Så fort någon tar upp att det ofta är dålig stämning på Emirates brukar jag hävda att det inte är så dåligt, och att många andra arenor jag har besökt är minst lika tysta. De senaste åren har jag sett matcher på bland annat Goodison Park, Upton Park, City of Manchester Stadium, Stamford Bridge och Riverside och där har jag långt ifrån blåst bort av hemmalagets sånger.

Men i lördags kändes det som att The Grove var tystare än någonsin - i alla fall i en sådan här match. Det var hemmapremiär, laget har inlett säsongen bättre än vad de flesta hade vågat hoppas och ledde med 4-1. Ändå hördes nästan inga ramsor från läktaren - och när matchuret närmade sig 90 minuter såg man tusentals övergivna stolar. Det bortafans som sjunger "It's still a library" har en poäng, är jag rädd.

Det är möjligt att det trots allt var bra stämning, det får någon som var där svara på. Om så var fallet så var det knappast något som nådde igenom tv-rutan i alla fall. Och det där med att folk går innan det är slut kommer jag aldrig förstå. Vad är det de har att göra som är så viktigt klockan fem en lördageftermiddag att de måste gå när det är tio minuter kvar? Är det värt att missa ett mål i slutminuterna för att slippa stå i tbanekön en halvtimme?

Kommentarer (10) Läs mer...

Först och främst. Det är imponerande att återigen vinna så pass stort. Det finns i princip inga matcher i Premier League som på förhand är givna storsegrar, så att slå tillbaka Pompey med 4-1 är naturligtvis mycket bra. Det finns dock utrymme för förbättringar inför toppmatchen mot Man United nästa helg.

Under matchens inledande 20 minuter fanns det ingenting att klaga på i Arsenals spel och 2-0 var en klar spegling av matchbilden. Att The Gunners skulle ta foten av gaspedalen i det läget var väntat, men nu lade spelarna istället i friläge och lät bilen gå på tomgång samtidigt som de lutade sig tillbaka för att lyssna på P1 ett tag. Och med den inställningen skulle till och med Södra Upsala SK kunna göra mål på Arsenal.

Har man en gång slappnat av är det svårt att sätta full fart igen, men tack vare skyttekungen Gallas andra skitmål på två matcher blev resan mot slutsignalen trots allt enkel. Ett mer effektivt motståndarlag hade dock kunnat hota Arsenal den här dagen. Gästernas avslut var dessbättre bedrövliga.

Kommentarer (11) Läs mer...

Arsenal-Portsmouth ska ju bara kunna sluta på ett sätt. Arsenal har inlett säsongen med två oväntade käftsmällar på fotbollsexpertisen, medan Pompey är en klubb i sönderfall som har drabbats av en spelarflykt som vi inte har sett maken till sedan Leeds kraschlandning för fem år sedan. Men alla vet att fotbollen inte fungerar så. I alla fall inte alltid - fråga bara Manchester United vad som hände på Turf Moor i onsdags.

Jag vill se ett kvitto på att Arsenals nya spelsystem håller även mot på pappret svagare motstånd. Gästerna kommer att parkera både spelarbuss och spelarhotell framför David James och hoppas på att få med sig den poäng de här när matchen börjar, så det återstår att se om passningsspelet är tillräckligt bra för att dyrka upp buss och hotell.

Säsongsinledningen har varit lysande, men det är bara två matcher spelade och ingen kommer att prata lyriskt om dem om vi står med fem ligaförluster även efter denna höst. Men detta är spelarna nog än mer medvetna om än vi som står vid sidan.

Kommentarer (1) Läs mer...

Jocke Lander rapporterar direkt från Celtic Park att Arsenalfansen sjöng ut de berömda Celticfansen. Ramsan i rubriken är ju bara för rolig. Jag hörde också att godingen "Is there a fire drill" började rulla när de första hemmafansen lämnade läktaren. En passande ljudkuliss till ännu en imponerande Arsenalseger.

Att det inte skulle bli en ny 6-1-match var nog alla ganska säkra på, även om självförtroendet var på topp efter lördagens mangling på Goodison Park. Det syns tydligt hur trygga Arsenalspelarna är i sitt spel för tillfället och de vet att om de bara fortsätter spela sitt spel kommer målchanserna förr eller senare. Kvällens resultat är mycket bra, och en perfekt utgångspunkt inför returen. För även om det ser bra ut får spelarna inte börja tro att det är klart.

Det är oerhört bra att Thomas Vermaelen redan har hittat sin roll i laget. Tillsammans med pånyttfödde Gallas och Song bildar de en mycket svårforscerad trio, och förhoppningsvis kan de bli ännu bättre ju mer samspelta de blir. Det är tidigt på säsongen ännu, men visst känns det som att Wenger har prickat rätt igen med värvningen av Vermaelen.

Kommentarer (14) Läs mer...

Vilken premiär det blev! Förhoppningen när jag nervöst väntade på kick-off tillsammans med ett femtiotal Arsenalfans på O'Learys i Gamla Stan i Stockholm var att Arsenal skulle få med sig alla tre poängen hem till London. Jag vågade inte hoppas på något storspel, eller utklassningssiffror.  Men när bollarna trillade in en efter en bakom Tim Howard var det som att allt sommarens tvivel försvann på ett ögonblick, och drömmarna om ett ny guldgeneration gjorde storstilad comeback.

Jag inser naturligtvis att det är lång väg att gå innan vi realistiskt kan börja snacka om ligatitlar, men med den här starten på säsongen känner jag mig långt mer positiv än vad jag gjorde i fredags.

Igår var samtliga spelare riktigt bra, men allra bäst skulle jag säga Alexandre Song var. Jag har aldrig riktigt sett hans storhet som spelare, bortsett från glimtvis då och då, men igår var han en bjässe på mittfältet. Styrde och ställde och bidrog till att hålla passningstempot högt. Jag tänker inte kalla honom nya Vieira, för det gör alla andra - jag nöjer med med nya Flamini. Hoppas att Song fortsätter på den inslagna vägen och fortsätter att dominera mittfältet även framöver.

Kommentarer (11) Läs mer...

Brukar ytterst sällan läsa Expressens Premier League-bevakning, dels för att den är ganska knapphändig och dels för att den många gånger genomsyras av en elakartad släng av okunskap.

Nu på morgonen uppmanades jag dock av en arbetskamrat att läsa en krönika om Arsenal från gårdagens Sport-Expressen. Någon som heter Johanna Reimers har skrivit, och det känns till en början som att hon har hittat en fräsch vinkel när hon stampar av texten i förra säsongen så här:

"Det började redan efter första matchen. Arsenal hade just vunnit med 1-0 över West Bromwich. Men det var inte segern som avhandlades på presskonferensen. 'Hur många fler säsonger kan du gå utan titlar, Arsène? Hur kan du sälja några av dina bästa spelare och tro att du ska vinna pokaler?'
Den franske managern, med 13 år i klubben och sju titlar i bagaget, kände sig påhoppad. Laget hade just vunnit premiären, det var 37 omgångar kvar att spela och så fick han sitta och försvara sig för saker som ännu inte skett." (Expressen 12/8).

Kommentarer (13) Läs mer...

Full fart just nu i Arsenal Sweden. Det är mycket som ska vara klart till helgen, då säsongen som bekant drar igång och årsmötet hålls i Stockholm. Och mitt under detta havererade dessutom vår server – det är säkert inte rätt tekniskt term, men även en datalekman som jag kunde se att Arsenal.se låg fullständigt nere (eller ner, som det stod). Det är knappt att jag har haft tid att tänka på vad säsongen kommer att bjuda på.

Dessvärre känner jag inte större optimism i år än vid den här tiden förra året, och det är en trist känsla. Visst kan det bli så att alla unga spelare förstärkta av Arsjavin plötsligt hamnar i trans och spelet bara flyter på som i en wengersk våt dröm. Men jag vågar inte tro det. För grundproblemet är detsamma som det har varit under de senaste säsongerna – truppen är inte tillräckligt bred.

Chelsea och United har likvärdiga startelvor som Arsenal, men då spelare går sönder – som de alltid gör – har Chelsea och United om inte lika bra, så nästan lika bra ersättare. Arsenal har inte det djupet i truppen, och det innebär också att Wenger inte kan rotera spelarna lika effektivt som Ferguson och Ancelotti.

Kommentarer (2) Läs mer...

Sitter på ett kaffehak på Carnaby Street och samlar tankarna efter gårdagen på Emirates Stadium. Utanför fönstret passerade just den svenske artisten Erik Hassle. Jag är mitt i smeten alltså. Namedropping is the shit - och det kan bli mer av den varan i det här inlägget.

Igår tittade jag på Arsenals träning, gjorde ett par intervjuer och kollade på junior Gunners Awards. Det blev två lyckade intervjuer med två omdiskuterade spelare i truppen. Vilka får ni reda på i kommande nummer av Kanonmagasinet.

Det är alltid speciellt att komma så här pass nära spelarna. Då och då kom någan av dem förbi, och många av dem, som Theo Walcott, Johan Djourou och Kieran Gibbs, hälsade glatt. Som om vi var gamla bekanta eller något. Jag kanske övertolkar, men det tyder i alla fall på att det är en ganska avslappnad stämning i Arsenal.

Kommentarer (3) Läs mer...

Det mest intressanta med Kolo Toures kommentarer om Arsenals brist på ledarfigurer är hans egen roll i den utvecklingen. När Arsenal var unbeatable var mittbacken en underdog som inte hade något att förlora, och behövde aldrig ta något avgörande ansvar. Det fanns andra spelare som alltid klev fram: Vieira, Henry, Parlour, Campbell och Bergkamp var de stora ledarna i truppen.

Men en gång i tiden var också de spelarna också i stort sett befriade från ansvar. När de kom till klubben fanns det engelska gardet med Tony Adams i spetsen i klubben och de spelarna visade de yngre vad som krävdes för att bli vinnare. Då Tony, Keown, Seaman och de andra lämnade klubben en efter en var Vieira, Henry och Parlour redo att ta över deras roller i truppen, utan att balansen rubbades.

Nästa gång det blev generationsskifte fanns det dock ingen som klev fram tillräckligt mycket. Kolo klagar på att stöttespelarna försvann, men bortser från det faktum att han var en av de som borde ha fyllt tomrummet efter dem. Istället är det en 22-åring som har fått dra det tyngsta lasset, och det har varit för tungt för Fabregas.

Kommentarer (8) Läs mer...

Två dagar med härlig fotboll från Emirates är över. Arsenal har imponerat och även om det fortfarande bara rör sig om träningsmatcher utan riktig anspänning har mina förhoppningar inför säsongen stärkts något.

Igår tog det ett tag för Arsenal att få fart på bollen, men när Wilshere, Cesc och Arsjavin kom in och var så pass spelsugna växte The Gunners som lag.

Mot Rangers fick trion starta, och det var också de som låg bakom drömöppningen framför en massivt blå kurva med skottar. Det var ett riktigt vackert anfall, och som taget ur Arsene Wengers fotbollsdagdrömmar. Även de andra två målen andades klass, och både Eduardos och Wilsheres avslut var grymt skickliga. Spelarna fick det att se ut som den enklaste saken i världen att sätta dit bollen.

Kommentarer (4) Läs mer...