I vilken jäkla ände börjar man idag? Ska vi ta skadehelvetet först? Avstängningarna sen? Och resultat där emellan? För att vara ärlig med er vet jag inte vart jag ska börja på dagens inlägg. Gårdagens match hade allt, exakt allting. Det var dessutom en av de galnaste matcher jag sett på ett bra tag. Förväntningarna hade byggts upp som bara den inför matchen och visst levde matchen upp till dem?

Samtidigt som jag idag är riktigt deppig (skador m.m vilket jag kommer till senare) så är jag uppriktigt glad. När Zlatan satte 2-0 till Barcelona hade jag redan titeln klar till mitt blogginlägg. Den skulle heta "Förnedring inför en hel värld". För om det var någonting så var det en förnedring. Det värsta var att det inte var på grund av att Arsenal spelade dåligt, utan på grund av att Barcelona visade varför man är världens bästa lag. Barcelona spelade fotboll som ... är omöjlig att beskriva. Det var total utspelning och jag undrade gång efter gång om vi spelade på Emirates eller Camp Nou. Sedan kan man ingenting annat göra än att hylla Xavi. Han var fullkomligt ... magnifik.

Efter 18 minuter hade Barcelona ett bollinnehav på 76 (sjuttiosex!!) procent, medan Arsenal mäktade med enbart 24 procent. Lite senare förbättrades den siffran till 70-30, men nog f-n handlade det om en total utspelning. Arsenal fick inte ens låna bollen. Så fort vi försökte starta upp ett anfall så stal Barcelona bollen och startade sitt eget. Om det inte vore för en fullkomligt fenomenal insats av Almunia i första halvlek skulle vi redan legat under med 0-5.

Kommentarer (30) Läs mer...

God eftermiddag. Åttondelsfinalerna i Champions League står utanför dörren och knackar på. Nu är det snart dags att släppa in dem! Champions League, den ädlaste av alla turneringar i hela fotbollseuropa. 07/08 mötte vi ett starkt Milan i åttondelsfinalen. Då blev det 0-0 på Emirates efter att Arsenal dominerat tillställningen. Returmatchen i Milan slutade 2-0 efter ett fantastiskt mål av Fabregas. Förra säsongen var det ett annat italienskt lag som stod i vägen, Roma. Likt 07/08 så dominerade Arsenal hemma, men fick bara med sig 1-0. Returmatchen i Rom vanns på straffar efter en nervkittlande förlängning och straffläggning. Om traditionen håller i sig så står vi framför en enormt nervvrakande (är det ens ett ord?) åttondelsfinal.

Porto är ett rutinerat CL-lag och har även vunnit turneringen tidigare. Detta gjorde dem faktiskt samma år som vi gick igenom ligan obesegrade. Om vi bara kommit förbi Chelsea i Champions League så skulle vi nog ha kunnat utmana om CL-vinsten. Men det är historia nu, istället ska vi blicka fram mot morgondagens drabbning.

Senaste resultaten för Porto - i ligan och cupen - visar att de går in i åttondelen i bra form. 4-0, 5-2 och 3-0 har det blivit till Portos favör. De senaste två matcherna har bägge spelats på Estádio do Dragão. Porto är jämfört med andra lag ett väldigt underskattat europeiskt topplag och det finns all anledning att tro att de kan stå emot Arsenal. Förra säsongen mötte de Manchester United i åttondelsfinalen. Resultatet? Sammanlagt 3-2 till Manchester United. Efter full tid på Old Trafford löd slutresultatet 2-2. På Estádio do Dragão så lyckades Ronaldo göra det här (ett i mina ögon sinnessjukt mål) och även avgöra matchen med samma mål. Porto var alltså en hårsmån ifrån att lyckas rubba den då kommande CL-finalisten United.

Kommentarer (7) Läs mer...

Ni som har följt mig vet att jag ofta kommer med mättande långa inlägg! Idag blir det - helt oväntat - en väldigt kort blogg! Detta på grund av tidsbrist. För att vara lite catchig (eller jobbig) så kommer jag att återge mina tankar i korta och ibland aningen subtila meningar. Ni kan dock redan nu se fram emot ett smaskigt inlägg imorgon! Hur som helst, till dagens!

**

Är det bara jag som är förundrad över hur få chanser Fabianski fått denna säsong?

Kommentarer (29) Läs mer...

Låt oss skruva tillbaka tiden lite. Låt oss skruva den tillbaka en, två eller t.o.m tre säsonger. Wenger hade år 2006 begett sig ut på en ny talangjakt i Europa och då hittat en 19-åring som spelade i Auxerre. Mannen som Wenger var fast besluten att dra till sig hette Vassiriki "Abou" Diaby.

Det var ingen kanonvärvning, utan det var ännu en gång sedd som en värvning av en spelare som skulle spelas in i laget och bli bra så småningom. Men på grund av en förfärlig skada så fick vi se Diaby vistas vid sidlinjerna ett bra långt tag. Vi hade egentlingen inga förväntningar på killen, utan vi såg honom mest som ett eventuellt framtida löfte.

När Diaby äntligen läkt klart och börjat spela igen så trodde fansen att Wenger drog ett aprilskämt. Killen som hade kontrakterats som ett stort framtidslöfte var usel, väldigt usel. Gång efter gång denne långe man fick spela fick vi gnugga oss i ögonen och fråga oss vad Wenger hade sett och fortfarande såg i honom.

Kommentarer (28) Läs mer...

Först och främst måste vi reda ut om det här var ett bra resultat eller ej. Det problematiska med det är att vi inte vet svaret. Förrän klockan 22:45 den 10 februari så vet vi inte svaret. Det är då det här hektiska spelschemat tar slut och ett nytt - lite lättare - tar vid. Vi har gått in med målet att vi ska komma ur de här fyra matcherna (AV,MU,CFC,LFC) med så många poäng som möjligt. Att vi skulle ta hem 12 poäng var och förblir en dröm, utan det de flesta siktat på är att kamma hem någonstans runt 8 poäng under den här tuffa perioden som just nu inletts.

Åtta poäng är långt ifrån en omöjlighet. Om vi ser till att vinna mot United samt Liverpool på Emirates är vi plötsligt uppe i sju poäng och då räcker det med ett kryss på Stamford Bridge. Samtidigt är det enormt tuffa matcher som väntar och vi ska vara glada över varenda trepoängare vi lyckas kamma hem, om vi nu lyckas göra det.

Aston Villa blev exakt så tufft som vi förväntade oss och under långa stunder så ägde de varenda millimeter på Villa Park. Vi blev ständigt tillbakapressade och frågan är om några ö.h.t spelat bättre mot Arsenal den här säsongen. Chelsea var aldrig bra på Emirates, de tog bara tillvara på målchanserna. Liverpool var bara bra mot oss i en halvlek. Mot United och City så var vi minst lika bra som motståndet, om inte bättre. Aston Villa höll på att döda oss med deras smått superba spel.

Kommentarer (26) Läs mer...

God afton! Ja, nu börjar det, nu äntligen börjar jakten på ligatiteln. Den började ioförsig redan i somras, men det är först nu detta Arsenal kommer att ställas på prov. Det är först nu vi kommer få se vad Arsenal är gjort av. Det är först nu vi kommer att få se ifall vi har en ärlig chans på ligatiteln. Aston Villa är ett lag som ofta blir både under- och överskattade. Efter deras hysteriska form i december (fem raka vinster), så tog det slut på Emirates när Fabregas smällde in den där frisparken. Visst hoppas vi på en repris?

Kommentarer (24) Läs mer...

God afton. Well, jag antar att de flesta hunnit smälta den underbara vinsten från igår och vi kan nu börja blicka framåt i tiden. Det är ju nämligen så att de närmsta veckorna kan avgöra vilken utgång vår säsong kan komma att ha. Vi alla vet vad som händer, men jag kommer att ta match efter match och inte generalisera allt. Så, nästa match kommer att spelas mot Stoke i FA-cupen och det på bortaplan. Lägg där till att vi har en hel del spelare skadade och att Stoke är ett riktigt bra mittenlag i PL och ni förstår själva att det inte kommer bli en enkel vinst. Men, som sagt, jag kommer att skriva mer om matchen mot Stoke när den närmar sig ytterligare. Nu kan vi istället läsa vad Wenger har haft att säga om gårdagens vinst över ett tappert Bolton:
______________________________________________________________________________
If you keep belief, no matter what people say, it can strengthen the belief in the heads of my players and get them stronger. But I am very proud of what the players have achieved because at the time [after the Chelsea game] it looked a little bit ludicrous to say we would come back. Despite that, the players continued to fight with belief. We believe we have a real chance and I am convinced this team will have a real go.
______________________________________________________________________________

Samtidigt som han säger det så vill han poängtera att vi ännu inte vunnit någonting:
______________________________________________________________________________
We have won nothing yet, but we have won some credibility. However, that is not enough. We want more but at least we are in a position to fight for it and have a go. I have the confidence that my team will give absolutely everything. I trust their hunger, I trust their appetite and I trust their spirit, knowing of course that there is a long way to go.
______________________________________________________________________________

Bra laganda - check
Tro - check
En tränare som kan leda sitt lag till titlar - check
Mentaliteten - check
Spelet - check
Målen - check
Friska spelare som kan spela en hel säsong utan större skadehinder - ch ... nej.

Spelarmaterialet finns där, utan tvekan, men problemet ligger inte i spelarmaterialet, utan i de ständigt återkommande skadorna. Det senaste är att Gibbs kommer att missa hela säsongen på grund av att han måste genomföra ännu en operation efter att den förra misslyckats. Kom då ihåg att Robin Van Persie knappast kommer att kunna spela fler än 3-4 matcher från start innan säsongen hinner att ta slut. Lägg där till alla arsenalspelare som skadar sig gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång. Summan av kardemumman blir att vi aldrig lyckas mönstra upp det starkaste laget möjligt.

Visst, ni kan säga åt mig hur många gånger som helst att även andra lag dras med skador - vissa på sina nyckelspelare - men kom inte och säg att Arsenals trupp inte är skadebenägen. Det är i mina ögon ett smärre mirakel hur spelare som Gallas och Vermaelen inte råkat ut för den minsta lilla skada , utan spelar vecka in och vecka ut utan att skada sig.

Det var inte sen augusti vi hade mindre än 5-6 spelare på skadelistan. Ända sedan dess har vi gång efter gång fått se minst fem-sex spelare på skadelistan inför matcher och jag måste säga att det är smått absurt. Samtidigt har ett lag som Chelsea som mest haft 3-4 spelare uppsatta på listan och i de flesta fall har det handlat om småskador. Men där ligger även Chelseas nyckel till framgång. Visst gick det lite trögt för dem i december, men bortsett från det så har de dominerat nästan varenda motstånd de mött och det tack vare att de hållt sig relativt skadefria.

Manchester United har för första gången på länge fått känna hur det är att vara i Arsenals skor med tanke på att de - tillsammans med Arsenal - varit det mest skadedrabbade laget i ligan. Tänk ifall alla arsenalspelare skulle lyckas hålla sig friska över en hel säsong. Det kan nästan liknas vid en våt dröm då ett skadefritt Arsenal skulle ... skulle vara rena njutningen.

Men ja, vi kan inte gör någonting åt det faktum att vår trupp helt enkelt är extremt skadebenägen. Samtidigt som jag skriver det här så leder vi ligan och det med all rätt. Precis som någon - peripetie(?) - skrev så var det få gooners där ute som trodde att vi skulle ligga där vi ligger till inför den här säsongen och det är nästan så att man får nypa sig i armen för att se om det faktiskt är sant att vi leder. Inför drabbningen mot Stoke så är både Diaby och Sagna out och ja, det börjar nästan bli oroande. Jag vill inte ens tänka tanken på vad som skulle hända ifall ännu fler startspelare gick och skadade sig. Visst, nu har vi en del spelare på ingång igen, men frågan är hur länge vi kan klara oss med dessa återkommande skadebekymmer?

En annan sak som oroar mig är att våra anfallare verkar gett fan i att göra mål. Eduardo har visserligen gjort flera snygga framspelningar och även sett till att måla lite då och då, men han är kapabel till så mycket mer och skall helt enkelt göra fler mål på de chanser han fått. Arshavin gjorde igår sitt första mål sedan 13 december och alla de andra anfallarna verkar vara skadade 24/7.

Nu är jag inte helt dum heller. Jag förstår att Eduardo inte är 100 % återställd från sin horribla skada och jag förstår att Arshavin har det väldigt svårt just nu. Men faktum är att vi helt enkelt har problem med målproduktionen hos anfallarna och det är någonting som oroar. Samtidigt så känns det som om jag inte bör klaga så länge våra mittfältare fortsätter att producera framåt, men jag tror inte jag är den enda som är orolig över vad som händer när våra mittfältare slutar att producera mål. Kan Fabregas då göra en Ronaldo och leda sitt lag mot titlar genom att vecka in och vecka ut spruta in mål - som mittfältare?

Jag hoppas att jag inte låter för pessimistisk, för det är jag inte. Det mesta handlar om småproblem och vi ligger trots allt först i tabellen, så jag borde inte klaga. Men det finns som sagt flera stora frågetecken som på ett eller annat sätt bör rätas till. Om vi ska se till att vinna den där förbannade PL-bucklan så krävs det någonting extra och frågan är vad det där extra kan vara för oss? Just nu så är det Fabregas som är det där lilla extra, men kommer han att vara kapabel till att bära hela laget på sina axlar och kommer han att hålla i sin form hela säsongen ut? Personligen så anser jag att vi har alla chanser i världen att vinna någonting så länge han ser till att hålla sig skadefri. Så viktig är Fabregas för laget, då han i slutändan kan vara skillnaden mellan en titelvinst eller ej.

Det kommer att krävas mycket av detta Arsenal ifall vi ska gå hela vägen. Jag är riktigt optimistisk inför de nästkommande veckorna och jag tror mer än aldrig förr. Men om vi ska se till att på allvar utmana Chelsea (och MU...) om ligatiteln så måste vi bl.a räta ut de problem jag beskrivit i detta inlägg. Dubbelvinsten mot Bolton var en bra start och det har givit oss ett momentum inför nästkommande matcher. Så länge det där momentumet inte bryts så ser det ljust ut, väldigt ljust.

Kommentarer (20)

WE ARE TOP OF THE LEAGUE,
SAID WE ARE TOP OF THE LEAGUE!
We are top of the league,
Said we are top of the league!

Det handlar om ramsan som de flesta arsenalsupportrar sjunger sig till sömns med inatt. Vare sig de är fulla, deprimerade, glada, ledsna, exalterade eller oroade så är det en sak vi alla kan glädja oss åt. Vi är längst upp, on the top, kôige üleval, au sommet. Vi står där och tittar ner på de resterande nitton lagen med ett smått flin. Det spelar ingen roll att Chelsea har en match mindre spelad eller att Robin Van Persie är skadad. Vi leder ligan! Vi leder Premier League!

**
Allt började tyvärr inte bra. Matchuret stod på 27 minuter spelade och Taylor hade just slagit in 0-2. Publiken var knäpptyst, fansen var knäpptysta, ni där hemma och ni på O'learys var antingen knäpptysta eller förbannade. Hur i hela friden skulle vi vända det här? Hur skulle vi lyckas besegra detta Bolton som faktiskt spelade otroligt bra idag? 65 matchminuter senare står det 4-2 på resultattavlan och hela publiken sjunger så att Emirates håller på att spricka. Bolton må ligga långt ner i tabellen, men sett över de två matcher de har spelat mot Arsenal har de spelat nästan galant. När vi då låg under med 0-2 var det få som trodde att det skulle sluta 4-2 och om Arshavin inte skulle varit självisk i slutminuterna kunde det t.o.m ha blivit 5-2. Men, vad hände egentligen under de 65 minuter som vände matchen helt och hållet?

Svaret stavas Francesc Fabregas Soler. Mannen var en gigant på plan. Han må inte ha gjort vartenda mål, men Fabregas visade varför han just nu är en av världens bästa spelare. Han leder det här Arsenal framåt, han gör mål, han gör assists, han gör grovjobbet, han tacklar, han jobbar hemåt, han jobbar framåt, han vinner boll, han passar - han gör ta mig fan allt. Det må inte ha varit hans bästa insats någonsin, men så länge han är på plan kan vi vinna varenda match. Så viktig är han för laget just nu.

Jag har flera gånger hyllat det här lagets mentala styrka och jag gör det igen. Att ligga under med 2-0 mot Bolton och vända matchen är starkt, väldigt starkt. Det är någonting förra årets upplaga aldrig skulle ha klarat av. Nu har vi dessutom gjort det flera gånger om. Förra upplagan av Arsenal som var kapabel till att vända matcher var 07/08 och då var vi fyra ynka poäng från ligatiteln och en feldömd straff ifrån en semifinal i Champions League som kunde ha slutat hur som helst. Det här laget slutar aldrig att förvåna mig.

Robin Van Persie är skadad, Bendtner är skadad, Nasri är skadad, Gibbs är skadad och typ 472 stycken till arsenalspelare är skadade. Det är löjligt många och ni kan komma och säga åt mig att Bendtner och Gibbs inte är startspelare hur många gånger som helst, men det spelar ingen roll. Det handlar om extremt viktiga spelare för laget. Att vi dessutom har flera spelare som jag inte nämnt borta gör inte läget bättre. Ändå lyckas vi komma tillbaka, gång efter gång efter gång efter gång.

Samtidigt finns det oerhört mycket att klaga på (bl.a hur dåligt vi startar matcher, match efter match..), men jag tänker inte fokusera på det idag. Idag ska vi vara glada över att vi vände en match som vi hur enkelt som helst kunde ha förlorat. Idag ska vi vara glada över att vi har en spelare som Fabregas. Idag ska vi vara glada över att vi har alla chanser i världen att vinna en titel. Idag ska vi vara glada över att vi leder ligan.

______________________________________________________________________________

Innan jag ger ut spelarbetyg och omdömen så vill jag poängtera en sak. Jag må inte vara världens bästa när det kommer till spelarbetyg och ni får gärna kritisera mina betyg, men snälla, fyll inte hela kommentarspåret med kommenterar om hur dåliga betygen är. Förra gången fick jag 20+ kommentarer i rad som beskrev hur felsatta vissa betyg var. Det blir både tråkig stämning och tråkiga kommentarer om ni ska hålla på så. Som sagt, ni får gärna kritisera betyg, men se till så att det inte blir för mycket. Då blir det varken kul för mig eller läsarna.

Kommentarer (17) Läs mer...

God kväll! Idag har jag ännu en gång legat hemma med en fördjävulsk förkylning och min näsa är precis lika täppt som vanligt. Jag är väl inte hundra procent frisk när jag skriver det här, men ni kan åtminstone förvänta er ett inlägg, för om det är någonting jag aldrig (läs: ytterst sällan) gör så är det att inte skriva ett dagligt inlägg på bloggen. Så, låt oss rivstarta dagens inlägg (ursäkta för ev. stavfel) med vad Wenger har sagt om transferrykten:
______________________________________________________________________________

You will hear a few names until the end of the transfer window without there being any truth in it. I am thinking about signing a striker but I must confess I am not close to doing anything because I do not find a player who can convince me.
______________________________________________________________________________

Rätt så intressant att han säger att det inte finns en enda spelare som har övertygat honom. Jag undrar vad det ska till för att Wenger ska bli superintresserad av en spelare. Priset? Talangen? Utvecklingen? Snabbheten? Allt? Det mesta talar väl för en salig mix av både ett och annat, men jag kan se minst två-tre intressanta spelare som finns på marknaden och dessutom till rätt pris. Men nu heter inte jag Arsène Wenger heller, så jag har väl ingenting större att säga om den saken. Just värvningar och eventuella spelarköp har vi talat alltför mycket om på sistone, så jag tänker gå vidare och låta er spekulera om Wenger tänker köpa in någon eller ej. Förresten, Lucina Traores agent har sagt att Arsenal kontaktat honom, men att en ev. värvning får komma att vänta på sig eftersom det blir stora strul med arbetstillståndet om man ska värva Traore redan nu. Om vi får se "den nya Adebayor" till sommaren återstår att se.

Kommentarer (10) Läs mer...

Nyss lyckades Aaron Rodgers, QB i Green Bay Packers, med att, i sitt livs match, tappa bollen till en Cardinals-försvarare, som tog bollen 17 yards till en touchdown för att på så vis avgöra förlängningen i första omgången i NFL-slutspelet. Avslutningen var bland det sjukaste jag har sett i en av de sjukaste matcherna jag sett i NFL-sammanhang. Det är inte ofta man ser en slutlig scoreline på 51-45 i ett slutspel.

*****

Vårt kära Arsenal gjorde få människor (dvs de ytterst få Chelseafans som tar plats på denna planet) glada när man tappade poäng hemma mot ett heltaggat Everton. Ren misär på 1-2 när Pienaar får komma helt fri från 55 meter. Många lägger hela målet på Rosicky, men jag skulle vilja säga att hela grejen med att anfalla med 10 man på offensiv  planhalva var ofattbar. Visst, Rosickys passning är inte okej, men någonstans borde man hejda sig när det gäller att anfalla på ett lag som är farliga och ligger på kontring nästan hela matchen igenom.

Kommentarer (8) Läs mer...