Medlemmar: 7222 st.
Visa menyn

Säsongen 2005/2006: "Slutet på flera eror"

Det var mycket som tog slut under säsongen 2005/2006. Arsenal lämnade Highbury – och i Arsenal Sweden sade flera tunga namn hejdå efter att ha jobbat i klubben i många år.

SÄSONGEN I SIFFROR

Styrelse: Ordförande: Mats Willner.
Vice ordförande: Jocke Lander.
Kassör: Uffe Jansson.
Ledamot: Axel Asplund.
Ledamot: Cecilia Adolfsson.
Ledamot: Peter Sundlöv.
Ledamot: Pontus Nilsson.
Ledamot: Johan Luks
Suppleant: Stefan Eriksson.
Antal medlemmar: 2945.
Kostnad för ett medlemskap: Vuxen: 200 kronor, familj: 300 kronor och ungdom: 50 kronor.
Antal biljetter tilldelade: 410.
Omsättning: 983 481 kronor.
Resultat: 48 315 kronor.
Så gick det för Arsenal: Fyra i Premier League, 24 poäng efter vinnaren Chelsea. Arsenal lyckades gå om Tottenham i den sista
omgången och greja en fjärdeplats som gav spel i Europa även säsongen efter. I Champions
League gick The Gunners till final. Men med bara tio man under en stor del av matchen vann Barcelona med 1-2. I Ligacupen åkte Arsenal ut i semifinal mot Wigan (1-2 totalt). I FA-cupen blev det respass mot Bolton i den fjärde omgången.

Säsongen sparkade igång redan i början av juli. Arsenal Sweden höll årsmöte på puben Sir Toby´s i centrala Malmö där många av de mest inbitna svenska Arsenalfansen befann sig för att spela den årliga MFF Support Cup. Mötet lockade 27 medlemmar och det blev en härlig kväll med mycket sång och mycket skratt. Stefan Eriksson och Mats Willner underhöll med att framföra en för kvällen egenkomponerad sång. Hela den sittande styrelsen valdes om och mötet kunde klaras av snabbt innan frågesport och andra finesser tog vid. Det här året hade vi övergett Sibbarps camping och bodde istället på hotell i stan. Nere vid Ribbersborg ställde Arsenal Sweden två lag på banan. Båda gick vidare från lördagens gruppspel – men inget av lagen nådde hela vägen fram till seger under söndagens finalspel.

Bara någon vecka efter årsmötet och Malmö begav sig Axel Asplund och Jocke Lander iväg på den största reportageresa som Arsenal Sweden gjort. Duon flög via Köpenhamn ner till Wien, hämtade ut en hyrbil och ställde in siktet på Bad Walterdorf och The Gunners träningsläger. Den veckolånga resan mynnade ut i en dokumentliknande artikel i Kanonmagasinet där medlemmar i detalj fick läsa om hur Arsene Wengers lag tränade. Regelbundna rapporter på hemsidan gjordes också (från en morgonöppen bank med internet och dator tillgänglig) och där kunde vi som första media avslöja att Fredrik Ljungberg inte skulle lämna Arsenal. Andra minnesvärda stunder på resan var majskriget med norske Bård och engelske Baso sista kvällen, felkörningen på väg till Ritzing när vi hamnade i Ungern och inte minst mysteriet med den borttappade Sverige-flaggan (du i Weiz som har den – skicka den till Sverige!).

När ändå ämnet Kanonmagasinet avhandlas så kan nämnas att det producerades sex nummer under säsongen. Jocke Lander och Axel Asplund skötte det mesta av jobbet och redigerade och åt tacos på Söder i Stockholm.
Pontus Nilsson besökte mediadagen och fick där träffa Thierry Henry, David Bentley och Philippe Senderos. Andra intervjuer under säsongen var John ”Faxe” Jensen (gjord av Skånegänget), Stuart Taylor (Joel Wennerberg), Färjstadstränaren Leif Strömberg (Stefan Eriksson), Anders Limpar (Lander), Simon Helg (Johan Luks), TV-profilerna Henrik Strömblad och Ola Axelsson (Lander), samt Sebastian Larsson (Luks).
Tillsammans med dessa alster fylldes magasinet med texter om klubbens verksamhet och fester – men framför allt om Arsenals framfart i Europa och den sista säsongen på Highbury.

Medlemsresan genomfördes i början av november när 55 medlemmar reste till England för att se matcherna mot Sparta Prag i Champions League och Sunderland i Premier League. Platserna gick åt på bara ett par minuter – och det var en förväntansfull grupp som drog iväg.
Vi bodde på Travelodge vid King’s Cross och redan första kvällen var det dags för match. Vi laddade på Gunners Bar och satt sedan för omväxlingens skull på West Lower. Därifrån fick vi se Arsenal vinna med 3-0 mot Prag.
Dagen efter var det tidig uppstigning då Stefan Eriksson skulle ta med hela gruppen till Woolwich – där Arsenal 1886 bildades som Dial Square FC. Vi gick runt och tittade på området där första hemmaarenan Manor Ground låg och hann även föga överraskande med att besöka en lokal pub.
Fredagen tillbringades i Islington och vi gick en guidad tur på Highbury, shoppade till rabatterat pris och åt lunch inne på arenan. Sedan blev det medlemskväll på The Gunners med traditionsenlig frågesport. Där avgjordes den första rundan i en grupptävling och de som var bäst var Joakim Carlsson, Jonas Ljungberg, Johan Pettersson, Gustav Widén, Urban Fagrell och Harri Lehtonen. Dessa herrar gjorde sedan upp individuellt om segern och där var Jonas Ljungberg från Landskrona bäst.
På lördagen fick vi se Arsenal slå Sunderland med 2-0 och andra segern på resan var ett faktum. Thierry Henry och Robin van Persie var på ett lysande spelhumör – vilket så klart gladde oss svenskar på North Bank.
Vi fick en vilodag på söndagen (ja inte Adde Sundvall, Johan Luks och Jocke Lander som tog tåget till Bradford och kollade in deras FA-cupmatch mot Tranmere) innan det vände tillbaka till Sverige igen på måndagen.

Skånegänget gjorde också en resa under hösten. Inte alls lika lång – och inte alls lika påkostad. Men de tog sig över sundet till Köpenhamn för att stötta klubbens damlag som spelade Champions League-match mot Bröndby.
Magnus Ahldén, Jonas ”Tillis” Thillberg, Tomelilla och Martin Nilsson var på plats och sjöng – och träffade där John ”Faxe” Jensen.

På lokalfronten var det bra aktivitet under säsongen. Till en början handlade det mest om dividerande om vilka pubar som skulle användas.
I Göteborg rasade diskussionen och ett tag ordnades det träffar både på Paddington och Rose&Crown. I Stockholm växlade man också lokal – mellan O´Learys på Götgatan och Söderhörnan.
Det var där den årliga julfesten hölls. Malmö körde en egen liten avstickare innan jul och drog iväg till Kristianstad för att ha fest.
Men det var under våren – när Arsenal ångade på som ett speedat snabbtåg i Europaspelet – som intresset för träffarna tog fart på riktigt. Där hölls många sköna tillställningar och Champions League-kvällarna (och de var många) är klassiker som kom finnas på näthinnan länge.
Det mest minnesvärda ögonblicket var när Pappa Haninge (Staffan Petterson) blev så glad när domaren blåste av semifinalen borta mot Villareal och han vrålade ”nu ska vi boka biljetter till Paris” varpå sonen Johan (Haninge) säger ”vi kanske ska vänta tills andra halvlek är klar innan vi gör det”.

Arsenal Sweden var dock på plats med folk på flera av de tunga bortamatcherna i jakten på en plats i finalen i Paris. Både i Turin och i Madrid hängde Arsenal Swedens nya flagga, den var röd på den här tiden, stolt på läktaren.
När sedan matchen mot Villareal väl blåstes av bar det av till Paris. Planet till den franska huvudstaden som lyfte dagen före matchen från Skavsta var proppfullt och många ombord var medlemmar som på vinst och förlust ville vara med och festligheterna vid Eiffeltornet, Garde du Nord och Notre Dame.
Ingen av oss hade dock biljett till matchen eftersom klubben inte hade tilldelats någon. Hade vi öppnat den matchen hade förmodligen intresseanmälningarna svämmat över hela mejlprogrammet och faktum var att det inte var långt borta när kvartsfinalen mot Juventus skulle spelas på Highbury. Då fick klubben 130 ansökningar – ett mäktigt rekord på den tiden.
Väl i Paris, där det var uppskattningsvis 150 000 Arsenalfans på plats, fick ordföranden Mats Willner besked om att Arsenal Sweden fick fyra biljetter av klubben.
Dessa delades ut till de som lagt ner mest tid på klubben.

På hemmaplan ordnades träffar i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Jönköping och Karlstad. Totalt fördelade klubben 410 biljetter. Till den sista matchen på Highbury, som spelades i maj 2006, tilldelades Arsenal Sweden 13 biljetter. Efter krav från Arsenal skulle dessa fördelas till de mest lojala och arbetsamma medlemmarna. Styrelsen valde enhälligt ut vilka 13 som skulle få vara med om den fantastiska festen i N5. Som ni alla vet så drabbades Tottenham, som låg fyra och som hade Champions Leagueplatsen innan slutomgången, av magsjuka och fick stryk med 1-2 borta mot West Ham. Trots att Arsenal hamnade i underläge mot Wigan så blev det seger – och Europa igen. Thierry Henry dundrade in ett hattrick och kysste gräsmattan. Arsenal vann med 4-2 och efteråt bjöds publiken på ett fantastiskt spektakel med gamla spelare, fyrverkerier och musik i en show som vara i över en timme.

Men det hände massor med mer saker i klubben under våren. Bland annat lanserades ett nytt forum på hemsidan. När vi summerade året fanns där 17 000 inlägg. Till en början var det öppet för alla, men efter allt för många bråk och låg nivå stängdes det och har sedan dess bara varit för medlemmar.

I Stockholm drog Adde Sundvall ihop ett korplag i fotboll som träffades en gång i veckan nere i Farsta och lirade mot andra lag. Claes Regnander vann tipstävlingen med sina 57 poäng. Det genomfördes en medlemsenkät som massor med medlemmar svarade på. Jörgen Jilka och Robert Nordberg vann Charlie Georges bok ”My Story” som lottades ut bland de som deltog.
I Skåne samlade Ahldén ihop sitt gäng och åkte över till Köpenhamn för en gemensam supporterträff med den danska klubben.

På hemsidan öppnade ett souvenirarkiv där medlemmarna skickas in sina bilder och Jocke Lander såg till att de lades ut för beskådning.
Det var allt från biljetter till tröjor och vimplar. Det var även tänkt att Arsenal Sweden skulle ställa upp med ett lag i den årliga supportercupen på Highbury som skulle spelas kort efter Wigan-matchen, men turneringen fick ställas in och fans från hela världen fick besviket vända hem blåsta på konfekten då planen var vattensjuk.

Vi sålde så klart souvenirer också. Både egentillverkade och officiella. Sakerna från London omsatte drygt 170 000 kronor. Det var betydligt lugnare på ”hemmafronten” – där vi hade planer både en Highburytröja och en Bergkamptröja. Den förstnämnda blev verklighet och sålde bra – medan den andra inte blev av.