Krönika: Upp till bevis

Den här Premier League säsongen må vara den jämnaste säsongen på mycket länge. Vem hade trott att både Arsenal, Chelsea, Man City och Liverpool fortfarande har chans på ligatiteln så här djupt in på säsongen?
I början av säsongen så trodde alla att det i slutändan skulle handla om en slutkamp mellan Chelsea och Manchester City, vilket det också säkert kan bli, när vi inväntar dom sista två-tre matcherna av säsongen. Men både Arsenal och Liverpool har presterat över dom flestas förväntningar, och därför är Premier League nästan oförutsägbarare än någonsin. Alla fyra lag är verkligen med i kampen.

Arsene Wenger pratar hela tiden om våra främsta styrkor på presskonferenserna och intervjuerna. Han pratar om våran team spirit, mentala styrka och karaktär. Han pratar om hur mycket han tror på sin spelartrupp och att vi är redo att fightas på allvar hela tiden.
Det är väldiga och lovande ord, och Wenger har en poäng i det han uttrycker. Vi har spelat över förväntningarna denna säsong och presterat helt okej med tanke på våran bredd, skador och förutsättningar. Men det är dags att bevisa någonting nu. I åtta år har Arsené Wenger haft på sig att bygga en spelartrupp som på sikt ska kunna bli en seriös utmanare ute i Europa om alla möjliga titlar. Givetvis under begränsade förutsättningar och en massa tunga spelartapp som inte har ersatts på bästa sätt alla gånger.

”Specialist in failure” och ”Eight years without a piece of silverware”, har morgondagens motståndarmanager Jose Mourinho tidigare uttryckt om Arsene Wenger för ett par veckor sedan.
Kan inte någon bara gå fram och knäppa den där Mourinho på näsan riktigt hårt? Personligen tycker jag att Mourinho är en bra manager, men ibland så blir man fan helt spyfärdig av pajasen. Behöver jag ens gå in på varför? Den mannen tror han är guden, men vad han inte inser är att dom flesta faktiskt skrattar åt honom, och inte med honom. Löjlig och respektlös är bara förnamnet.

Jose Mourinho har aldrig förlorat på Stamford Bridge som Chelseamanager. Portugisen har gått förlustfri i hela 75 matcher på hemmaborgen. Och vore det inte typiskt att fotbollsgudarna nu bestämmer sig för att just påhoppade och jagande Arsene Wenger äntligen får bryta den sviten? Det är väldigt optimistiskt att tro att det skulle hända om vi ska tittar objektivt på det med alla förutsättningar. Men allt kan hända. Det har vi sett flera gånger i olika sammanhang inom fotbollen.
Om vi slår Chelsea imorgon så ser inte jag varför vi inte skulle kunna vinna ligan denna säsong. Förhoppningarna skulle tändas enormt, även fast vi har Manchester City hemma och Everton borta som de två riktigt stora tungviktsmöten kvar på säsongen. Men tänk vilken chans och boost vi kan skapa för oss själva om vi skulle lyckas nypa Mourinhos mannar.

Ett kryss skulle milda förhoppningarna om ett ligaguld, men samtidigt kännas positivt i och med att Chelsea då också förlorar två pinnar, på hemmaplan.
En förlust på Stamford Bridge skulle däremot nog betyda god natt till ligaguldet. Vi har inte råd att förlora med tanke på återstående spelschema vi har kvar i jämförelse med våra andra titelutmanare. Det skulle också kunna bli lite av en kollaps och ett kvitto på att vi inte räcker till och i värsta fall påverka slutfasen av säsongen med en semifinal mot Wigan i FA-Cupen att blicka fram emot.

Därför så vill jag imorgon se en enorm hunger från vår sida. Allt som Wenger pratat om denna och tidigare säsonger ska bevisas på fotbollsplanen mot serieledaren. Om vi inte visar det imorgon, när ska vi annars göra det? Vi har vunnit stora matcher tidigare denna säsong. Men imorgon är vi inne i ett avgörande skede. Tåget går imorgon. Det är sista chansen. Vi ska inte glömma att Arsenal har vunnit flest matcher på Stamford Bridge i hela Premier Leagues historia, totalt sju gånger.

Jag önskar att vi hade tillgång till våra främsta nyckelspelare imorgon. Jag saknar några kontringsspelare i form av Theo Walcott och Aaron Ramsey. Jag saknar Jack Wilshere som skulle vara en bra ledarpjäs i en sådan här match. Våran högst rankade fotbollsspelare Mesut Özil är också skadad. Det är tragiskt när man tänker efter hur pass mycket mer vi skulle kunna hota Chelsea med alla dessa spelarna på planen.

Vi kan säkert förvänta oss att Chelsea leder bollinnehavet på sin hemmaplan och att vi mestadels inriktar oss på kontringar och spelvändningar. Förväntar mig ändå att vi vågar gå framåt och hålla i bollen samt att inte bli alltför tillbakapressade, för då kan det bli en jobbig eftermiddag.

Men vi ska ändå komma ihåg att Chelsea också kommer sakna ett par tongivande spelare. Dom tre brassarna Willian, Ramires och David Luiz är avstängda/skadade. Tre potentiella startspelare som spelat kontinuerligt under säsongen. Synd bara att det finns tillräckligt bra bredd i Chelsea för att fylla upp luckorna väl.

Extra kittlande inför mötet är att Arsené Wenger kommer göra match nummer 1000 för Arsenal. Han berättade igår för Arsenal Player om hur det känns och kanske tänder lite hopp för oss Arsenalsupportrar:
- Matchen mot Barcelona år 2011 i Champions League är en utav mina favoritmatcher, eller kanske att vi vann första titeln mot Everton, vilket var väldigt viktigt. Men jag hoppas att nästa match blir min favorit.

Gå ut och ge allt, spela med hjärtat och spotta blod om så krävs. Upp till bevis Wenger, upp till bevis Arsenal.