En mördare är alltid en mördare

Jag vet att detta är en blogg som skall handla om Arsenal i synnerhet och i vissa undantagsfall om engelsk fotboll i allmänhet. Och jag har egentligen inte någon lust att lägga ännu en åsikt till den hög av högt skrikande åsikter om vem som gjort, eller inte gjort, vad för att den svenska fotbollen skall se ut som den gjorde i går eftermiddag i Helsingborg. För ungefär ett år sedan, just hemkommen från ett England där Millwalls så kallade följe gjort bort sig rejält på Wembleys läktare samma helg som Margaret Thatcher jordfästs, skrev jag ett inlägg kring korolansen mellan invånarnas beteende, personlighet och det samhälle de är stöpta i. (På grund av införandet av den nya hemsidan saknas detta inlägg och länk kan tyvärr inte ges).

Idag är det måndag efter en av svensk fotbolls allra svartaste söndagar. En man, far till fyra barn, blev, enligt vittnen helt oprovocerat, överfallen och dräpt i Helsingborg varför svensk fotboll i den stunden med ens drogs ned i den djupaste av avgrunder. I spåren av denna våldshandling följde under gårdagen än mer våld och i dessas spår följde en politiker som antingen försökte skylla över skulden på fotbollsklubbarna, på random andra eller bara försökte plocka politiska poäng.

Jag har inga svar, inga orsaker och ingen enskild syndabock att peka på. Men en sak vet jag. En mördare är en mördare oavsett vilken tröja hen bär på, oavsett vilken sak hen tror sig förespråka och oavsett vilken idrott hen uppger sig, eller inte uppger sig, följa. Och en vuxen mördare är alltid ett före detta barn. Ett barn som är en produkt av två föräldrars möte, satt i relation till det samhälle som format dem och som fortsätter forma deras formande av barnet. Ett barn har, uppenbarligen, formats till att bringa en annan människas liv. Självklart inte medvetet, men ändå alltjämt med sin handling som konsekvens. En lång rad händelser ha passerat i filen för det vi inte velat bry oss om, varför barnet igår blev till mördare.

Varje sådant barn, som växer upp och blir mördare, är ett stort misslyckande för landet det växt upp i. Oavsett om hen utför sin gärning på väg till en fotbollsarena en söndag eftermiddag, i en kö till en nattklubb en lönelördag eller ute i en avknoppat förskjuten förort. Varje mord och varje mördare är ett misslyckande. Skulden bär mördaren själv, men orsaken går att finna i hen, hens uppväxt och i det Sverige vi alla lever i.

Lagidrotten Fotboll skall vara något kärleksfullt, något skänker glädje och något som förenar. Det skall vara sammanhållning, gemenskap och solidaritet. Men i dagens Sverige sitter fascister i riksdagen, nazismen vandrar på våra gator och ord som sammanhållning, gemenskap och solidaritet anses vara förlegade begrepp redo att slängas på tippen eller sättas på museum. En mördare är alltid en mördare och varje offer, och varje mördare, är oavsett sammahang, ett enda stort misslyckande för landet mordet sker i.

Jag har, i denna stund, inga som helst förslag till åtgärder. Det enda jag vet är att ondskan måste bort från våra gator. Folk skall kunna gå och titta på fotboll utan att behöva vara rädda, på samma sätt som de skall kunna stå i en krogkö eller vandra genom en sämre belyst gångtunnel utan att behöva förslavas av rädslan. Våld är alltid våld, förtryck är alltid förtryck och ondska är alltid ondska oavsett om förövaren är man eller kvinna, svenne eller har invandrarbakgrund, är rik eller fattig. Den starkes rätt att utplåna den svage måste ersättas av en känsla för min nästes bästa. För det gemensamma, för varandra och för vad som inte bara är bra för mig själv, utan vad som är bra för oss alla. Annars löser vi aldrig det här.