Martin Palmér

Av olika anledningar var det ett tag sedan jag skrev här men nu är jag tillbaka. Mitt sista inlägg handlade om hur viktigt det var att ta sig vidare till FA Cup finalen och vilken betydelse det kunde få om vi misslyckades med det. Som vi alla vet gick vi vidare följt av tre raka segrar som nu placerar oss i en position där vi kan vara klara för CL nästa år med två matcher kvar att spela.

Imorgon är det dags. Wigan på Wembley. Semifinal i FA Cupen. En fantastisk chans att återuppliva vår säsong. Det är precis så spelarna måste se matchen, som en möjlighet. Börjar de istället se kraven på seger och risken att förlora med allt vad det innebär är risken stor att matchen präglas av en förlamande rädlsa att förlora snarare än en vilja att vinna och visa att vi kan än. Det är i mina ögon det största hindret att ta oss över imorgon. Lyckas vi med det kommer vi vinna matchen relativt komfortablet. Misslyckas vi kan vi se fram emot en svettig eftermiddag.

Söndagen var ytterliggare en match i raden av bortamatcher mot topplag som vi inte klarat av att prestera i. Vi blev överkörda av Everton, men det var inte samma totala utskåpning som mot Chelsea och Liverpool. Med nån offisde eller straffbeslut som gått vår väg hade det lätt kunnat sluta betydligt jämnare och det är lätt att glömma i sin misär. Varför blev det så här? Det var i mina ögon ingen taktisk triumf likt de Chelsea och Liverpool haft.