Arsenal vidare utan att övertyga

Fyra tankar om matchen

Onödigt spännande
Under den första kvarten var det så stor klasskillnad mellan lagen att Emirates inte har sett något liknande sedan Bayern München var på besök i våras. Efter Arsenals 1-0-mål föll dock hemmalaget in i Doncasters tempo, och kvaliteten gick ner betänkligt. The Gunners ställde visserligen inte upp med A-laget, men samtidigt fanns det spelare med erfarenhet av några hundra landskamper på planen så nog borde laget ha dödat den här matchen tidigt i andra halvlek. Nu höll dock Arsenal ut, trots att Doncaster inte var ofarligt i slutet, och är vidare till nästa runda.

The kids are alright
Jag är svag av den här rundan av Ligacupen - jag skriver så, för det är omöjligt att hålla koll på vad det officiella namnet är med tanke på hur ofta det byts ut - för det är en chans att få se unga spelare i en riktig tävlingsmatch. Att få smaka på namn som Danny Karbassiyoon, Arturo Lupoli och Quincy Owuso-Abeyie. Wenger var mer frikostig med platserna till tonåringarna förr, för i takt med att bredden i Arsenals trupp har blivit alltmer kvalitativ har cupen snarare använts för att ge bänk- och truppspelare chansen. Idag var jag mest nyfiken på sommarens mest hajpade ungdomspelare Reiss Nelson, men tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Jag ska givetvis inte avfärda hans möjligheter att lyckas i Arsenal, men jag tror att han sällar sig till Lupoli och grabbarna som en av de som fick chansen men inte tog den.

Alexis roll
Det är inte helt lätt att tolka hur Arsene Wenger använder sig av Alexis Sanchez för tillfället. Med tanke på att han bara har fått starta en match i ligaspelet samtidigt som han har spelat med “Arsenal 2” i Europa League samt ikväll är om inte uppseendeväckande, så åtminstone intressant. Är lagets största stjärna numera en bänkspelare, snarare än att vara given i startelvan? Har han straffat ut sig själv? Jag tror inte att så är fallet, för särskilt i Welbecks frånvaro har Wenger inte råd att inte utnyttja Alexis. Men jag har haft fel om Arsenalmanagerns intentioner förr och chilenaren har knappast imponerat i de matcher han har spelat den här säsongen.

Hur klarade sig Emirates Hubbabubbaförråd?
Doncastermanagern Darren Ferguson är som bekant son till den inte alls obekante Alex (fast han ser ärligt talat mer ut att vara son till Carlo Ancelotti). När den förre United-managern dök upp i rutan där han satt på läktaren kunde jag inte undgå att få ett nostalgihugg i magen. Missförstå mig rätt, för när det begav sig tålde jag inte att se pappa Ferguson. Han stod alltid där, med sitt röda ansikte och fyra kilo tuggummi i munnen, och försökte påverka domarne för att ge hans lag fördelar. Men att se Ferguson påminde samtidigt om tiden då Arsenal slogs om ligatitlar varenda säsong, och utan Ferguson hade de titlar vi vann inte varit lika tillfredställande. Idag hade Wenger, enligt den engelska kommentatorn, gulligt nog fixat matchbiljett till sin gamle antagonist. Det såg man inte komma för femton år sedan.