Ramsey bröt titeltorkan efter jättedrama

lör 27 maj 2017 kl 00:59

Wigan i semin och Hull i final. Arsenal fick en autostrada till ännu en FA-cuptitel. Det blev något helt annat – fast med samma utgång.

Arsenal v Hull 3-2 (e förl)

Målen: 0-1 (4) James Chester, 0-2 (8) Curtis Davies, 1-2 (17) Santi Cazorla, 2-2 (71) Laurent Koscielny, 3-2 (109) Aaron Ramsey.
Datum: 17 maj 2014
Arena: Wembley, London
Domare: Lee Probert
Publik: 89 345

Arsenals lag:
Lukasz Fabianski
Bacary Sagna
Per Mertesacker
Laurent Koscielny
Kieran Gibbs
Mikel Arteta
Aaron Ramsey
Santi Cazorla (106)
Mesut Özil (106)
Lukas Podolski (61)
Olivier Giroud

Avbytare:
Wojciech Szczesny
Thomas Vermaelen
Nacho Monreal
Tomas Rosicky (106)
Jack Wilshere (106)
Mathieu Flamini
Yaya Sanogo (61)

Manager:
Arsene Wenger

The Gunners hade en tung väg fram i FA-cupen den här säsongen. Det började redan i den tredje rundan när vi lottades mot Spurs.
På hemmaplan.
Det blev 2-0, ni minns säkert den klassiska bilden när Theo Walcott skadar knät och bärs ut på bår, samtidigt som han blir pepprad med mynt och skit och visar 2-0 med sina händer.
I den fjärde rundan satt jag själv och var sur på Emirates Stadium. Arsenal mötte ett ekonomiskt sargat Coventry som hade fått flytta ut från Ricoh Arena. Jag hade lagt tio pund på 3-0 med Podolski som första målskytt. Den här fredagskvällen såg det ut att bli klirr i kassan. Men så i den 89:e minuten fick Cazorla för sig att sätta 4-0.
Så sjukt onödigt …

I de nästkommande rundorna stannade Gunners kvar i London. Och i turneringen. För vi spelade bra. Det blev 2-1 mot Liverpool i den femte omgången fina 4-1 mot Everton i den sjätte.
Nu väntade Wembley.
Och med tanke på att de kvarvarande lagen var Wigan, Hull och Sheffield United så hade nog FA redan börjat gravera in Arsenal på pokalen.
Men vägen dit skulle innehålla så många fartgupp och jobbiga överraskningar att hälften vore nog.

Vi fick Wigan i semin. Ett Wigan som var regerande cupmästare – men som också hade ramlat ner till Championship.
Latics fyllde knappt hälften av sina sektioner på Wembley så arenan var som mest röd och vit. Vi hade hyggliga platser i kurvan.
Men vad var det vi fick se?
Wigan tog ledningen på straff med halvtimmen kvar och vi var på väg ut ur turneringen. Då klev Per Mertesacker fram. Tysken var den som orsakat Wigans straff. Men det var också han som kvitterade.
Matchen gick till förlängning. En gastkramning. Men 1-1 stod sig och det blev straffar. Där var Lukasz Fabianski kung. Kim Källström, Mikel Arteta, Olivier Giroud och Santi Cazorla satte alla våra straffar och vi var klara för final.
Pust!

På Norges nationaldag var vi tillbaka på Wembley. Ett gäng som på alla omöjliga och möjliga vägar grävt fram biljetter.
Hull vann sin semi mot Sheffield United och stod som motståndare.
Ytterligare en enkel match på papperet – som skulle visa sig bli något helt annat i verkligheten.
Vi laddade först på Great Portland Street innan vi reste vidare ut till Wembley för fler pints och mer sång.
Nu skulle Gunners äntligen bryta titeltorkan.
Men efter nationalsång började katastrofen.

Innan matchklockan hade studsat upp på tvåsiffrigt var vi i 0-2-underläge. Ingen fattade något. Det kunde ha blivit mer.
Men tack och lov fick Arsenal och Cazorla fart på grejerna. Spanjorens fina frispark i den 17:e minuten betydde reducering.
Vi fick lite hopp igen på läktarplats.
Efter paus ökade Arsenal trycket, kunde ha fått två straffar innan Laurent Koscileny kvitterade med knappt 20 minuter kvar att spela.
Det fanns sedan chanser till avgörande innan full tid, men något segermål kom inte där.

Det kom istället i förlängningen genom Aaron Ramsey. Matchklockan stod på 109 minuter när det stora jublet kom.
Stämningen nu var grym.
Hull hade sina chanser att kvittera och ta finalen till straffar, men Arsenal höll ut och vann.
Den första pokalen sedan 2005 var klar.
Och Mesut Özil fick köra sin klassiska "Ya Gunners Ya".

Jag mötte de andra utanför och sedan kunde vi snika oss in på ett av hotellen vid arenan för en segeröl medan köerna till tåget minskade.
Det var först nu lättnaden hade försvunnit och glädjen dykt upp.
Vi drack skumpa på Euston, sen firade vi vidare i Islington.
En dag att minnas.
Och en pokal till att njuta över.

Se highlights från matchen här.

Här är de tidigare delarna:

Del 1 - 1927, målvaktsmiss fällde Arsenal i första finalen

Del 2 - 1930, här firar Arsenal första cuptiteln

Del 3 - 1932, Arsenal föll i "over the line"-finalen

Del 4 - 1936, Drake fixade Arsenals andra cuptitel

Del 5 - 1950, Gunners trivs i London, ny cuptitel

Del 6 - 1952, Ingen revansch på Newcastle

Del 7 - 1971, Charlie fixade Arsenals första dubbel

Del 8 - 1972, Arsenal kunde inte försvara cuptiteln

Del 9 - 1978, Arsenal favorit - föll mot Ipswich

Del 10 - 1979, Sunderland frälste Arsenal på Wembley