Medlemmar: 6167 st.
Visa menyn

Ask Me, Ask Me, Ask Me

Davidsson och Mannen
tor 19 sep 2019 kl 08:47

Jag är smärtsamt medveten om att vi lever i ett tidevarv där en stark vilja är en odelat positiv egenskap. Att med bestämdhet kunna tycka något, det är någonting riktigt bra det. Att vara säker, att känna väldigt starkt för något och att vara övertydlig på gränsen till rabiat. För idag avskyr vi nyanser, vi blir nervösa och irriterade av fundersamhet och vi tämligen förskjuter den eventuellt villrådige. Den som tvekar, den som funderar och den som behöver lite mer tid på sig. För tid är pengar, känslan är allenarådande och åsikter i versaler eller memes är det postmoderna folkets opium. Jag är lika smärtsamt medveten om att även jag i vissa lägen är just sådan. Mina bloggtexter är inte alltid totalt och konkret underbyggda av objektiv och välanalyserade fakta. Jag tycker, jag tänker, jag känner och jag tror inte att jag brukar vara rädd för att beskriva hur min sinnesstämning kring klubben, laget eller en enskild spelare, just för stunden tagit mig. Så jag är förste att erkänna att även hos mig är känsla, åsikt och tyckande gud och även jag faller till föga för tyckandets genväg, även jag hålls ibland fången i ett känslolivets gisslandsdrama.

För efter ännu ett kryss, denna gång inte en upphämtad utan en tappad tvåmålsledning, efter ännu ett tvåpoängstapp och ännu en omgång som ökat gapet mellan Arsenal och en potentiell topp- eller i varje fall topp 4-strid, sitter jag och funderar på hur läget egentligen är i vårt Arsenalland. Inför matchen och under hela detta förhatliga landslagsuppehållet, var jag så oerhört laddad, så taggad och så rakt igenom positiv. Watford utan Troy Deeney, sist i tabellen mot Arsenal med ett transferfönster som slutat i dur och ett NLD som slutat i någotsånär detsamma. Det kunde ju bara gå på ett sätt. Och jag såg fram emot matchen, jag kände mig trygg inför den och jag såg positiva horisonter resa sig bakom den. Raul, Edu och de andra hade koll på läget, Emery hade nu fått vad spelarredskap han behövde och han skulle nu kunna iscensätta de fotbollsvisioner han bar på.

Och tja… Det gick väl lite sådär, va? Vi tog förvisso initiativet och ett kraftigt bollinnehavsmässigt övertag, gjorde ett mål och sedan ännu ett varav det sista var rena Wengerball med en enorm massa passningar inom laget innan bollen hamnade i mål. I det läget kändes Arsenal i god form, jag gillade vårt 4-4-2 med mittfältsdiamant och var både glad och smått överraskad över att Özil både var tillbaka i laget och verkade fått en näst intill skräddarsydd position i ett tämligen offensivt riktat lag. Just då var läget riktigt bra. Jag kände mig trygg, var övertygad om att det här var en ledning vi skulle hålla och en match som vi, trots några smådarriga minuter just före halvtidsvila, absolut skulle spela av tämligen komfortabelt. How little did I know.

Världens mest ensamma man. Bild från Flickr.com: ”Antonio Craverezza”

Ni vet själva hur det gick och jag behöver inte strö mer salt i redan inflammerade sår. Vi vet alla hur vi tämligen imploderade efter Sokratis gjort bort sig och att Luiz var nästan parodiskt mycket sig själv när han istället för att ta ett steg fram och bryta, ta en frispark och ett kort för laget, föll i position för att nonchalant slänga ut ett ben och skänka bort ännu en straff till motståndarlaget. Men det är inte dessa fatala malörer som jag upplever vara det egentliga problemet och det är inte Sokratis totala brist på bollkontroll eller ens Luiz 50%-iga straffkoefficient som bekymrar mig mest. Dessa gör mig förvisso förbannad och tvärilsk, men eftersom ingen av dem kommer starta fler än en handfull ligamatcher nästa säsong känns deras eländes som övergående. Problemet är inte de två, de kan ersättas av bättre spelare, det är mycket större än så. Problemet är hela laget, alla spelarinsatser bortsett från Lenos och att vi visade total avsaknad av styrsel, av stabilitet och av mental hälsa (minns ni Wenger sista 4-5 år i klubben?).

Efter att ilskan lagt sig något sånär insåg jag just detta. Vi kan släppa både Sokratis och Luiz, laget och läget kommer ändå att vara detsamma. Det massiva självdestruerande vi tvingades bevittna under andra halvlek på Vicarage Road kan endast lastas en person och det är och förblir vår huvudtränare Unai Emery. Och denna tanke eller rent av insikt gav mig en känsla av svindel, jag mådde nästan fysiskt illa och den fyllde mig med ett enormt obehag. För jag vill verkligen tycka om Emery. Jag vill verkligen tro på honom och jag vill verkligen känna att klubben gjort rätt val som har anställd honom att långsiktigt föra klubben tillbaka till toppen. Jag vill tänka och tro att han är fantastiskt kompetent, att han har fingertoppskänsla och att han har både en vision och förmåga att implementera den i nuvarande spelartrupp. Men jag vet inte. Jag vill verkligen tänka att Emery kan få ordning på vårt defensiva spel, att han kan skapa ett bortaspel som inte bryter mig sönder och samman och att han vet hur Arsenal anno 2019/2020 spelar. Men gör han det? Är han steget före, listig och slug eller bara förvirrande? Och vem är han egentligen? Är han den moderna fotbollens senaste mastermind eller bara en spansk David Moyes?

Det sista jag vill ha är ännu en Out-kampanj som står och skriker mot en Knows-kampanj med ungefärligen samma arsenal. Jag avskydde skyttegravskrigandet och pajkastandet, även om även jag drogs med i det under Wengers sista tid i klubben, och jag vill verkligen inte dit igen. Kanske är det just därför jag så mycket vill tro och vill lite på Emery? Att jag vill att Emery Knows för att slippa dessa påfrestande striderna av förödande inbördeskrig? Jag vill kunna säga att jag vet att Emery är rätt man, men jag kan inte säga att jag faktiskt gör det. För jag vet inte, jag vet ingenting om så är fallet eller inte. Jag vet bara att vi endast blivit marginellt bättre i spelet på bortaplan och marginellt bättre i det defensiva men jag vet också att inga av dessa blygsamma förbättringar är säkerställda verk av Emerys kompetens som huvudtränare. Jag vill tro på honom som jag tror på freden inom klubben, men jag kan inte. Jag ser inte det jag hade behövt se och jag ser definitivt inte det jag önskar att jag hade kunnat se.

Så när jag flipprar upp telefonen och trycker på den lilla blåa ikonen med en vit fågel i, så gör jag det med lika mycket vånda som motstånd. För tänk om alla EmeryOuts har rätt? Måste vi då gå igenom allt igen? Och i så fall hur länge? Missar vi CL-spel nästa år kommer kontraktets tredje år med all sannolikhet inte att realiseras, men vad händer dessförinnan? Har vi numera en klubbledning som, om så behövs, kan stega in och snabbt dra av plåstret för läkning av annan sort? Eller kommer vi behöva lida ännu en vinter, ännu en vår, ännu en sommar av såväl osäkerhet, ständiga konflikter och allt mer ökad misstänksamhet? Jag som bara ville kunna glida ned i soffan, öppna en finöl och ropa på Henry att matchen just skall börja och därefter få njuta av att vårt Arsenal äntligen var tillbaka. Att glädjen, harmonin och tryggheten var tillbaka. Att det finns någon som Knows. Gör det det? Jag vet inte.

Kommentarer

Bild för Sral

Kanske skrev det till dig någon annanstans, men jag tror att en stor majoritet av Arsenal-fansen är tämligen eniga om att Emery inte är rätt man för oss. Det skiljer sig kanske i att vissa vill sparka honom typ igår och andra vill ge honom säsongen ut, då, inte att förglömma, kontraktet går ut. Jag skulle bli ytterst förvånad om det fortsätter att se ut såhär och att Sanllehi, Edu och gänget då skulle välja att förlänga med Emery. En liten tröst i allt det här är väl ändå att vi har en helt annan struktur i klubben nu - vi har inte en allsmäktig manager, utan Emery är anställd som head coach, och vi har mer fotbollskunnande i klubben. Det är där strukturen och långsiktigheten finns, så kanske kan man hoppas på ett välgrundat beslut om vem vår näste manager ska vara?

Bild för Davidsson och Mannen

Just strukturen och långsiktligheten i "det nya Arsenal" är det som lugnar mig en smula. För visst är det precis som du skriver, att vi förr i världen var i händerna på en manager med oerhört mycket makt, en VD som uppenbarligen inte var top notch och en ägare som varken var närvarande eller vidare handlingskraftig. Nu har vi en beslutandestruktur som känns avsevärt mer kompetent och en ägare/ägarrepresentant i Josh som faktiskt är i England, som tittar på matcher och -vad det verkar, är involverad i klubbens skötsel. Och det är i min värld oerhört positivt. 

Så förhoppningsvis kan jag dela din optimism, inga skyttegravskrig bland fansen utan med mer betryggande klubbledning. Den kör vi på!

Bild för Sral

Inte på samma sätt i alla fall. Det kommer säkert bråkas, en del kan inte se i nyanser alls, och det kan bli ännu en jobbig och smärtsam säsong för oss, men ser man mer långsiktigt finns det absolut hopp. 

Bild för B-G

Jag var Wenger in, ända tills slutet. Mycket pga att han var en stor del av Arsenal för mig. 
Det kändes rätt när han gick och Emery kom in. Det känns mindre rätt nu. 
Dock så kommer jag stötta Emery att prestera och få sin tid att göra detta, men endast denna säsong ut....Kaaaaanske ännu en säsong.. Slutar vi inte topp 4 med värvningarna vi gjorde i somras så är det enligt mig en katastrofsäsong. Upp till bevis nu Emery. Du har mitt tveksamma stöd.

Twitter @grvdga

Bild för Dag Torgersen
Bild för Pelle

Visst tvivlar även jag på Emery, mycket till och med, men gör vi inte det lite lätt för oss som pekar ut Emery som den som skall lastas för det?

Varför undrar ni nu? Jo det såg ju ganska likadant ut ett bra tag under Wenger, så vad säger att det inte är ett ”virus” som sitter i Emirates väggar, trots vi tar in olika doktorer (Wenger/Emery) så förblir viruset kvar och spelare efter spelare som vi värvar smittas av detta virus...

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Sral

Tror precis som du, Pelle, att det sitter i väggarna hos oss, så ska Emery lastas? Näe. Dock tror jag inte han är rätt man för oss att leda oss framåt.

Bild för Byarum

Vi har i alla fall en tydlig spelidé,,,

https://www.mirror.co.uk/sport/football/news/unai-emery-makes-decision-a...

Sover kanske inte så gott om natten efter detta. Kan inte säga att jag är övertygad om Emerys kvaliteter och skulle tro att tålamodet inom klubbledningen finns fram till jul. Det som ändå känns bra idag är att det finns en klubbledning värd namnet. Sen gäller det för dem att hitta rätt personer att leda laget. Det känns som om de hittat rätt med Ljungberg i den roll han fått, men "Head Coach", vi får se. Tänker ge Emery hösten, innan jag tydligt ger uttryck för mina åsikter. Nu är jag bara tveksam, eftersom jag bara är en glad amatör som älskar Arsenal.

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Först och främst: Jag ber om ursäkt för sena svar. Får skylla på att jobb, familj och annat icke arsenalrelaterat stått i min väg. Snudd på oförlåtligt, men ändå.

Sral// Ja, såklart har du rätt. Så höga vågor kommer förhoppningsvis aldrig skölja över oss och, precis som du är och har varit inne på tidigare, ser klubbens beslutsstruktur annorlunda ut varför det absolut finns avsevärt mer hopp än förr. Håller med.

B-G// Jag tror att du och jag ligger ganska nära varandra på denna skala. Även jag var stor Wengerfantast, även om jag gav upp honom avsevärt tidigare än du gjorde (FA-cupvinsten mot Hull, skulle blivit hans avsked. Värdigt och snyggt). Och även jag valde och vill stötta Emery men det är inte så himla lätt alla dagar. En vill se framsteg, en vill se att vi är på rätt väg (även på planen) och en vill se någon form av spelmässig identitet. Jag är osäker på att jag ser det.

Dag T// Var inte helt med dig där, men så kan det ju vara här i livet. Emery är ju spanjor eller snarare bask.

Pelle// Visst är det alltid lätt att peka på managern/huvudtränaren när det inte går vår väg. Det är ju lättare att kicka honom än att sparka tre, fyra spelare vilket ibland kanske hade varit den bästa lösningen. Så är fotbollen, vi vill ha snabba förändringar och lätta syndabockar.

Sedan över till den kultur som till synes råder i klubben, det som ”sitter i väggarna” och här tycker jag att resonemanget blir än mer spännande. För i min och mångas ögon är det just managern/huvudtränaren som tillsammans med övriga styrande i klubben odlar kulturer, eller botar spelarna mot ”viruset”. Raul etc:s sommar tycker jag var ett oerhört stort steg i rätt riktning, framför allt när de gjorde sig av med så många spelare de inte ansåg hålla måttet (alla förutom Mustafi), till skillnad från Wenger och Gazidis som var nästan smärtsamt oförmögna till detta. Dessa aktioner tror jag verkar gott mot ”viruset”, men det är bara en början. Emery måste också agera i samma anda, för att remediet skall ge än större resultat, och det i att ställa över sina favoritspelare som uppenbart inte presterat. Jag talar då främst om det två mittbackarna och om Xhaka vilka ingen av dem levererat defensivt.

Så jag förstår ditt tänk, men tycker att en huvudtränare är en stor och viktig del i det läkarlag som är satta att hela klubben. Och då måste denne också vara förmögen att använda till bud stående medel, men framför allt ha kompetens nog. Och ja, här kommer tvivlet…

Sral 2// Jag förstår er, men tycker att Emery är en oerhört viktig del i denna process, se ovan, och han måste visa att han har kompetens nog för det. Annars faller vi tillbaka i gamla synder. För att saker ”sitter i väggarna” är endast en metafor för att någon/något misslyckats med att ändra en kultur, ett synsätt och en klubbstruktur. Och i sig ett abdikerande.

Byarum// Visst, jag ser din poäng och ser också att Emerys stenhårda vilja att just bygga spelet från målvakt och upp skulle kunna vara just det jag efterfrågar; en tydlig spelidé. Men om den inte fungerar? Skall en då vara Wengerskt dogmatiskt naiv och köra huvudet i sanden, eller pragmatisk och korrigera lite efter behov, kompetens och göra annorlunda? Där pragmatismen i sig blir själva spelidén? Den här är lurig, inte alls enkel.

Sedan håller jag helt med dig om skillnaden i att det idag finns en fungerande klubbledning och till det dessutom en ägarfamilj (okej, främst Josh) som verkar bry sig om oss. Dessa är anledningar till att det, som nämndes ovan, faktiskt finns fog för optimism trots läget just nu.

Övrig uppdatering och vidare svammel: Igår eftermiddag, när vi låg under mot Villa och såg ut att helt vara på väg att gå i galen tunna, ännu en gång, hade jag svårt att se något ljust i Emerys verk. Jag såg ett lag som stagnerat, som inte kunde försvara alls och som verkade såväl räddhågsna som helt sederade. Men så bytte han ut Xhaka och ersatte honom med Torreira och vipps hade vi dels någon som skyddade backlinjen, som tillsammans med Willock spred energi och framför allt någon som avlastade Guendouzi som därmed slapp det defensiva och kunde rikta all sitt fokus på det offensiva. Och ni såg ju alla hur det gick: Guendouzi blev en helt annan spelare med Torreira bredvid (egentligen bakom sig) och blomstrade ut med all sin offensivt förlösande kraft. Han drog igång vändningen och bidrag med sin MoTM-andrahalvlek till att vi tog de tre poängen och kravlade oss upp i tabellen.

Så med facit i hand får en ge Emery beröm för gårdagens matchning. Chambers kom in och blev en helt okej högerback (även om det syns att mittback är hans egentliga position) och dessutom fick göra mål. Torreiras inhopp var smått avgörande i sitt Guendouzi-förlösande och Willock var kanske inte bättre än Ceballos varit men bidrog med energi och kraft i sina löpningar och offensiva försök. Så bytena var spot on och uppställningen (4-3-2) den egentligen ända rätta utifrån läget. Så nu känns det lite bättre. Ja, ni förstår läget.

Bild för Byarum

Det där med tydlig spelidé,,, Inte lätt att uttrycka sig ironiskt.. Jag efterlyser nog nånting bättre än just detta med tanke på det spelarmaterial som vi har. Vi vill ju leka Barcelona, men vi har inte spelarna. Vi behöver vara pragmatiska i vårt spelsätt. Ibland göra som vi gör nu och ibland "långa bollar på Bengt". Vårt problem är ju att vi blir för lättlästa idag. Alla vet hur de ska göra för att sätta press på oss. T o m Peter Crouch har knäckt koden hur vi ska besegras...

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-7486567/PETER-CROUCH-...

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum/ Yes, so it is. Men du efterfrågar mer pragmatism och exakt så känner jag. Mindre dogmatiska och ideologiska val, mer pragmatiska val, vilket var vad jag trodde att just Emery skulle bidra med. Detta och variation, vilket inte riktigt har skett. Men jag håller med dig. 

Bild för Sral

DM, inte så mycket ett abdikerande som att ha en teori att Arsenals problem är större än enskilda spelare eller vem som är tränare. Att ha insikt om att ändra en kultur kan vara en lång och svår process. Med det sagt vill man ju ändå se uppmuntrande tecken från sitt lag och dess manager, och det tycker jag mig inte riktigt se. Vårt försvar t ex, man hade hoppats på en liten förbättring i alla fall, men icke. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Yes, I'm with you.