I den begränsade sikten i backspegeln kan jag ibland glömma Thierry Henry att han i vissa matcher under sin Arsenalkarriär var totalt osynlig. Det kan man visserligen beskylla många spelare för, men skillnaden mellan den vanlige spelaren och TH14 var att fransmannen kunde avgöra matcher även när han hade en dålig dag på jobbet. Några ögonblick av briljans och motståndarmålvakten fick kröka rygg. Sedan kunde Henry återgå till att se ointresserad ut.

Igår såg jag matchen med lägenhetskompisen med mustaschen, och i första halvlek konstaterade vi att Andrej Arsjavin inte direkt gjorde sitt livs match. Han var snarare osynlig. En halvtimme senare hade han gjort tre assist och var högst delaktig i att Arsenal i princip är klart för utslagsrundan.

Ni ser var jag vill komma?

Arsjavin och Henry är kanske inte jämförbara spelartyper, och ryssen kommer aldrig att bli den målskytt Titi var i Arsenal. Däremot tyder detta på att Arsjavin är en högklassig spelare, i och med att han - precis som Henry - kan springa omrking och vara osynlig för att sedan briljansexplodera.

En spelare med den egenskapen kan faktiskt bli guld värd.