"That's something the England lads don't do. Sometimes we're too honest. Even in the Premier League, we see the English lads get a bit of contact and try to stay on their feet and score the chance. The foreign mentality coming in is that any little clip you can go tumbling over, because of the speed of the game nowadays."

John Terry om Eduardos filmning 5/9 2009

Konstigt. Jag som trodde att Carlton Cole, fostrad i Chelsea FC, var engelsman. Men jag hade väl fel.

Kommentarer (8) Läs mer...

Efter att Carlos Vela blev nedsparkad i AZ:s straffområde var jag säker på att martin Hansson skulle peka på punkten. Men icke. Det var likadant i matchen mot Man United tidigare i höstas då Arsjavin solklart revs ned av Darren Fletcher. Lika mycket icke-blåst av Mike Dean där.

Jag tror att stormen runt Eduardos så kallade filmning mot Celtic fortfarande spökar. Domarna tänker en extra gång innan de blåser straff för Arsenal, och nog har vi fått färre straffar under inledningen av den här säsongen jämfört med samma tid under förra?

Vela-situationen borde dock inte ha blivit avgörande i dag. Nog för att det var en billig frispark när Arsjavin blåstes av i momentet innan 1-1målet kom, men man ska inte släppa in en fast situation när frisparken slås från det avståndet. Arsenalspelarna måste vara mycket bättre organiserade där och inte släppa till chansen alls. Det var dessutom en liknande sitaution som ledde till Blackburns ledningsmål för drygt två veckor sedan, så det är knappast en slump. Frågan är vem ansvaret ligger hos. Mannone?

Kommentarer (5) Läs mer...

1. Det är fascinerande att  Abou Diabys samtliga mål sitter i krysset. Bortsett från det mot United då...

2. Manuel Almunia har av allt att döma blivit petad. Med all rätt, tycker jag. Han inledde säsongen svajigt och Mannone har inte gjort bort sig - även om hans ingripande vid Bowyers mål var svagt. Italienaren har också, till skillnade från Almunia, stor potential att utvecklas mycket mer. Frågan är hur Almunia reagerar på petningen nu. Av det man såg på tv-bilderna är det uppenbart att han har tagit inspiration av den målvakt han själv petade för några år sedan.

3. Robin van Persie mottagning före1-0-målet var fullkomligt lysande.

Kommentarer (7) Läs mer...

Satt och funderade lite över att Arsenal "alltid" förlorar efter landslagsuppehållen. Jag hade en tes om att Arsenals precisa och svårspelade passningsspel blev lidande av att spelarna var i från varandra, och inte fick träna i hop. När jag skulle underbygga denna tes med lite statikstik upptäckte jag till min förvåning att Arsenal inte alls förlorar efter landslagsuppehållen i någon stor utsträckning. I alla fall inte om man tittar på senaste året (längre än så orkar jag inte gå tillbaka en onsdagskväll).

Den enda förlusten efter det senaste årets uppehåll kom efter City-matchen för en dryg månad sedan. Och det var en match där Arsenal trots allt spelade hyfsat, men föll på ett gäng idividuella misstag.

Samtidigt känns det som att landslagsuppehållen påverkar Arsenals spel mer än de andra topplagens. Jag tror fortfarande att The Gunners är mer beroende av att kontinuerligt träna ihop för att spelet ska fungera. Det är så pass små marginaler för att kortpassningsspelet ska bli effektivt, och är det någon som springer fel, eller håller i bollen i en sekund för mycket fallerar det mot ett effektivt försvar.

Kommentarer (2) Läs mer...

Första veckan på ett landslagsuppehåll är som de första tungen stegen på det sedan länge uppskjutna motionspasset. Man lämnar tv-soffans varma omfamning och möts utanför ytterdörren av en mörkervägg som kryddas av en käftsmäll vindregn. Då undrar man vad fan det är som händer. Hur kan jag utsättas för det här? Hur kan det vara två veckor kvar till nästa match?

Men man härdar ut. Vänjer sig, som Kjell Höglund uttryckte det. Och så går dagarna. Löpstegen blir något lättare.

Plötsligt är det som om man aldrig har gjort något annat. Det blir helg, och så är det bara en vecka kvar. Man får för sig att man inte var så där jävla dåligt tränad som de första löpstegen gav sken av - det kanske går vägen det här. Hoppet återfinns.

Kommentarer (1) Läs mer...

Cesc har inte riktigt varit sig själv efter det senaste landslagslägret, och när Cesc inte är på topp - då är inte Arsenal på topp. I dag var spanjoren tillbaka i så gott slag som någonsin. Ett mål och fyra assist talar sitt tydliga språk. Det är mycket goda nyheter för Arsenal. De dåliga nyheterna är att det är dags för ännu ett förbålt landslagsuppehåll nu när formen återigen är på topp. Cesc visade också vad han tycker om att ständigt förknippas med andra klubbar än Arsenal efter sitt mål och när han kysste klubbmärket var nog Thierry Henry på läktaren stolt över Arsenalkaptenen.

Dagens match lämnar visserligen en del att önska försvarsmässigt, men när laget skapar minst tio högklassiga målchanser och gör mål på sex av dem spelar det mindre roll. Wenger brukar också prata om att försvarsspelet i bland drabbas av Arsenals offensiva satsning, så vi får nog köpa att vi släpper in fler mål än till exempel Man United och Chelsea.

Och jag är lagd så att jag hellre ser sprudlande 6-2-segrar än nagelbitande 1-0-vinster.

Kommentarer (5) Läs mer...

Ända sedan martin Keowns dagar, och kanske längre än så, har debatten rasat. Vem är Arsenals A-lags snyggaste spelare? Frågan har varit ständigt aktuell, men ingen har kommit fram till något svar. Förrän nu.

Min flickvän Sara kan nämligen i samarbete med min blogg här presentera de snyggaste spelarna i Arsenals A-trupp. Det är en rangordning som inte tar hänsyn till egenskaper som fotbollskunnande, attityd eller personlighet. Den fokuserar enbart på utseende.

So without further ado. Här är den slutgiltiga listan över Arsenals spelartrupp 2009-10, rankad och delvis kommenterad av Sara Andersson.

1. Walcott
2. Denilson ( han är mest söt men ändå, väldigt söt)
3. Clichy
4. Vela
5. Vermaelen
6. Bendtner (trots håret)
7. Merida
8. Traore
9. Ramsey
10. van Persie
11. Wilshere
12. Fabregas
13. Gibbs
14. Silvestre
15. Senderos
16. Fabianski
17. Rosicky
18. Eduardo
19. Nasri
20. Djourou
21. Song
22. Sagna (seriöst, håret?)
23. Almunia
24. Szczesny (så vill jag med heta i efternamn)
25. Eboué
26. Gallas
27. Diaby
28. Mannone (ser så overklig ut)
29. Arsjavin (I'm sorry, men det funkar inte att se ut som 12. Det finns de som är 12 och ser äldre ut...)

Så det blev alltså en favoritseger i Theo Walcott. Sara låter också meddela att hon är besviken på att så pass få av spelarna på topptio får speltid just nu, samt att van Persie verkligen borde byta frisyr. Jag vet också att hon ogillar att Fredrik Ljungberg inte längre spelar i Arsenal - han hade varit ohotad etta på en lista av det här slaget.

Kommentarer (35) Läs mer...

Det är dags att återvända till vardagen igen efter att jag, precis som Almunia, har blivit däckad av ett elakt och energislukande virus. Och ja, jag tror att det var Adebayors fel att jag blev sjuk. Allting talar för det eftersom att viruset fick fäste i samband med hans idioti i matchen mot Arsenal.

Arsenal har gjort sitt för att få mig på fötter igen. Liege, Wigan, West Brom, Fulham och nu Olympiakos har gett mentalt viktiga segrar efter smällarna i Manchester. Det är viktigt att fokusera på segrarna, och notera att The Gunners faktiskt har vunnit nio av de elva matcher laget har spelat så här långt. Det är ett facit man får vara någorlunda nöjd med.

I kväll var jag faktiskt aldrig orolig, trots Nikopolidis Mannonespel i målet. Jag hade på känn att målet till slut skulle komma, och det var inte det minsta förvånande att det var VP som var målskytt. Han har skapat så oerhört mycket chanser under de senaste matcherna, så det har bara varit en tidsfråga tills målskyttet skulle lossna igen.

Kommentarer (1) Läs mer...

Mitt under brinnande tysklektion (ja, jag undervisar i tyska - fråga mig inte hur det gick till) fick jag ett SMS som förkunnade (jag läste det givetvis efter lektionen - INGA mobiltelefoner under lektionstid) att Freddie Ljungberg är på väg tillbaka till Arsenal. Say what?

Är det verkligen ett bra beslut? Missförstå mig inte, I love Freddie och inte bara för att han har inget, f'låt hade rött hår. När han var som bäst var en en mycket viktig kugge i en gyllene Arsenalgeneration och bidrog med ett så uppoffrande spel att hans kropp kommer att få lida för det, antagligen resten av hans liv. Han var verkligen Arsenal rakt igen.

Men håller han i Premier League idag? Ärligt talat var hans sista år i Arsenal, och avslutningen i West Ham inte särskilt minnesvärda och hans kvicka löpsteg lyste allt som oftast med sin frånvaro. Ingenting talar för att han har blivit snabbare, bättre eller mindre skadebenägen i USA.

Kommentarer (9) Läs mer...

Det har varit ett par motgångar för mycket de senaste dagarna för att det ska vara okej. Först gav vi, with a little help from a non-friend called Mike Dean, bort en match där vi var det bättre laget till Man United. Sen upptäckte jag att Sp*rs ligger sex poäng före Arsenal i tabellen och det gjorde mig så upprörd att jag var tvungen att dricka gin tills jag inte kände igen mina egna skor. Till sist har pajasorganisationen Uefa slagit till igen.

United-matchen börjar jag så smått komma över, även om jag fortfarande stör mig på sättet vi förlorade den på. Almunias utrusning när Rooney fick straff lämnade en hel del att önska. Att Rooney var bättre än Eduardo på att lägga sig ner - visst föll han innan det blev någon beröring? - är dock något som den samlade världspressen inte har noterat alls.

Diabys självmål är oförklarligt, men sådant händer då och då. Minns Laurens mål på City of Manchester Stadium för några år sedan. Trist bara att Diaby fick hjärnsläpp i ett så pass viktigt skede i en så pass viktig match.

Kommentarer (8) Läs mer...