Medlemmar: 8706 st.
Visa menyn

Axel Asplund

Mina tankar om lokalverksamheten

Axel Asplund – mån 19 mar 2012 kl 20:17

Ett av Arsenal Swedens viktigaste syften är att skapa tillfällen för svenska Gooners att möta likasinnade. Folk som man kan snacka Arsenal med, se på matcher och åka till London tillsammans med. Jag själv som har varit med i föreningen sedan hösten 2001 har givetvis lärt känna fler Arsenalsupportrar i Sverige än vad jag kan räkna till, och jag vet att det är många fler än jag som har lärt känna människor som de kommer att umgås med resten av livet tack vare Arsenal Sweden.

Detta var en av huvudanledningarna till att vi för några år sedan valde att dra igång satsningen på lokalavdelningarna i Arsenal Sweden. Stefan Eriksson lanserade idén, och nu när han är tillbaka i styrelsen efter några år på sidan är det han som är ansvarig i styrelsen för hur vi ska utveckla de lokala träffarna. Men han ska givetvis inte göra det ensam, utan styrelsen vill fördjupa dialogen med ambassadörerna som är ansvariga på respektive ort. Detta för att stärka vikänslan i föreningen så att det inte blir för mycket klubbar inom klubben. Arbetet med detta har pågått under säsongen, och har kanske inte varit så effektivt som vi hade önskat. Men det går framåt.

Under säsongen har vi hållit ett telefonmöte för ambassadörerna, och det ska inom någon månad bli ytterligare ett. Detta är ett sätt att utbyta idéer och tankar om vad man kan göra för att dra folk till träffarna och skapa ett intressant innehåll.

Lokalverksamheten är på många ställen populär, men jag hoppas givetvis att den ska bli ännu mer uppskattad så att banden inom föreningen stärks ytterligare. En idé som jag har funderat på och önskar ska kunna bli verklighet runt om i landet är att  bjuda in lokala profiler med anknytning till Arsenal, eller kanske Premier League-experter till träffarna för att diskutera The Gunners i synnerhet och engelsk fotboll i allmänhet. På tioårsfesten var till exempel Anders Limpar och journalisten och författaren Petter Karlsson på plats, och det tyckte jag var en av höjdpunkterna då. Jag hoppas att vi kan arrangera fler tillställningar av det slaget runt om i landet.

Då krävs det givetvis att ambassadörerna stöttas på olika sätt, och det är min ambition att vi ska skapa en mer effektiv funktion av det slaget från styrelsehåll. Samtidigt ska vi inte glömma att allting börjar och slutar med engagemanget ute i landet. Är det många som brinner för Arsenal Sweden och kan hjälpa ambassadören i hans åtaganden är det givetvis större chans att man lyckas arrangera populära tillställningar.

För att Arsenal Sweden ska fortsätta utvecklas behövs imput från alla möjliga håll, och var finns det ett bättre forum (förutom här på sajten så klart) att diskutera supporterklubbens möjligheter än på lokalträffarna. Kan ambassadören sedan föra dessa tankar och idéer vidare till styrelsen tror jag att föreningen bara har att vinna.

Läs mer

Nästa steg i evolutionen

Axel Asplund – sön 11 mar 2012 kl 17:05

Det som idag är Arsenal.se har genomgått stora förändringar genom åren. Allting började som en hobbysajt under domänen fly.to/gooner, och har sedan dess utvecklats till en avancerad plattform där det som syns utåt bara är en del. På ”baksidan” har vi byggt upp avancerade system för hanteringen av medlemskap, souvenirer och biljetter från scratch, och dessa har blivit så pass bra att fotbollsklubbar har hört av sig och frågat om dem.

Nu är det dags för en förändring som i allra högst grad kommer att synas. Andreas Andersson leder arbetet med att göra en rejäl renovering av sajten, och den ska om allting klaffar vara klar till nästa säsong. Vi har en hel del idéer själva, men vi uppskattar alltid feedback och uppslag från medlemmarna. Är det något du saknar idag på sajten? Skriv en kommentar om du har tankar och förslag på förbättringar.

Vi är också alltid i behov av människor som är villiga at hjälpa till på olika sätt. I det här fallet söker vi särskilt personer med erfarenhet av plattformen Joomla. Samtidigt kan all form av kunskap om programmering och design komma till pass, så känner du att du har någonting att erbjuda i renoveringen av Arsenal.se kontakta mig eller Andreas på axel.asplund(a)arsenal.se eller andreas.andersson(a)arsenal.se.

Redan nu kommer vi dock se en del förändringar på hemsidan. En viktig förbättring är att medlemmen själv ska få större möjlighet att uppdatera sina uppgifter, framförallt när det gäller familjemedlemskapen. Det kan till exempel gälla att lägga till en ny person i medlemskapet, eller ta bort någon. Det kommer också bli en del nyheter på biljettsidan. Längre fram i tiden ligger dessutom en utveckling av webbshopen.

Arsenal.ses evolution fortsätter. Se till att dina idéer blir en del av den.

Läs mer

The final va-va-voom

Axel Asplund – ons 22 feb 2012 kl 21:14

För en vecka sedan gjorde Thierry Henry sin sista Arsenalmatch. Jag skriver sista, för det känns osannolikt att han skulle göra comeback en gång till. Det hade jag i och för sig sagt för ett år sedan också om någon hade frågat om jag trodde på att Wenger skulle ta tillbaka honom, men nu tror jag att sagan är över. I alla fall på planen – för det är troligt att han kommer att vara en del av klubben i någon form i framtiden.

Jag upplevde att Henry blev något bortglömd där i sviterna av fiaskot på San Siro, och de få hyllningarna han fick var halvhjärtade. Nu har han visserligen fått hyllningar som få, men jag vill ändå dra mitt strå till stacken med några personliga minnesbilder av fransmannen.

Precis som alla andra har jag levt om i samband med hans mål. När han gjorde den fantastiska löpningen och den nästan ännu mer fantastiska målgestsprinten mot Spurs satt jag på knä framför tv:n hemma hos föräldrarna i Lambohov och jublade. När han gjorde 1-0 på Bernabeu studsade jag omkring som Mini-Hopp i Bamse i mitt första studentkyffe i Uppsala. 2-0-målet mot Juventus firade jag så att jag tappade rösten någonstans på North Bank och när han kysste gräsmattan där efter det allra sista målet på Highbury stod jag i vit ”I was there”-t-shirt på West Stand och bara njöt med gåshud över hela kroppen. Det finns många fler sådana minnen.

För mig är Thierry Henry tillsammans med Dennis Bergkamp och Tony Adams Arsenals största spelare genom tiderna. Jag tänker inte utse honom till den bäste, för det vore att förminska alla de stora spelare genom historien som har gjort Arsenal Football Club till vad den är. Spelare som jag aldrig har sett själv eller har någon relation till. Men av de jag har sett är han giganten.

Första gången jag träffade honom var en höstdag några månader efter att han hade signat för klubben. Det var efter en träning, och i efterhand har jag insett att det måste ha varit under den period då Martin Keown fullständigt körde skiten ur Henry varje träning för att han skulle acklimatisera sig till Premier Leagues tuffa spel. När jag försökte ta hans autograf såg han så sliten ut att han knappt orkade hålla i mitt block, och på bilden jag har med honom därifrån (det var papperskopior som gällde på den tiden) tittar han i kors av trötthet.

Jag har aldrig haft förmånen att snacka med honom någon längre tid, utan de gånger jag har träffat honom har det mest varit en snabb hälsning och kanske ett handslag. Så här i ett antal år senare kan jag också skratta åt hur Henry och Robert Pires fullkomligt stirrade ut mig och Lander när vi gled in på spelarhotellet under träningslägret i Österrike för att sätta oss i baren. De blängde nästan ännu mer från sin soffgrupp när hotellpersonalen vänligt bad oss att gå därifrån.

Dessa minnen, tillsammans med de jag delar med tiotusentals andra gooners runt om i världen, gör målkungen speciell. Utan honom hade inte Arsenal nått samma framgångar där efter millennieskiftet, och utan honom hade vi inte kunnat spela samma fina fotboll.

Att han dessutom numera kallar sig supporter gör saker och ting inte sämre. Vissa kanske tror att han gör det för att samla billiga poäng, men så är det givetvis inte. Anfallaren brinner för Arsenal – firandet efter Leedsmålet är bevis nog, och det gör honom till en av oss på läktaren och framför tv:n. När han dessutom avgjorde sin sista ligamatch för klubben fick hans Arsenalkarriär ett mer värdig slut än det han fick 2007, då han gick skadad den sista tiden.

Thierry Henry har fått hyllningar som få – men jag tycker att han var värd den här också.

Läs mer

Har medlemsresan spelat ut sin roll?

Axel Asplund – ons 8 feb 2012 kl 23:00

Det är alltid spännande att kolla i inkorgen när vi öppnar anmälningen för medlemsresan. Vilka vill följa med? Ska vi fylla platserna?

I onsdags var det dags igen. Jag hade ingen möjlighet att sitta vid datorn då, men jag fick rapporter om att intresset inte var särskilt stort. För mig är det förvånande, då jag tycker att vi kan erbjuda en riktigt spännande aktivitet i och med middagen tillsammans med Ray Parlour. Hur kommer det sig att inte fler vill åka med?

Om vi jämför med tidigare resor, särskilt de som vi anordnade för fyra-fem år sedan har intresset varit skyhögt och platserna tog i regel slut på några minuter. Under det senaste året har det blivit ett trendbrott. Förra våren såg vi Everton och Newcastle borta, och den resan blev inte helt fullbokad – men det berodde nog framförallt på att vi var väldigt sent ute med informationen om resan. Sommarens planerade medlemsresa till Emirates Cup fick vi dock ställa in på grund av bristande intresse. I höstas var resan fullbokad, men det tog ett dygn att fylla den.

Till den kommande resan finns det fortfarande gott om platser, så du har fortfarande chansen att anmäla dig, men det låga intresset gör att vi måste ta upp frågan om Arsenal Sweden ska arrangera medlemsresor i fortsättningen. Efterfrågas inte resorna av medlemmarna är det bättre att lägga den tiden som det tar att planera arrangemanget på något annat.

Jag tycker att det skulle vara tråkigt om det blev så, för medlemsresorna är några av höjdpunkterna bland mina Arsenal Sweden-minnen. De är en fantastisk chans att lära känna nya Arsenalvänner och har också varit viktiga i det ständigt pågående arbetet att hitta folk som är beredda att engagera sig i supporterklubben.

Jag skulle gärna höra din åsikt om medlemsresorna. Maila till mig på axel.asplund(a)arsenal.se och berätta vad du saknar i upplägget av resorna, eller om vi kan förbättra dem på något sätt. Det är medlemmarna som gör Arsenal Sweden till det vi är, och därför är alla åsikter värdefulla.

AXEL ASPLUND
axel.asplund(a)arsenal.se

Läs mer

Lokaljakten som stannade av

Axel Asplund – lör 4 feb 2012 kl 23:00

För ett år sedan var det en fråga som låg högt upp på Arsenal Swedens agenda. Idag nämns den inte ens på styrelsemötena. Jag syftar på diskussionen om en egen klubblokal för supporterklubben. Hur kan det komma sig att en fråga kan gå från högprioriterad till att nästan inte alls existera på mindre än ett år?

Det finns flera orsaker.

Men låt oss starta med visionen om en lokal enbart för medlemmar av Sveriges största supporterklubb för ett utländskt lag. Jag har fortfarande en tanke om att vi en dag ska ha en egen samlingsplats där vi kan samlas och kolla på matcherna över en pint – en Gunners Bar i svensk tappning. Det skulle vara hur läckert som helst att samla ihop all gammal Arsenalmemorybilia vi kan hitta i medlemmarnas vindsförråd och få upp på väggarna på vårat eget ställe. Anders Limpar har dessutom lovat att skänka sin guldtröja från säsongen 1990-91 till oss den dagen vi slår upp portarna.

Och nej, han gick inte på mitt långskott om att jag utan någon större uppoffring kunde ta hand om trojan tills vidare utifall han hade ont om plats hemma.

Tanken med en lokal var att hålla öppet under de kvällar och helger som Arsenal spelar match, samt eventuellt några timmar i veckan för souvenirförsäljning över disk, och att detta skulle ingå i Jocke Landers tjänst.

Ganska snart efter anställningen kunde vi dock konstatera att vi hade underskattat den tid som alla hans arbetsuppgifter tar i anspråk. Jocke tog över de administrativa uppgifter som fyra-fem personer hade delat på tidigare och det fyllde mer än väl upp 40 timmar i veckan. Bara biljetthanteringen kan ta så mycket som tio timmar vissa veckor – det fick jag själv erfara under de två och ett halvt år jag var ansvarig för den biten.

Vi insåg att det inte var rimligt att utöver jobbet med hemsidan, souvenirerna, bokföringen, Kanonmagasinet, biljetterna och allt annat lägga till ansvaret för att hålla en lokal öppen en-två gånger i veckan, med allt vad det innebär av förberedelser och efterarbete. I så fall hade vi varit tvungna att anställa en person till.

Ett annat skäl till arbetet med lokalen har stannat av beror på att det har varit svårt att överhuvudtaget få tag på en hyresvärd som kan tänka sig att hyra ut till en supporterklubb. Det finns många supportergrupper som är bra mer stökiga än Arsenal Sweden, men med tanke på ryktet som fotbollfans har idag i Stockholm är det kanske inte så förvånande att värdarna drar hyreskontraktet åt sig när de hör att vi har som främsta syfte att utöva supporterskap i grupp. Hur fredliga ambitioner vi än har.

Under de månader som jakten pågick har vi inte fått tag på särskilt många vettiga alternativ, och detta i kombination med att vi inte vet hur vi skulle få verksamheten på matchdagarna att fungera har gjort att Arsenal Swedens egen lokal för tillfället har lags på is.

AXEL ASPLUND
axel.asplund(a)arsenal.se

Läs mer

Det ekonomiska läget i föreningen

Axel Asplund – ons 25 jan 2012 kl 23:00

Arsenal Sweden har haft extremt god ekonomi i många år nu, och det har också varit grundförutsättningen för att vi överhuvudtaget började diskutera anställning av en person. Fjolårets resultat talade sitt tydliga språk då vi gick med ganska exakt 400 000 kronor i vinst. På ett sätt är det ett problem då en ideell förening ska sträva efter att göra nollresultat i så stor utsträckning som möjligt, men det är ett angenämt problem – nattsömnen skulle inte direkt bli god om det var tvärtom.

Den här säsongen kommer vi inte göra lika stor vinst, med tanke på de utgifter som en anställning innebär. Prognosen tyder dock på att vi gör ett ganska tydligt plusresultat om inget oförutsätt skulle inträffa och jag tycker att det är övertygande att vi lyckas med trots den jätteinvestering som anställningen av Jocke Lander faktiskt är.

Vi var övertygade om att med en person anställd skulle omsättningen öka rejält, och så har det också blivit. Redan vid årsskiftet hade omsättningen överträffat förra årets som var på cirka 2,1 miljoner kronor. Anledningen till den här ökningen är Landers fina och hårda arbete med webbshopen. Vi har mångdubblat antalet produkter till salu, och satsat mycket på att sälja officiella produkter. Det innebär visserligen en hel del krångel med frakt från England och restnoteringar som aldrig åtgärdas av Arsenal, men om man jämför med hur Arsenal hanterade souvenirerna för bara några år sedan är det rentav tysk effektivitet nu. Försäljningen under säsongens första halvår visar att satsningen har varit helt riktig. Dessutom är den lönsam för medlemmarna, som alltid har rabatt på officiella produkter vid beställning via Arsenal.se.

En förändring i administrationen av klubbens ekonomi är att det i Landers arbetsuppgifter ingår att bokföra, och det frigör väldigt mycket tid åt kassören. Tidigare har det jobbet fått skötas på kvällar och helger, vilket har orsakat en hel del stress. Kassören har fortfarande det övergripande ansvaret och sköter löneutbetalningar, men slipper bokföra de dagliga inkomsterna och utgifterna.

Jag är stolt över att leda en förening som har så stabil grund att stå på, och sover jag dåligt om natten – ja, då är det inte på grund av Arsenal Swedens ekonomi i alla fall.

Läs mer

Visst finns det mål och mening med vår färd

Axel Asplund – tis 17 jan 2012 kl 23:00

Under gårdagens styrelsemöte var den viktigaste frågan, bortsett från att Joakim "Fektarn" Lindqvist valde att lämna styrelsen, verksamhetsmålen för våren. Nu undrar ni säkert varför det är viktigt att en supporterklubb har sådana mål, och det ska jag strax gå in på. Jag som jobbar inom skolvärlden vågar ju inte gå en meter utan att först konsultera styrdokument som läroplan och skollag, så för mig är det helt naturligt att man drar upp riktlinjer för verksamheten.

Okej, riktigt så illa är det inte - ibland är jag lite crazy och går utanför läroplanen. Till exempel om Arsenal har vunnit en viktig match, kan jag tycka att mina elever ska förstå storheten i det och är beredd att ägna en större del av morgonsamlingen åt det. 

I vilket fall som helst tycker jag att det är avgörande att vi som jobbar för klubben, som anställd eller ideellt, att vi är överens om vad vi ska fokusera på så att alla drar åt samma håll, som det så tjusigt brukar heta. Vi har en ganska bred verksamhet och för att det inte ska spreta åt alla håll har vi valt att ha fyra verksamhetsmål under våren. Dessa ska de olika arbetsgrupperna, liksom Jocke Lander, utgå från när arbetet läggs upp.

Detta är vad vi kom fram till igår:

Verksamhetsmål Arsenal FC Official Supporters Club Sweden våren 2012

1. Arsenal.se ska rustas upp, både utseende- och funktionsmässigt. Startsidan ska göras om och få en ny layout. Webbredaktionen ska ha möten regelbundet. Nya sajten ska lanseras till nästa säsong.

2. Vi ska sträva efter en fortsatt utveckling av Kanonmagasinet. Framförallt redaktionellt, men också layout-mässigt. Detta ska genomföras genom att redaktionsrådet fortsatt har regelbundna möten. Sex nummer ska publiceras under säsongen.

3. Fortsatt satsning på evenemang. Störst fokus läggs på Göteborg-Arsenal Ladies, medlemsresan mot Aston Villa och sommarens fotbollsturnering. Vid evenemangen i Sverige ska supporterklubben vara på plats och sälja souvenirer. 

4. Samtliga souvenirer vi har i lager ska i så stor utsträckning som möjligt säljas bort innan säsongen är slut så att vårt varulager är minimalt inför nästkommande säsong.

Jag kommer att återkomma till dessa punkter inom de närmsta veckorna, och utveckla informationen runt dem.

Ska jag skriva något om Arsenal också? Nej, jag tror jag skippar det efter söndagens fullständiga plattmatch.


Axel Asplund

Ordförande
 Arsenal Official Supporters Club Sweden
axel.asplund(a)arsenal.se
Arsenal.se

Läs mer

Arsenal Swedens år i backspegeln

Axel Asplund – tor 29 dec 2011 kl 23:00

Ett litet steg för mänskligheten.
Men ett enormt kliv för Arsenal Sweden.

Så kan vi sammanfatta årets viktigaste händelse i supporterklubben. Efter nästan ett års funderande, räknande, möten med skatteverket och diskuterande runt arbetsuppgifterna tog vi till slut steget och anställde Jocke Lander. Att han var rätt man för jobbet hade jag ingen tvekan om, då hans driv och entreprenörsanda har varit motorn i den här föreningen från dag ett, där i Norrköping för drygt tio år sedan. Att vi hade ekonomin för att klara av en anställning tvivlade jag inte heller på ett ögonblick - med tanke på vilka bokslut vi har gjort de senaste åren.

Med en halvårsrapport bara några dagar bort kan vi konstatera att anställningen av Jocke har varit helt rätt väg att gå. Utan hans jobb under sommaren hade vi aldrig klarat av att arrangera en sådan jättetillställning som tioårsfesten var, med allt från lokalfrågan till jättejobbet med jubileumsskriften till att få Anders Limpar, Away Boys och Petter Karlsson att medverka på festen.

Vi har också kunnat erbjuda ett alltmer brett utbud i vår webbshop, då vi framförallt har jobbat tätare med Arsenal i London för att sälja officiella produkter. Jocke har med jämna mellanrum skickat MMS på “lagret” (läs hans sovrum) där det efter leveranserna från London har sett som om en orkan har dragit fram i The Armoury. De prylar vi har i lager har han i regel skickat ut senast dagen efter att beställningen gjordes, så där tror jag många medlemmar har upplevt ett lyft. Vi har också designat ett antal egna produkter, och dessa har också varit populära i regel.

Vi har under första halvåret av den här säsongen haft fyra prioriterade områden: Kanonmagasinet, Arsenal.se, souvenirerna och medlemsresa 1/Arsenal Sweden-evenemang. När det gäller Kanonmagasinet har vi hittills producerat två nummer, och texterna till nästa nummer är under produktion. Arsenal.se kommer till sommaren att nylanseras med ny layout, och detta jobbar webbredaktionen med kontinuerligt - vi hade bland annat en arbetsweekend i Jönköping i höstas. Souvenirerna har jag redan varit inne på, och säsongens första medlemsresa var mycket lyckad och vi hade ett antal välbesökta julfester runt om i landet.

Styrelsen kommer att utvärdera arbetet med de prioriterade områdena vid nästa styrelsemöte, och då också fundera på om vi vill lägga till något arbetsområde för våren. Det är viktigt att vi tar fram dessa prioriterade områden för att Jocke ska ha tydliga riktlinjer om vad han ska lägga sin arbetstid på.

För min del har det varit en ganska stor omställning att vara ett stöd till ordföranden till att själv vara den som driver på. Jag har fortfarande saker jag behöver tänka på och utveckla, men jag känner att min roll blir allt tydligare. Samarbetet med Jocke fungerar också mycket bra, och han liksom jag är noga med att det är styrelsen och inte han som tar de viktiga policybesluten när det gäller Arsenal Sweden - vilket har varit en omställning för honom också.

2011 skulle bli ett nyckelår för supporterklubben och det har det också blivit. Vi har tagit de första steget mot ett mer professionellt tänkande och om utvecklingen fortsätter som vi vill kommer det bli fler steg under de kommande åren.

Arsenal Sweden är i en mycket lyckosam sits för tillfället. Nu återstår det bara för Arsenal FC att kopiera detta.

Gott nytt 2012!
Axel Asplund

Läs mer

Ska man sno, ska man sno från de bästa

Axel Asplund – tor 13 aug 2009 kl 00:00

Brukar ytterst sällan läsa Expressens Premier League-bevakning, dels för att den är ganska knapphändig och dels för att den många gånger genomsyras av en elakartad släng av okunskap.

Nu på morgonen uppmanades jag dock av en arbetskamrat att läsa en krönika om Arsenal från gårdagens Sport-Expressen. Någon som heter Johanna Reimers har skrivit, och det känns till en början som att hon har hittat en fräsch vinkel när hon stampar av texten i förra säsongen så här:

"Det började redan efter första matchen. Arsenal hade just vunnit med 1-0 över West Bromwich. Men det var inte segern som avhandlades på presskonferensen. 'Hur många fler säsonger kan du gå utan titlar, Arsène? Hur kan du sälja några av dina bästa spelare och tro att du ska vinna pokaler?'
Den franske managern, med 13 år i klubben och sju titlar i bagaget, kände sig påhoppad. Laget hade just vunnit premiären, det var 37 omgångar kvar att spela och så fick han sitta och försvara sig för saker som ännu inte skett." (Expressen 12/8).

Men ganska snart inser jag att texten känns bekant, och jag inser att jag har läst den tidigare. För två veckor sedan skrev Amy Lawrence den här inledningen i sin krönika inför Arsenals säsong:

"Last season was only one game old when Arsène Wenger felt the first jabs of the pressure that would follow him throughout what turned out to be his most punishing campaign. The post-match inquisition evidently wasn't too interested in the details of a mundane 1-0 win over West Bromwich Albion and went straight to the heart of the matter: how many more seasons can you go without a trophy, Arsène? How can you sell some of your best players and seriously expect to win a trophy, Arsène? Can you really go four years at a club like this without a trophy, Arsène?
The man's expression stiffened. The season's record at the time was played one, won one. It seemed a bit harsh to be under the cosh and talking about bloody trophies already." (The Guardian 3/8)

Okej, det är inte en ordagrann översättning, men i upplägg och innehåll är texternas inledningar nästan identiska. Ännu en anledning att inte läsa Expressen alltså.

Fast det är klart att det inte är varken första eller sista gången en skribent "lånar" av en annan. Reimers har dessutom valt att inspireras, för att vara snäll, av den mest initierade Arsenalskribenten som verkar på någon av de seriösa engelska tidningarna. Och det säger jag inte bara för att jag har varit hemma hos Lawrence.

Läs mer

Försiktig pessimism

Axel Asplund – ons 12 aug 2009 kl 00:00

Full fart just nu i Arsenal Sweden. Det är mycket som ska vara klart till helgen, då säsongen som bekant drar igång och årsmötet hålls i Stockholm. Och mitt under detta havererade dessutom vår server – det är säkert inte rätt tekniskt term, men även en datalekman som jag kunde se att Arsenal.se låg fullständigt nere (eller ner, som det stod). Det är knappt att jag har haft tid att tänka på vad säsongen kommer att bjuda på.

Dessvärre känner jag inte större optimism i år än vid den här tiden förra året, och det är en trist känsla. Visst kan det bli så att alla unga spelare förstärkta av Arsjavin plötsligt hamnar i trans och spelet bara flyter på som i en wengersk våt dröm. Men jag vågar inte tro det. För grundproblemet är detsamma som det har varit under de senaste säsongerna – truppen är inte tillräckligt bred.

Chelsea och United har likvärdiga startelvor som Arsenal, men då spelare går sönder – som de alltid gör – har Chelsea och United om inte lika bra, så nästan lika bra ersättare. Arsenal har inte det djupet i truppen, och det innebär också att Wenger inte kan rotera spelarna lika effektivt som Ferguson och Ancelotti.

Arsenals nyckelspelare brukar i regel spela tio matcher fler under en säsong än jämförbara spelare i de lag jag har nämnt, och det märks när serien ska avslutas. Nu kanske någon pekar på att exempelvis Cesc borde ha varit fräsch i slutet av förra säsongen i och med hans ofrivilliga uppehåll, men då hade avståndet till de andra toppklubbarna redan blivit för stort för att han skulle kunna lyfta laget. Jag framhärdar i att hävda att det är Arsenals tunnare trupp som har fällt avgörandet till vår nackdel främst 2007-08, men också under förra säsongen.

Vad har Wenger gjort? Han har återigen sålt fler spelare än vad han har värvat, och menar med sedvanlig envishet att han tror helt och fullt på sin trupp. Jag trodde att han hade omvärderat den synen i samband med värvningen av Arsjavin, men jag hade uppenbarligen fel. Fast det är klart att det fortfarande kan hända saker innan transferfönstret stänger, även om jag håller mig extremt skeptisk med fjolårets antiklimax den sista augusti i färskt minne.

Jag önskar att jag kunde vara mer optimistisk innan första bollen ens är passad den här säsongen, men hellre hålla den feges låga förväntningar och förhoppningsvis bli positivt överraskad än att återigen bli knockad av en Stokeförlust i november och inse att ligan är körd. Det är alldeles för jobbigt när förhoppningar krossas sådär elakt.

Läs mer

Sidor