Medlemmar: 5798 st.
Visa menyn

Säsongen 2004/2005: "Mot högre höjder"

Välkommen till säsongen då allt hände – vi chartrade flygplan till Norge, bjöd damlaget på middag och hade FA-cupfester över hela Sverige.

SÄSONGEN I SIFFROR

Styrelse: Ordförande: Mats Willner.
Vice ordförande: Jocke Lander.
Kassör: Uffe Jansson.
Sekreterare: Cecilia Adolfsson.
Ledamot: Peter Sundlöv.
Ledamot: Axel Asplund.
Ledamot: Pontus Nilsson.
Ledamot: Johan Luks.
Ledamot: Stefan Eriksson.
Revisor: Mikael Wallen.
Valberedning: Martin Nilsson.
Antal medlemmar: 2 135.
Kostnad för ett medlemskap: Vuxen: 200 kronor, familj: 300 kronor och ungdom: 50 kronor.
Antal biljetter tilldelade: 500.
Omsättning: 1 235 303 kronor.
Resultat: -29 230 kronor.
Så gick det för Arsenal: Tvåa i Premier League, tolv poäng bakom vinnaren Chelsea. Utslaget i knock out-omgången i Champions League av Bayern München (2-3 totalt). Seger i FAcupen efter finalvinst på straffar i Cardiff mot Manchester United. Utslaget av Manchester United i ligacupens femte omgång (0-1)

Säsongen 2004/2005 går nog till historien som den mest händelserika i klubbens historia. Allt började med ett traditionsenligt årsmöte i samband med MFF Support Cup i Malmö i mitten av juli. 46 medlemmar dök upp på mötet på Sir Toby´s pub på Davidhallsgatan. På styrelsesidan gjordes väldigt få förändringar. Thomas Andersson lämnade sin plats som ledamot och tackades av. In i styrelsen, som utökades från åtta till nio personer, kom Johan Luks och Stefan Eriksson. Arsenal Sweden hade bokat in sig på Sibbarps Camping och det skulle visa sig bli bra fart och stämning i de stugor som klubbens medlemmar abonnerade under helgen.

I den årliga supportercupen ställde vi upp med två lag. Lag 1 hamnade i den svåraste gruppen som satts samman på Ribbersborgs grusplaner och en kille i Torcidas lag skulle i veckan efter provträna med Malmö FF:s A-lag. Lag 2 tog sig dock till slutspel där avancerade man förbi kvartsfinalen – men i semin var det stopp då Fulham vann med 2-0. Annars handlade helgen med om Tysklandsshopping, mjölkdrinkar, konstiga solbrännor och irriterade campinginnehavare. Men kul var det och den stora grillfesten som höll vid stugorna på lördagskvällen är minnesvärd.

Det här skulle bli starten på en oerhört intensiv period i klubbens historia. I Champions League lottades Arsenal mot norska Rosenborg och klubben planerade för att chartra ett eget plan. Mats Willner och Jocke Lander jagade på alla tänkbara fronter, men att fylla en kärra med över 150 svenska Gooners skulle visa sig vara en omöjlig uppgift. I stället blev det bråk med redaktionen på Svenska Fans Arsenalsida som inte ville vara med och promota klubbens resa till en början. Det lugnade ganska snabbt ner sig och vi kunde enas om någon lättare lösning.
Efter jagande av både plan och resenärer fick vi till slut kapitulera och inse att det inte kom att gå att köra ett stort plan. Då fick helt plötsligt Johan Luks ett samtal som räddade allt. Det var från medlemmen Göran Tammert som var pilot på Skyways som hade en lösning.
Och till slut, efter mycket jobb, fick vi ihop 50 personer som fyllde den inhyrda Fokker F28:an från Skyways. Det var en mäktig syn att kliva in på Arlanda och se Arsenal Swedens namn på den stora incheckningstavlan.
Vi höll på att missa slottiden eftersom vi ville ta en must extra i baren, men till slut hade kapten Tammert och hans flygvärdinna Elin fått in alla ombord och vi kunde lyfta. När vi hade nått marschhöjd bjöd klubben på champagne och frågesport – en i sig skön kombination. När sedan Tammert ville att vi skulle sjunga den klassiska Vieira-sången samtidigt som han vickade med vingarna tyckte inte klubbens flygrädde kassör Uffe Jansson att det var så kul längre. Från rad två i planet hördes ”kör rakt och sätt ner den här jävla kärran nu…”.
I Trondheim landade vi säkert, kördes in i den förhyrda bussen och kunde börja ladda med våra engelska och norska vänner.
Matchen var ganska dålig och slutade 1-1 och det blev en betydligt lugnare hemresa – men hela dagen var helt enkelt suverän.

Kort därefter kom Arsenals damer till Stockholm. Laget spelade tre gruppspelsmatcher under en och samma vecka – men eftersom två av de tre fajterna var på dagtid som lade klubben sitt krut på den lördagsmatch som var mot Djurgården/Älvsjö. Vi samlades på puben Londoner på Karlavägen, där styrelsen först hade möte och där vi sedan laddade upp med dryck och sång innan vi promenerade genom Östermalm ner till Stadion. The Gunners vann med 1-0 och vi sjöng fram damlaget i 90 minuter. Efter matchen kom hela laget fram och tackade oss för stödet och vi kunde glada och nöjda ta oss ner till O´Learys på Söder för att se Arsenal- Bolton – på video. Det måste vara första och enda gången som 30-40 medlemmar samlas och ser en bandad match!

Men tro inte att det var slut på höstarrangemang – nej i november var det dags för Arsenal Swedens medlemsresa. Vi hade via våra kanaler lyckats skaka fram 110 biljetter till Arsenal-West Bromwich Albion – och det är ett svårslaget rekord för en gemensam resa.
Men allt var inte smärtfritt. På torsdagen vräkte det ner snö över Sverige och det var bokstavligt kaos på varenda flygplats. Nu lyckades det så bra att det bara var sex av de 110 resenärerna som inte kom iväg och efter en hård fest på kvällen var det ett slitet gäng som samlades på The Gunners Bar på fredagsmorgonen.
Under dagen bjöds det på rundtur på Highbury, smygtittning på nya stadion bara ett par kvarter bort, shopping med rabatt och samkväm innan vi samlades för lunch inne på North Bank.
Kvällen tillbringades inne på The Gunners Bar där far och son Willner skötte utdelandet av den specialbeställda tröjan som alla resenärerna fick, där Johan Luks vann frågesporten och där det sjöngs ramsor överallt.
Det var kallt i London även på lördagen – och inte blev det varmare när vårt Arsenal bara fick 1-1 mot WBA. En minnesvärd resa fick på söndagen sitt slut då det var dags att återvända till Sverige.

Jocke Lander och Stefan Eriksson hade drygt en vecka innan medlemsresan startade officiellt åkt över till London för att göra intervjuer till Kanonmagasinet. Och till stora delar blev initiativet lyckat. Först fick vi se Arsenal vinna derbyt mot Spurs på White Hart Lane med 5-4 och sedan fick vi ett gäng intervjuer – både med supersupportern Old Street, ungdomsspelarna Quincy Owusu-Abeyie och Arturo Lupoli och den förre FA-cuphjälten Christopher Wreh som då spelade korpfotboll (mer eller mindre) i Buckingham Town. Men den stora godisbiten snodde någon för oss. Vi hade nämligen via Wycombe Wonderers lyckats få till en intervju med Tony Adams. Problemet var bara att när vi skulle åka dit och träffa honom på Adams Park – ja, då hade han fått sparken och var borta…
Vi gjorde bortsett från detta nummer ytterligare fem nummer av Kanonmagsinet där vi bland annat rankade matchtröjor, skrev och aktuella händelser i Arsenal och i supporterklubben, fick läsa Tillis reseminnen från förr och om pubar i området runt Highbury. Vi intervjuade Kalle Ljungberg, som provtränat med Arsenal, Rami Shaaban och Charlie George.

I början av säsongen så var det stora arbetet som Peter Sundlöv, Cicci Adolfsson och Jonas Persson klart och då kunde Arsenal Sweden lansera sin nya webbplats.
Det var en rejäl uppfräschning som hade gjorts på flera fronter och vi hade stor hjälp av den enkät som medlemmarna fyllt i när vi skulle prioritera vad vi skulle lägga krutet på.
I shopen sålde den guldtröja som vi hade tagit fram under försommaren på riktigt bra och Stefan Eriksson, som till en början hade ansvaret för de officiella souvenirerna, hade brutalt mycket att stå i. Vi sålde för över 300 000 kronor – fast det ska sägas att det var mest strul. London restade saker i parti och minut och när de inte gjorde det så kunde det ta upp till en och en halv månad innan vi fick hem grejerna. Efter jul tog Peter Sundlöv över som souveniransvarig.

I början av april var det dags igen för Arsenals damer att komma till Sverige. Djurgården/Älvsjö stod på programmet – fast nu var det semifinal i Champions League.
Mats Willner kom på iden att klubben skulle bjuda damlaget på middag. En inbjudan skickades med adress London, en restaurang bokades och arbetet satte igång.
Den 7 april klev Vic Akers lag in på Råsunda och fans från både Sverige och England stöttade tjejerna. 40 tappra Gooners trotsade kyla och annat och sjöng oavbrutet från nationalarenan nedre östra läktare. Efter matchen var det bråttom. Nu var målet restaurang Ciao-Ciao på Östermalm. En bättre italiensk buffé stod uppdukad. Efter en kort stund kom de stolta damerna in och det blev en mycket minnesvärd kväll. Jocke Lander tog plats bredvid manager Vic Akers för att få till en intervju och de övriga från styrelsen placerade ut sig strategiskt så att det kunde göras fler texter till magasinet. Mats Willner hade fixat fram en fin Orreforsvas som vi delade ut till den spelare som vi utsett till matchens lirare. Föga oväntat fick Masse ge priset till Arsenal Swedenfavoriten Emma Byrne. Hela damlaget med familjer njöt verkligen av klubbens initiativ och andretränaren Fred Donnelly bjöd på allsång.
Den kanske roligaste anekdoten kom från Johan Luks bord. När det blev dags att skåla sa bordsgrannen till Eskilstunasonen ”skål” på svenska varpå Luks svarade ”Did you pick that up from Angela Banks?”. Det ska sägas att anfallare Banks spelat flera år i Surahammar och kan prata svenska. Gissa om Luks blev förvånad när grannen vid bordet svarade: ”Well, I am Angela Banks”.

I maj var det dags för Arsenal Sweden att för första gången delta i supportercupen som spelades på Highbury. Tio stolta medlemmar (Mats Willner, Jocke Lander, Lillis Härd, Johan Luks, Johan Larsson, Wicke, Per-Åke Slottsbron Nilsson, Henrik Skoog, Adde Sundvall och Claes Ågren) drog iväg till norra London med nyproducerade matchtröjor och en stor portion förväntan i väskan. Peter Sundlöv och Uffe Jansson agerade coacher, sen om det beror på deras spetskompetens eller ej får vi låta vara osagt, men klubben fick obesegrat genom gruppspelet och till semifinal. Där blev det tyvärr förlust mot East Sussex, som sedan vann hela turneringen, men en god tredjeplats blev det för klubbens lag.

Den blev inget ligaguld den här säsongen – men väl en FA-cupfinal. Mot Manchester United i Cardiff. Arsenal Sweden ordnade stora fester på flera orter. I Stockholm fylldes källaren på O´Learys på Götgatan, i Göteborg på Rose & Crown, i Malmö på Sir Toby´s, i Jönköping på Tapeten och i Norrköping, Västerås och Karlstad på O´Learys. Det stora jublet bröt ut när Patrick Vieira satte den sista straffen och pokalen var i hamn. Arsenal Sweden hade även fått loss tolv biljetter till finalen som spelades på Millennium Stadium.

Innan säsongen var slut kallade Peter Sundlöv, Eric Karlsson och Patric Löfborg till golfmästerskap på Billingens GK utanför Skövde. Eric Karlsson vann i regnet. Tävlingen lockade 14 startade. På kvällen vankades middag och drinkar på Skövdes Mecka Husaren.
När säsongen summerades hade medlemsantalet gått upp från 1 621 till 2 135. På hemsidan hade 675 nyhetsartiklar, 51 krönikor och 17 supporterintervjuer publicerats. Nästan 500 biljetter såldes till medlemmar som ville åka till England och se sitt favoritlag. Klubben förekom i följande media: FA:s hemsida, Aftonbladet, Barometern, Nya Wermlandstidningen, Värmlands Folkblad, Norrköpings Tidningar, Östgöta Correspondenten, SVT, Hallandsposten samt ett flertal gånger i Arsenals matchprogram.
Ett nytt bokföringssystem sjösattes och kassör Uffe Janssons arbete blev smidigare. Att vi klev över 2000-vallen i medlemsräkningen firades rejält och vi gjorde en specialsajt på hemsidan.