0-0 och ett litet steg mot Wembley

Fyra tankar om matchen

Försvarets uppryckning
Jämfört med försvarsspelet i söndags mot Nottingham var detta ett gediget fall framåt. Nu var det i och för sig bara Holding som fick förnyat förtroende i backlinjen, men det var i och med Mustafis tydliga spel talande hur viktigt det är med en spelare som tar ansvaret att styra backlinjen. Även Xhaka och Wilshere/Elneny bidrog till att göra det svårt för Chelseaspelarna att skapa solklara lägen, och där ser man vad det betyder med tyngd på mittfältet. 0-0 i den här matchen ger ett relativt gynnsamt läge inför returen om en vecka, så nog har Arsenal med ytterligare en sådan här försvarsinsats och med en Alexis från start (om han inte har gått till City då) ganska goda chans att nå Wembley.

VAR
Det har talats om Video Assistant Referee-systemet i vad som känns som evig tid, och nu var det äntligen dags att se en Arsenalmatch där möjligheten till videogranskning fanns. Frågorna var många inför matchen. Hur många straffar mot Arsenal kommer domarna hitta nu? När får Xhaka rött kort? Kommer Den Stora Konspirationen Mot Arsenal fortleva även med VAR?
Med facit i hand vet jag inte om vi blev så mycket klokare. Nu var det inte särskilt många situationer som krävde granskning, men å andra sidan kunde de två straffsituationer som faktiskt kontrollerades ha dömts åt vilket håll som helst. Att Moses var på Maitland-Niles i den första halvleken gick knappast att missa och hade han bara fallit någon halv sekund tidigare är jag säker på att såväl domare Atkinson som videodomaren hade bedömt det som straff. Situationen med Welbeck och Fabregas i slutet av matchen var mer tveksam, men med tanke på de straffar Arsenal har åkt på de senaste matcherna hade jag verkligen inte blivit förvånad om Atkinson hade pekat på punkten. Slutsatsen är att det trots video fortfarande kommer bli diskussioner - men det kanske går att fila bort de värsta felbesluten framöver.

Livet utan Özil och Alexis
Under 65 minuter av matchen fick vi en försmak av hur Arsenals spel kan komma att se ut när Alexis Sanchez och Mesut Özil har lämnat klubben. Det var visserligen långt ifrån en katastrof, men det var tydligt hur andefattigt och fantasilöst anfallsspelet blev i stjärnduons frånvaro. Nu är detta samtidigt en tanke som i någon mån är hypotetisk för Arsenal kommer givetvis ersätta Alexis och Özil den dagen de nu lämnar Arsenal och det är inte som att Arsenals anfallsspel generellt sett har varit bländande under december och januari. Men mitt förtroende för att nuvarande Arsenaltruppen skulle klara av en förlust av Alexis redan i det nuvarande transferfönstret blev inte direkt större.

Mardrömmen är över
Varje gång Arsenal möter Chelsea, och särskilt på Stamford Bridge, tänker jag på hur skönt det är att Didier Drogba inte längre spelar för The Blues. Jag har, precis som Philippe Senderos, fortfarande mardrömmar ...