Arsenal numret för stort för Köln

Fyra tankar om matchen

Välkommen till Europaspelets gärdsgårdsserie
Det är tydligen det här vi har att leva med nu. För Kölnfansen var det här årets bortamatch, så det är inte konstigt att så många som 20 000 tyskar tog sig till London. För Arsenals del var det bara ännu en match i Europa, men med ännu mindre spänning än i CL. Det som var en CL-final för ena laget var en match i lunken för det andra. Inte konstigt att bortafansen fullständigt invaderade Emirates någon timme före matchen så att kickoff blev uppskjuten en timme. För Arsenals del är det bara att vänja sig - vi är laget alla vill slå i den här turneringen. Vi är allas CL-final.

Arsenal numret för stort
Efter Ospinas bjudning lyckades Köln stå emot Arsenal en halvlek, men det blev tydligt ju längre matchen gick att hemmalaget var numret för stort. Det känns betryggande att Wenger kan vila så pass många spelare och ändå räkna hem en stabil trepoängare. Om detta är nivån i gruppen ska Arsenal inte ha några problem att vinna den - men det gäller att göra jobbet. Det är inte bara att åka till Vitryssland och hämta tre poäng i nästa runda.

Allas blickar på Alexis
Det var Alexis Sanchez första match från start efter den uteblivna transfern till Manchester City. Som vanligt satt nog många Arsenalfans och granskade varenda aktion för att sedan analysera i någon form av kremlologianda. Det var långt ifrån chilenarens bästa match i Arsenaltröjan och visst kunde man skönja tendenser av svagt fokus, särskilt i första halvlek när mer än varannan passning från honom gick fel. Men nog fanns där konturen av den Alexis vi känner. Viljan, passionen och kunnandet - 2-1-målet är däruppe tillsammans med några av hans snyggaste mål för klubben. Nog kommer Alexis vara en av lagets viktigaste spelare även den här säsongen.

Wilshere tillbaka i A-laget
Jag var nog inte den ende som blev varm i hjärtat när Wilshere byttes in. Han är lite som en familjemedlem - man kan störa sig på egenheter och ovanor, men i grund och botten hör man ihop. Wilshere hör ihop med Arsenal och jag hoppas att han tar sista chansen att äntligen förädla den där råtalangen vi vet finns längst in. Kan han bara hålla huvudet kallt och kroppen hel borde han ha möjlighet att åtminstone slå sig in i matchtruppen även i Premier League. Hjärnan säger dessvärre att han kommer får det tufft - samtidigt som hjärtat aldrig slutar hoppas.