Glömt lösenordet?   Bli medlem

Que sera, sera

Skrivet av: Axel in FAcupenArsenal on

Axel

Äntligen är det Arsenals tur att förära nya Wembley med ett besök. Det har tagit alldeles för lång tid att få till ett sådant, och nog var det ganska nära att det blev ännu en säsong utan Wembley.

Jag hade hoppats på en lugn resa på tisdagskvällen, men istället blev det ännu en anspänning. Nu var det visserligen inte Romaklass på det hela och pulsen var rejält mycket högre vid straffläggningen förra veckan. Det här var dock inte långt ifrån, och det var mer frustrerande i kväll.

Jag fick upp bilder från andra frustrerande matcher på Emirates. Sådana som premiärsäsongen var fylld av, och som vi slapp i ganska stor utsträckning förra säsongen men har gjort comeback denna. Matcher där motståndarna gör ett tidigt mål och sedan gräver skyttegravar i gräsmattan framför målet och hoppas på att Arsenalspelarna ska vara ineffektiva. Länge såg det ut att bli en sådan match.


Mot Wembley

Skrivet av: Axel in PersonligtFAcupenArsenal on

Axel

Efter Sp*rs överraskande vinst mot Villa kanske det är dags att ändra inställning till den klubben (för en kortare tid). Numera påstår jag att jag alltid har gillat Sp*rs att jag tycker klubben har vissa fötjänster att jag inte hatar laget helt och hållet.

För tillfället är det nästan decembertempo på matchandet, och det klagar jag inte på. Veckomatcher, särskilt tisdagsmatcher eftersom att tisdagen är veckans segaste dag, är alltid underhållande. Fast om varje veckomatch hade samma anspänningsgrad som Romamatchen förra veckan skulle jag inte gilla dem lika mycket. Jag var så mycket uppe i varv efter straffarna att jag omöjligt somnade före klockan 2.00, så när klockan ringde fyra timmar senare på torsdagsmorgonen hade jag lätt hamnat på pallen i tävlingen Tröttast i Skandinavien om en sådan fanns.

Ikväll väntar alltså Hull och de flesta med mig förväntar sig nog seger. Men det var precis så jag resonerade inför ligamatchen mot The Tigers i höstas, och ingen behöver väl bli påmind om vad som hände då?   


Rom är historia - dags att ladda om

Skrivet av: Axel in TVArsenal on

Axel

Nu är det dags att släppa den otroligt sköna segern i Rom och åter fokusera på ligaspelet. Aston Villa har varit i en svacka vilket har minst gapet upp till fjärdeplatsen. Men än är  Arsenal inte i kapp och jag är övertygad om att spelarna vet att det kommer att krävas något extra för att ta den sista CL-platsen.

Och med något extra menar jag inte att besegra Blackburn, för det är en match där bara tre poäng räknas. Det finns inget mer utrymme för tappade poäng på hemmaplan - det skulle möjligtvis vara acceptabelt mot Chelsea - då vi redan har kryssat och förlorat alltför många matcher på Emiraten. 

Nej, med något extra menar jag att det troligtvis kommer krävas bra resultat på Anfield och Old Trafford framöver. Sex tappade poäng i de matcherna så blir det nog omöjligt att sluta föra Villa i tabellen. Men fram tills att de matcherna ska spelas måste Arsenalspelarna ge sig själva bästa möjliga förutsättningar. Tre poäng i morgon är en start på det.


Puls: 300

Skrivet av: Axel in Champions LeagueArsenal on

Axel

Nej, vi skapade knappt några chanser. Och vi gjorde inte en särskilt bra match. Dessutom levererade spelarna otäckt osäkra straffar.

Men det bryr jag mig inte ett spår om för tillfället. Vi är vidare till kvartsfinalen, och det på det mest spännande och läskiga sätt som finns. Jag undrar om det finns något så gastkramande som en straffläggning i fotboll. Det kan i alla fall inte finnas någon större befrielse i fotollsvärlden när man vinner en sådan.

Tur att Roma var näst intill lika ineffektivt som Arsenal i den här matchen. Det hade varit alldeles för ironiskt om julio Baptista hade tryckt in sin chans där i förlängningen. Tur att vi har turen med straffarna på vår sida i den här upplagan av Champions League.


Tar inte ut segern i förskott

Skrivet av: Axel in Champions LeagueArsenal on

Axel

Jag har sedan 1-0 på Emirates för två veckor sedan känt mig alldeles för säker på att Arsenal ska klara av ett resultat i Rom som gör att vi når kvartsfinalen.  Ju närmare vi kommer kick off, ju osäkrare känner jag mig. 1-0 är en bräcklig ledning och gör Roma två snabba mål i första halvlek och sedan lägger sig på hyperförsvar a la Sunderland och Fulham kan det bli jobbigt för The Gunners.

Italienarna var märkligt bleka i första matchen och jag kan inte tänka mig att de gör en lika svag insats igen. Dessutom var det inte långt borta att Mottas och Riises långskott smet in bakom Almunia - trots Romas relativt svaga insats. Hemmalaget kommer verkligen inte vara ofarligt på Olympiastadion och både Totti och Baptista lär vara sugna på att göra bättre ifrån sig än senast.

Jag skriver att jag är osäker, och lite osäkerhet inför en sådan här match är ett måste. Grundinställningen är dock den att Arsenal fixar det här. Målskyttet har kommit igång igen under den senaste veckan och efter Bendtners två mål mot WBA räknar jag med att han är mer kylig framför mål om läget uppstår i kväll, än vad han var på Emirates i första matchen. Dessutom finns det två grymma inhoppare i Walcott och Eduardo på bänken nu. Det är bra mycket vassare än Vela och Ramsey.


When in Rome

Skrivet av: Axel in Champions LeagueArsenal on

Axel

Som jag har väntat på att få skriva just den rubriken. Vi kan väl alla vår Anchorman utantill?

Men, det ska erkännas först av allt, efter Eindhoven 2007 och Milano i fjol hade jag mer än gärna fullbordat ett utslagningsrundan-hattrick med ett besök i den italienska huvudstaden. Särskilt när våren aldrig lär nå Uppsala, och Revisor-Walle skickar bild på Jocke Lander framför Colosseum. Men vad är väl en bortamatch i Champions League...?

Arsenals facit de två senaste matcherna på Olympiastadion har varit bra. Lazio-Arsenal (med John Lukic i mål) 2000 slutade 1-1 efter en underbart mål av Robert Pires och Roma-Arsenal (med Rami Shaaban i mål) för en fem-sex år sedan har väl ingen glömt? Thierry Henry bjöd på ett hattrick, nära nog i Bergkamp-klass, i den matchen då när Arsenal på allvar började etablera sig i CL. Vad detta innebär för onsdagens match - mer än att typ Vito Mannone lär vakta kassen - är dock ganska ointressant. Klart är ändå att Arsenal och italiensk mark i regel slutar lyckligt för oss Gooners.


Ingenting är omöjligt

Skrivet av: Axel in FAcupenArsenal on

Axel

Den dagen jag ser Alexander Song klacka fram bollen till Emmanuel Eboue som distinkt skjuter in den i mål - ja, då kommer jag att tro att allt är möjligt...

Planenlig seger. Det är tillräckligt för att sammanfatta dagens match - om det nu finns några planenliga segrar för Arsenal anno 2009. Burnley hade inte mycket att sätta emot, och detta trots att hemmalaget spelade på tre kvarts-fart. Wenger fick några positiva besked inför matchen mot Roma på onsdag också, då både Eduardo och Walcott gjorde pigga återkomster till Emirates.

Sett till enskilda spelare idag tycker jag att Song gjorde en riktigt bra match på innermittfältet. Hans framspelningar till Eduardo och Eboue höll högsta klass och han röjde friskt bland Burnleyspelarna runt mittcirkeln. Eboue gjorde också en helt okej insats, och jag tycker att det verkar som att han har skärpt sig efter utvisningen mot Sp*rs. Visst ser han fortfarande ut som en pojklagsspelare i positionsspelet och har inte mycket till skott, men idag gjorde han det han skulle och det ska han ha credit för.


De goda nyheterna

Skrivet av: Axel in vrigtArsenal on

Axel
  • Aston Villa har tappat fem poäng på fyra dagar. Plötsligt vågar jag hoppas på en plats i CL nästa säsong igen. Har alltid gillat Stoke och Manchester City...
  • Cashley  har blivit gripen av polis. Bra, jag unnar honom all motgång.
  • Theo och Eduardo är snart tillbaka i spel - snacka om boost införmatchen i Rom.
  • I morgon är det fredag.
En bra vecka så här långt alltså. Låt oss runda av den med en seger på söndag, så finns det ju absolut ingenting att klaga på. Det kan inte ens jag hitta.

Ikväll klagar jag inte på Bendtner

Skrivet av: Axel in Arsenal on

Axel

Det är skönt när en spelare överraskar positivt. I dag visade Nicklas Bendtner att han faktiskt kan vara effektiv framför mål. Kan det ha varit tryggheten av att good old Gilles Grimandi satt med på spelarbänken som gjorde att danskens koncentrationsförmåga framför kassen var snäppet vassare än vanligt. Hur som helst gjorde Nic ett riktigt bra jobb, som dessutom innebar att Robin van Persie kunde vilas inför kommande vecka.

Det är skönt att King Kolo Toure verkar vara tillbaka i gammalt gott slag igen, ett mål och en assist är klart godkänt för en mittback på en halvlek. Hoppas att han inte drog på sig någon allvarligare skada, för det skulle inte kännas särskilt betryggande med Djourou och Song i mittlåset på Olympiastadion i Rom om en vecka. 

Tack vare den här segern och Stokes mirakelupphämtning i söndags har Arsenal nu satt press på Aston Villa igen. Birminghamlaget har varit darrigt de senaste veckorna, så än lever hoppet om en CL-plats för Arsenal. Men för att nå dit krävs det en del poäng i bortamatcherna mot Liverpool och Man United samt Chelsea hemma. Tre poäng idag var dock första steget i rätt riktning.


Hur göra mål?

Skrivet av: Axel in Arsenal on

Axel

Vi har alltså lämnat februari - en månad som i många avseenden är lika dålig som november. Det är vinter, det är mörkt och man börjar ge upp tron på att det någon gång ska bli vår. Dessutom drabbades Arsenal av någon ny form av Nighmare november - jag döper månaden till Fruktlösa februari. Det var månaden då Arsenal lyckades med bedriften att göra noll mål i ligan. Undrar när det hände senast?

Det är uppenbart att det krävs comeback av några av de skadade spelarna för att det här ska vända. Cescs betydelse för anfallsspelet blir bara mer och mer uppenbart ju längre han är borta och van Persie har aldrig varit den där skyttekungspålitliga målskytten, som Adebayor och Eduardo bevisligen har varit. Ade har visserligen lämnat rätt mycket att önska den här säsongen, men har man en gång gjort 30 mål på en säsong kan man inte räknas bort.

Spelarna som har fått chansen under den senaste månaden har kört fast, i alla fall när det kommer till de vardagliga ligamatcherna. Det är en inställning som vi inte har sett så tydligt i Arsenal tidigare och det går hand i hand med att fullblodsproffs som Gilberto, Henry, Ljungberg och Bergkamp inte har ersatts med spelare som besitter samma jävlaranamma. Detta är till och med något som Wenger har pekat på, vilket är anmärkningsvärt.Om han nu har sett det i truppen, varför har han inte gjort mer åt att lösa problemet?