Säker seger mot Man United

I den första halvleken var matchbilden förutsägbar. Arsenal tog flest offensiva initiativ, medan Unitedspelarna ägnade sig åt att ha så många spelare mellan bollen och det egna målet som möjligt. Hemmalaget skapade några målchanser - Ramsey var närmast att spräcka nollan sedan han frispelats, men David de Gea räddade. Rooney bjöds på ett friläge sedan Holding försökt passa in bollen till Cech, men Unitedforwarden, som har gjort hälften av sin karriärs mål mot Arsenal, lyckades inte överlista Arsenalkeepern.

Om Arsenal inte riktigt hade flyt med avsluten i den första halvleken, så blev det bättre i den andra. I den 54:e minuten fick Granit Xhaka bollen tio meter utanför Uniteds straffområde. Han har många gånger tidigare under den här säsongen uppmuntrats av publiken att skjuta från det avståndet, och nu testade han. Bollen träffade ryggen på Herrera och flög i en perfekt båge över De Gea.

Bara tre minuter efter målet gjorde Arsenal 2-0. Alex Oxlade-Chamberlain, som även passade Xhaka innan han gjorde 1-0, fick bollen på högerkanten och slog ett fint inlägg som Danny Welbeck nickade in i mål via ribban. Ett mål som snudd på var en kopia på det Thierry Henry satte i samma mål när Arsenal slog United med 2-1 för tio år sedan. Och precis som när Welbeck gjorde mål på sin gamla hemmaplan Old Trafford för två år sedan i FA-cupen var det inte tal om något återhållsamt firande. Jag gillart!

Efter målet hade United en bättre period, och Mourinho slängde in Lingard och Rashford för att skapa tryck mot Arsenalmålet. De riktigt heta målchanserna lyste dock med sin frånvaro och Arsenalförsvaret kändes tryggt.

United orkade aldrig etablera någon vidare press, utan Arsenal kunde ganska lätt kontrollera matchen. The Gunners hade kunnat göra ytterligare något mål, men den sista koncentrationen i den offensiva tredjedelen fanns inte. Det kan vi dock inte klaga på, för det var en mycket stabil Arsenalseger som gör att den lilla chansen att nå Champions League nästa säsong fortfarande finns.

Det var en match där den riktiga nerven aldrig fanns. Jämfört med de sprakade matcherna Arsenal spelade mot United för tio-femton år sedan kändes det här mer som en träningsmatch. Men det är i sanning ALLTID kul att vinna mot Manchester United, så jag är beredd att bortse från att matchen som sådan inte höll högsta klass. Dessutom är jag alltid lycklig när Mourinho är olycklig.