Welbeck snubblade Arsenal till semifinal

Fyra tankar om matchen

Det var i alla fall inte värre än sist - typ
Matchen på London Stadium mellan West Ham och Arsenal förra veckan bjöd inte på något sambalir direkt. Den var säsongens kanske starkaste sömnpiller. Det var fram till det att dagens match spelades. Den, om inte överträffade, så åtminstone utmanade om titeln Säsongens Tråkigaste Match och fick mig stundtals att ifrågasätta alla val jag har gjort i mitt liv som har lett fram till att jag bänkade mig framför matchen den här tisdagskvällen. Tur att Welbeck på ett för matchen - och för honom själv - mycket signifikativt manér snubblade in 1-0 strax före paus. Det gör det i alla fall lite mer välmotiverat att ha tagit sig igenom dessa 90 minuter - för en Arsenalseger är alltid en Arsenalseger.

Rimlig prioritering
Man vet att matchen inte är så mycket att ha när sändningsproducenten väljer att lägga en försvarlig mängd tv-tid på att en av linjedomarna har skadat sig och blivit ersatt av fjärdedomaren, som i sin tur har blivit ersatt av någon random snubbe i finskjorta som de har fiskat upp på läktaren. Dessvärre är väl detta vad man kommer att minnas från den här matchen. Om man nu ens minns det.

Är Theo en föredetting?
Jag har svårt att förhålla mig till att Theo Walcott har gått från att vara supertalangen som skulle vara den som tog över efter spelarna i Invincibles-generationen till en en hopplös truppspelare som folk hånar på sociala medier. Jag gillar ju killen, och vill inget hellre än att se honom göra bra ifrån sig. Det han presterade ikväll var bara ledsamt att se, men spär i kombination med vad han har gjort tidigare under 2017 på känslan av att han har gjort sitt i Arsenal. Det känns inte särskilt kul att skriva det, och jag hoppas att han lyckas vända den här formsvackan. Vidare troligt känns det dessvärre inte.

Carroll gör ju “alltid” mål på Arsenal
Henrik Strömblad brukar inte slarva med researchen, men när han påstod att Andy Carroll bara hade gjort ett mål på Arsenal höll jag på att sätta Viaplay-kontot i vrångstrupen. För Carroll gör ju “alltid” mål på Arsenal. Han nätade för West Ham när Arsenal vann med 5-1 för ett år sedan och säsongen dessförinnan gjorde han hattrick i lagens sista möte på Boleyn Ground. Han är ju en sådan där spelare som i alla fall jag blir lite extra orolig av att se i motståndarelvan. Men det är kanske bättre att lita på Strömblads statistik och sluta oroa sig så förbannat - särskilt med tanke på engelsmannens insats ikväll.