Äntligen är väntan över

Ikväll har vi Arsenalsupportrar återigen tillfälle att fira. Vi får uppleva den eufori som en titel innebär; den eufori man nästan hade glömt hur den kändes.
Liverpools forne manager Bill Shankly sa en gång:
- Fotboll är inte en fråga om liv eller död. Det är mycket viktigare än så.

De senaste åren har det citatet bevisat sin sanning för mig som har Arsenal i mitt hjärta. År efter år har vi sett ut att åter kunna fira en titel, men hoppet har förr eller senare dött varje säsong. Finaler som slarvas bort, vårsäsonger med fullständiga ras i ligan och trupper som slitits itu av skador har präglat många år. Sedan den 21a maj år 2005 har vi väntat. Sedan den där 10e FA-cuptiteln har vi väntat. Sedan Vieira avgjorde mot Manchester United med sin sista spark i Arsenals tröja har vi väntat. Denna olidliga väntan och dessa ständiga gliringar från supportrar till andra lag har äntligen nått sitt slut. Givetvis var det skrivet i stjärnorna att det var Aaron Ramsey som skulle ge oss en titel i år. En fantastisk säsong av Ramsey fick också ett fantastiskt slut.

Den 17e maj år 2014 lever återigen hoppet. FA-cuptiteln är vår, och det är nu svunna tider kan återvända. För den här pokalen kan vara så mycket mer än en titel, den kan vara ett löfte om framtiden. Wenger, Arteta, Vermaelen och många andra i truppen talade inför matchen om hur en vinst i FA-cupen kan återinföra den vinnarmentalitet som Arsenal uppenbarligen har saknat; och det är det denna titel kan innebära. En grund att bygga vidare på. Arsenal har idag en ung, talangfull och stark trupp. Det som krävs är en sommar där truppen breddas och kanske kryddas med ytterligare någon startspelare, och vi kan tillsammans gå vidare mot nya titlar och mot en framtid där vi återigen varje säsong kan slåss om titlarna. Denna seger är ett tillfälle att återta vår position som ett lag som ständigt är med och slåss om titlarna. Den 17e maj år 2014 bli ett historiskt datum för Arsenal. Dagen då vi äntligen fick se vår fantastiske Wenger lyfta en pokal igen, och dagen som kan kommas ihåg som starten av en ny storhetstid.

Världen blev den här kvällen till en underbar plats. Spelarnas leende, den totala lyckan som brann i deras ögon och den glädje Vermaelen utstrålade när pokalen lyftes kommer jag bära med mig länge. Så ikväll när jag leende sluter mina ögon kommer jag se en jublande Arsene Wenger. Jag kommer att se hur Cazorla gör sitt otroliga frisparksmål. Jag kommer se Koscielny kämpa in bollen, och jag kommer återigen få se Ramsey ge oss det vi alla suktat efter. Låt oss hoppas, och låt oss tro, att vi aldrig igen får uppleva hur det är att vara utan denna känsla under så lång tid. Låt oss tro att en ljus framtid väntar oss runt hörnet. We love you Arsenal, we do.