De flesta har nog fått nya numret av Kanonmagasinet. Jag tycker själv att det blev ett bra nummer, samt att Kaj återigen har ett strålande jobb med redigeringen. Jag är stolt över att vi kan producera en sådan här bra klubbtidning - utan att bli allt för kaxig vågar jag nog säga att den är bäst i landet inom sin kategori.

Jag satte ihop en sammanställning över ett gäng filmningar som har uppmärksammats de senaste åren. Här är listan igen, kompletterad med klipp på respektive händelse.

Lehmann vs Drogba
Chelsea-Arsenal 1-1, 10/12 2006

Jens Lehmann, 190 cm lång, och Didier Drogba, 189 cm lång, ser ut som stabila pjäser. Men i den här matchen betedde de sig knappast som tungviktare. I början av andra halvlek vinkade domaren Alan Wiley avvärjande sedan Drogba hade fallit i straffområdet, och Mad Jens ville givetvis tala om för ivorianen vad han tyckte om filmare. Tysken lade handen lätt på Chelseaspelaren, som givetvis föll ihop men ganska snart insåg hur löjligt det måste ha sett ut och kom på fötter för att konfrontera Lehmann. Drogba bröstade upp sig mot Arsenalmålvakten – som till oddset en gång pengarna föll minst lika enkelt som Drogba hade gjort i momentet före. Båda spelarna tilldelades rättmätigt gult kort och sekvensen är numera en klassiker på YouTube.

Rooney bryter sviten
Manchester United-Arsenal 2-0, 24/10 2004

Det här är ögonblicket som har kommit att symbolisera början till slutet för Arsenals Invincible-lag. The Gunners hade hållit nollan i drygt 70 minuter på Old Trafford och såg ut att gå mot 50 raka matcher utan förlust i ligan. Då utmanade Wayne Rooney Sol Campbell i straffområdet, upptäckte mittbackens utsträckta ben och dök som om det vore starten på OS-finalen i 50 meter fritt. Att det inte förekom den minsta beröring mellan de två engelsmännen var ingenting som domare Mike Riley noterade, och United fick den obligatoriska straffsparken. Ruud van Nistelrooy slog dit straffen bakom Jens Lehmann och Arsenal förlorade en ligamatch för första gången på över ett år.

Eboue dyker i Paris
Barcelona-Arsenal 2-1, 17/5 2006

(Ca 20 sekunder in i klippet. För din egen hälsa, stäng av efter Campbells mål.)

Vi ska inte dröja vid den här hjärtskärande matchen alltför länge. Den tappade ledningen gör fortfarande för ont i varje Arsenalhjärta. Men hade det inte varit för en filmning skulle Arsenal aldrig ha tagit ledningen. Cirka tio minuter före halvtid kom högerbacken Emmanuel Eboue i en offensiv löpning utanför Barcas straffområde och tog sig sånär förbi Carles Puyol innan han föll. Reprisen visade dock tydligt att Eboue inte fälldes av den katalanska kaptenen, utan slängde sig på eget bevåg. Detta hade nog de flesta Gooners glömt när Sol Campbell nickade in den efterföljande frisparken. Resten av matchen är dessvärre en annan historia.

Keownsk rättvisa på Old Trafford
Manchester United-Arsenal 0-0, 21/9 2003
(2:21 in i klippet)

En match som blev berömd efter martin Keowns inte alls sublima skadeglädje sedan Ruud van Nistelrooy hade skjutit en straff i ribban på stopptid. Upprinnelsen till Keowns reaktion låg tio minuter längre bak i matchen. Då hade Patrick Vieira fallit i en duell med van Nistelrooy och i samband med detta gjort ett utfall med foten mot holländaren. Unitedspelaren reagerade som om han hade knockats av Mike Tyson, och domare Steve Bennet köpte charaden. Ännu ett rött kort för Arsenalkaptenen – men det var Keown som fick sista ordet och The Gunners marscherade raka vägen till ligatiteln.

En norgehistoria
Arsenal-Blackburn 4-0, 14/3 2009

Morten Gamst Pederson blev i den här matchen en stark kandidat till att utses till Premier Leagues sämsta filmare. Hans löjeväckande försök att lura domaren i den andra halvleken faller mer under kategorin ”slapstick” än under ”fotboll”. Det var i en löpduell med Bacary Sagna som norrmannen plötsligt fick för sig att leka Frölander då han, någon meter framför Arsenalbacken, slängde ett ögonkast bakåt för att spotta domarens position och sedan lade sig raklång på Emirates läckra gräsmatta. Så här efteråt undrar vi bara vilken som är den största gåtan; att Gamst Pedersen INTE varnades för filmningen eller att han faktiskt protesterade över den uteblivna straffen.