Medlemmar: 8513 st.
Visa menyn

Säsong 2002/2003

Efter en debutsäsong som var allt annat än organiserad så skulle det bli ändring på det nu. Från ingenstans dök ett fax från England upp – och nu var Arsenal Sweden officiell supporterklubb under moderklubbens vingar.

SÄSONGEN I SIFFROR

Styrelse: Ordförande: Mats Willner.
Vice ordförande: Jocke Lander.
Kassör: Uffe Jansson.
Sekreterare: Cecilia Adolfsson.
Medlemsansvarig: Peter Sundlöv
Ledamot: Axel Asplund.
Ledamot: Pontus Nilsson.
Suppleanter: Mark Everall.
Antal medlemmar: 402.
Kostnad för ett medlemskap: 100 kronor för senior, 60 kronor för junior och 250 kronor för ett familjemedlemskap.
Antal biljetter tilldelade: ca 100.
Omsättning: 147 751 kronor.
Resultat: 2 578 kronor.
Så gick det för Arsenal: Blev tvåa i ligan efter Manchester United, vann FA-cupen efter finalseger mot Southampton i Cardiff, åkte ut tidigt i ligacupen (förlust mot
Sunderland) och det blev respass i Champions League i kvartsfinalen mot Valencia.

Den 22 augusti 2002 kom brevet från London med en rad krav som vi var tvungna att uppfylla för att få vara officiell supporterklubb. Arbetet påskyndades och kort därefter kallade ordföranden Mats Willner till Arsenal Swedens första historiska årsmöte.

Det hölls i mitten av september på O´Learys på Götgatan i Stockholm och av de 121 medlemmarna som löst medlemskap första säsongen var det i ärlighetens namn inte många som dök upp på mötet.
Men mötet genomfördes och vi kunde få en första styrelse vald, vi kunde fördela rollerna internt, vi kunde godkänna de stadgar som Mikael Wallen hjälpt oss att ta fram och vi kunde genomföra det som Arsenal FC krävde för att vi skulle accepteras som officiell klubb. Mats Willner valdes på mötet till Arsenal Swedens första ordförande och resterande som tog plats i styrelsen var Jocke Lander, Uffe Jansson, Peter Sundlöv, Axel Asplund, Cicci Adolfsson och Pontus Nilsson. Mark Everall valdes som suppleant. Det var bra snurr på verksamheten under hösten. Medlemsantalet steg kraftig och styrelsen jobbade med flera stora projekt. En medlemsresa var inplanerad till matchen mot Newcastle i december – men den fick ställas in på grund av oerhört tamt intresse.
Det behövde vi knappast göra med julfesten som glädjande lockade över 50 svenska Gooners till vår stampub O´Learys på Götgatan i Stockholm. Där fick vi se Arsenal spela sönder Aston Villa och vinna med 3-1 på Highbury. Arsenal Sweden lottade även ut en signerad matchtröja bland deltagarna och denna åtråvärda pjäs vanns av Peter Sundlöv från Skövde. Men allt var inte frid och fröjd.

Klubben hade problem med hemsidan och till slut tröttnade vi på webbhotellet Powerwebs. Deras service var under all kritik och för att komma helskinnade ur den besvärliga situationen tvingades vi skrota www.arsenal-sweden.com och istället köpa loss www.arsenal-sweden.net och flytta sajten till FS-Data. I samma veva var klubben på tårna ordentligt och handlade in domänen www.arsenal.e.se (e är landskapsbokstaven för Östergötland). Detta medförde att hade större chans att få tag i arsenal.se när .se-marknaden skulle släppas fri sommaren 2003.
Andra mindre nyheter var att Arsenal Sweden fick sitt första VISA-kort under hösten – vilket medförde att kassör Uffe Janssons jobb blev betydligt enklare. Men det var fortfarande ingen dans på rosor och vi badade knappast i pengar. Från ett styrelseprotokoll går att läsa att vi under hösten visserligen hade dubblat medlemsantalet – men det som fanns i klubbens kassa var ynka 29 000 kronor. Det gjorde att vi var tvungna att ta in pengar i förväg så fort vi skulle hitta på något. Vi hade inte råd med något annat.

En av de stora frågorna i styrelsen var om klubben skulle dra igång en medlemstidning. Undersökningar på hemsidan visade att Arsenal Swedens medlemmar helt klart ställde sig positiva till ett magasin med skön Arsenalläsning. Jocke Lander drev på projektet och vi frågade medlemmarna efter namnförslag – och vad tidningen skulle innehålla - på webben. Över 200 förslag kom in till oss. Vi var dock rörande överens om att Kanonmagasinet var det absolut bästa och det spikades tämligen omgående. Det dröjde dock till efter fotbollssäsongen innan det första numret var klart. Arsenal Sweden bjöd alla medlemmar på den första utgåvan. Den åttonde juni begav sig Uffe Jansson till Norrköping för att hämta lådorna på NT där ordförande Willner glatt poserade med den färska tidningen.
Några dagar senare träffades järngänget i klubben hemma hos Jansson i Jakobsberg för att packa och skicka ut de drygt 450 tidningarna. Innehållet präglades av Johan Luks och Bosse Eldes rapport från FA-cupfinalen i Cardiff. Arsenal Sweden hade fått loss två biljetter till matchen som The Gunners vann mot Southampton efter att Robert Pires gjort enda målet på Millennium Stadium. Givetvis var vi mäkta stolta när vi äntligen hade magasinet i egna händer – men det syntes att vi var färska i branschen.
En mycket irriterande stor vit ram fanns på framsidan och då var vi ändå helt övertygade om att bilden på Fredrik Ljungberg med FAcuppokalen skulle fylla ut hela ettan. Men icke sa Nicke. Mer välkommet var dock att tryckeriet bjöd oss på den första laddningen. De användes Kanonmagasinet som ett provtrycksexemplar och vi fick det helt gratis.

Vid sidan av Kanonmagasinet jobbade Peter Sundlöv och Cicci Adolfsson hårt under våren för att göra en ny hemsida klar i tid till övergången till Arsenal.se. Det var även under den här säsongen som klubben hade sin första webbshop igång. Där såldes officiella souvenirer som vi beställde från London. Den 15:e i varje månad sammanställdes alla inkomna orders och så fort sakerna kom till Sverige packades de om och skickades ut till medlemmarna. Det var å andra sidan ingen större fart på försäljningen av våra egna souvenirer. Det var inte förrän vi tog fram en ny logga som det drog igång. T-shirts trycktes upp och av de 200 som vi köpte in var så många som 150 redan förbeställda.

Styrelsen var dock slående överens om att den service som vi hade under säsongen inte motsvarade varken våra egna krav eller medlemmarnas önskemål. Vi hade problem att få ut medlemskort snabbt vilket gjorde att vi lade en hel del energi på att hitta en bra lösning. Istället för att printa ut hela ark med kort fanns lösningen i att köpa hem förtryckta kort som sedan fylldes i och laminerades. Därför investerade klubben i en laminator – som faktiskt fortfarande, 2011, finns kvar och dessutom fungerar.