Martin Palmér

Transferfönstret närmar sig med stormsteg, men vi är inte där ännu. Förra bloggen handlade om de spelare som ligger på gränsen och om jag tyckte de skulle stanna eller inte. Jag jobbar vidare på det spåret och väljer att vänta med att prata vilka spelare som ska värvas. Vi ligger kvar kring nuvarande truppen och vad som kan tänkas hända med den.

Sommaren närmare sig med stormsteg, men än så länge väntar vi med transfersnacket. Åtminstone gällande vilka spelare som kan bli aktuella och vilka positioner vi borde förstärka. Istället håller vi oss till att se över vilka spelare som sitter på utgående kontrakt eller på annat vis är aktuella för att lämna klubben och utvärderar huruvida de bör släppas eller behållas.

Francis Coquelins framfart de senaste månaderna kan inte ha undgått någon. Han har tagit ligan med storm genom sitt fysiska och energirika spel. Han har tacklat, han har kämpat och han har blött för klubben, bokstavligen. Ändå är jag inte helt övertygad om hans förträfflighet. De två första meningarna hade nämligen lika gärna kunnat beskriva Flaminis första månader hösten 2013. Hårt kanske ni tycker, men Flamini var lika hyllad då som Coquelin är nu.

Jag funderade på att skriva en blogg om vad som är fel med Alexis just nu, men så kom jag på att han bara är i dålig form och att det inte är mer än så. Det finns ingen anledning att ge sig in och såga honom hur horribel hans form än är. Sånt är bara fjanterier. Näe istället tänkte jag ta en titt på spelarna som troligen kommer försvinna inom de närmaste åren på grund av sin ålder. Jag har dragit gränsen vid att vara född 1985, det vill säga spelare som blir 30 i år.

Efter ett långt uppehåll på grund av slutspurt av exjobb är jag tillbaka igen! Som nystart tänkte jag ta en titt på den prekära situationen kring Theo Walcott och hans kontrakt. Om det var krångligt förra gången är det inget emot vad det är den här gången. Förra gången spelade han mycket och levererade, det var upp till klubben att övertyga honom. Nu två år senare har han spelat väldigt lite efter sin långa skadefrånvaro men lär ändå vilja ha en löneförhöjning.

Efter förlusten mot Spurs är vi helt plötsligt nere på femte plats igen. Spelet hackade och det finns fog för att vara orolig inför våren. Men hur ser egentligen våra chanser ut? Det sägs att vi har ett väldigt lätt spelschema kvar men stämmer det? Och hur ser det ut jämfört med de närmaste konkurrenterna? Låt oss ta reda på det.

”FFS Giroud!” kan vara den vanligaste tweeten bland gooners på Twitter. Ett till synes öppet läge, en tiondels andnöd, ett skott utanför och händerna i håret. Så är vi vana att ser Olivier Giroud. Den franske anfallaren har trots goda målskördar ett rykte om sig att missa väldigt mycket chanser och visst ligger det mycket i det. Även om jag kan tycka att minsta lilla öppning betraktas som öppet mål när Giroud missar. Någon klinisk anfallare i stil med Aguero, van Persie och Suarez är han inte, så när han skadade sig och Welbeck kom in såg många honom förlora sin plats.

Lukas Podolski är en spelare som delar oss Arsenalfans i två läger. En del tycker att han är en underskattad spelare som borde fått fler chanser och andra tycker att han helt enkelt inte höll måttet. Vad är sanningen egentligen? Som vanligt ligger den nog någonstans i mitten. Lukas Podolski var inte bra nog för att vara en nyckelspelare i Arsenal och hade för stora krav och självbild för att vara en inhoppande rollspelare.

Är det verkligen redan dags igen? Det känns som säsongen nyss startade men nu är vi där, januarifönstret. Den tid då vi hoppas på Draxler men får Eisfeld och Källström. Skämt åsido är januarifönstret lite annorlunda än sommarfönstret. Lagen håller hårdare i sina spelare och priserna är ofta högre, således blir fokus lite annat än under sommaren. Det är svårare att hitta kvalitetsspelare som långsiktiga lösningar på brister och istället handlar mycket om att lösa nuvarande problem på kort sikt samt hitta talanger som kan lösa dem på sikt.

Matchen mot Southampton var långa stunder riktigt plågsam att titta på. Visst vore det inte för en övermänsklig Forster skulle det troligen varit avgjort långt tidigare men det förändrar inte att vårt anfallsspel påminde om en okysst tonårings nervösa trevanden. Det var en väldigt bra inställning rent generellt i laget, alla jobbade stenhårt men vi kunde inte hålla bollen inom laget om så våra liv hängt på det.