Welbeck tvåmålsskytt när Arsenal vände och vann

Tre tankar om matchen

Den väntade matchbilden
Det hade inte varit supersvårt att på förhand räkna ut att det skulle se ut ungefär så här när Arsenal tog emot Southampton. Att The Gunners försvarsspel ser ut som det gör är ingen överraskning precis som det faktum att Aubameyang har börjat sin Arsenalkarriär strålande. Att Danny Welbeck missar öppet mål kunde vem som helst ha gissat (däremot att han gjorde två…) och att Arsenal skulle vinna på hemmaplan var ingen högoddsare. Kort sagt - det blev en match som ganska väl sammanfattar var Arsenal FC är just nu.

Gåtan Mustafi
I senaste tyska landslagstruppen saknades Shkodran Mustafi. Det var anmärkningsvärt men inte förvånande. Hans höga högstanivå är det som tog honom genom den mördande konkurrensen i Jogi Löws landslag inför VM 2014, och det är hans låga lägstanivå som kan få honom petad till tyskarnas försvar av VM-titeln i Ryssland. Jag förstår inte hur Mustafi så ofta kan göra så pass grova misstag - misstag som ofta uppstår på grund av bristande koncentration. Han borde vara så pass rutinerad nu att han borde ha förmågan att slipa bort dessa ur sitt spel. Men icke. Dagens slarv som ledde till 0-1-målet får inte hända och det är just den typen av misstag som kan vara avgörande när Löw tar ut VM-truppen. Man kan ju tycka att Mustafi borde vara medveten om det.

Mer déjà vu
Det har varit några säsonger de senaste åren där jag under april och maj inte har sett fram emot matcherna särskilt mycket utan mest har väntat på att säsongen ska ta slut. Den känslan har kommit krypande igen. Nu har Arsenal visserligen en bra titelchans i och med Europa League, men i ligan känns det nästan som att titta på träningsmatcher. Det är sällan någon riktig nerv och den där känslomässiga berg- och dalbanan som en riktigt spännande match kan innebära är lika långt borta som Liseberg är från Uppsala. Jag drömmer om att få vara med om en ligaavslutning där varje match är avgörande igen. Mer Jetline och mindre snälltåg.