert räcka med en oskyldig kommentar - "I Milan skulle du få så här mycket i lön" - för att starta en transferhistoria som kan rasa i månader. Detta även fast spelaren i fråga redan lyfter tiotals tusen pund i veckan och trivs i klubben.

Inte för att jag är straffivrare på något sätt, men när det kommer till agenter har jag bara en sak att säga: Bunta ihop och bura in.