The Clash har spelat ut sin roll. London Calling är en alldeles för sliten låt att ta till när det är dags för Londonresa. Numera är det Frida Hyvönens London! som gäller som uppladdningslåt. Den var perfekt när jag rullade in till To**enh*m Court Road när jag var över i augusti och gjorde intervjuer - och den kommer att bli perfekt i morgon.

För då bär det av. Jag och "Hedemora" lämnar gråkalla Uppsala för ett London som enligt prognoserna lockar med 17 grader och sol och Arsenal-Sp*rs på lördag. Målet med resan är att ta revansch för fjolårets chockartade 4-4-match. Samt att njuta av allt som är den engelska huvudstaden.

Dagens match blev en bra startpunkt på resan. Det var visserligen som att kolla på en reservlagsmatch, men det bjöds på en hel del fint spel och tre riktigt snygga mål. Meridas stänkare i första halvlek är ju ett av säsongens mål så här långt. Jag sa faktiskt till honom att skjuta mer när jag intervjuade honom på Underhill 2007.

Eller det sa jag så klart inte, men nu fick jag ju anledning att skryta om min fingertoppskänsla när det gällde val av spelare att intervjua. Kanske ska tillägga att jag efter samma reservlagsmatch pratade med Vito Mannone...

Jag tycker att Merida var en av matchens spelare i dag, tillsammans med Fabianski i målet som gav ett mycket säkert intryck. Jag skulle inte bli förvånad om det är han som vaktar målet i derbyt på lördag. Även Ramsey gjorde en bra insats, även om han fortfarande gör en del valpiga misstag.

Nej, det här håller inte. Jag har en väska att packa. Och ett pass att leta upp.