Tung förlust i hemmapremiären

Frustrationen är enorm på många håll bland Arsenal-supportrar och undertecknad är inget undantag. Det är inte mycket som går våran väg just nu, det är bara att konstatera. Uteblivna värvningar eller inte så var det ett frenetiskt kämpande Arsenal men belöningen uteblev helt och hållet. Skadorna står som spön i backen och matchen var inte mer än tiotalet minuter gammal när Laurent Koscielny tvingades kliva av med en för mig ännu okänd skada i nedre ryggen. In klev Ignasi Miquel och tog den vänstra innerbacksplatsen medan Thomas Vermaelen klev över till den högra platsen. Detta innebar att vi hade den 20-årige Premier League-debutanten Carl Jenkinson till höger, Vermaelen på fel innerbacksposition, Ignasi Miquel som också gjorde sina första minuter i ligan samt Bacary Sagna på vänsterbacken. Hej och hå.

Jag kan inte klandra de som likt mig själv nu förväntade sig det värsta. Men försvarsspelet var trots allt detta stabilt och Liverpool skapade inte mycket alls framåt. Närmast kom de när Andy Carroll bestämde sig för att som omväxling stå på benen i stället för att falla omkull så fort en motståndare närmade sig och sedan nickade iväg en boll som Wocjiech Szczesny räddade ut till en resultatlös hörna.

Tyvärr var det lika ofarligt åt andra hållet. Arsenal hade stora problem att skapa något framåt, inte för att viljan saknades utan för att fantasin och kvaliteten på passningarna inte höll måttet. Närmast kom Emmanuel Frimpong som med ett långskott trvingade Pepe Reina till en bra räddning.

Frimpong, ja. Han kom att bli huvudperson på ett negativt sätt. Efter bara ett par minuter fick han ett gult kort när domaren Martin Atkinson halade upp sin gula papperslapp i ett läge där Frimpong trodde att det var Arsenals inkast och Atkinson menade att Frimpong hade uppträtt på ett eller annat olämpligt sätt.

Frimpong, som så långt hade varit en av Arsenals bästa spelare och utan tvekan hade visat att han kan bli en enormt bra spelare, blev sedan syndabock när han satsade för hårt i en närkamp efter ca 70 minuter och den andra varningen var ett faktum. Jag köper det gula kortet, men jag vill också passa på att lite stilla undra varför Lucas Leiva aldrig fick sitt andra gula trots upprepade förseelser och protester mot domslut. Och varför fick Jordan Henderson bara en tillsägelse när han gjorde i princip samma sak som Frimpong gjorde vid hans första gula? Kalla mig gärna grinig, kalla mig dålig förlorare men svara gärna på frågorna också.

Utvisningen påverkade emellertid inte så mycket inledningsvis. Den första chansen tillföll Arsenal när Thomas Vermaelen sprang rakt igenom mittfältet och rusade mot straffområdet och avlossade ett hårt skott som tyvärr gick strax utanför.

Avgörandet kom med 12 minuter kvar att spela, och det genom ett mål som aldrig borde ha godkänts. Stuart Downing slog en passning mot den offsidestående Luiz Suarez, men ingen flagga kom upp. Ignasi Miquel försökte rensa, men pressad av Suarez bar det sig inte bättre än att rensningen träffade Aaron Ramsey och seglade in över en chanslös Wojciech Szczesny. 0-1 var ett faktum och närmare 60.000 personer undrade varför det inte blev avvinkat för offside.

Arsenal försökte svara genom att sätta in Bendtner på topp, men trots att man försökte och även satte viss press på Liverpool blev det aldrig riktigt farligt. I stället kunde Suarez göra 0-2 när Liverpool kunde kontra i ett läge då Arsenal hade chansat med att lyfta upp mer eller mindre allting i anfallet.

Ja, frustrationen är som sagt enorm i nuläget. Skade- och avstängningssituationen är mycket bekymmersam, vi har helt enkelt knappt ett lag att ställa på benen i nuläget och att det behövs värvningar är det nog ingen som argumenterar emot (utom möjligen vem det nu är i klubben som håller plånboken stängd med dubbla hänglås, iris-scanner och kombinationslås och dessutom vaktad av hungriga tigerhajar). Det ser helt enkelt rätt jävla mörkt ut just nu men det positiva som ändå finns att ta med från den här matchen är att såväl Miquel, Frimpong som Jenkinson visade att de har alla möjligheter att bli riktigt bra spelare alla tre. Miquel agerade lugnt och behärskat och det första målet är mer eller mindre ren otur och borde ju heller aldrig ha godkänts. Frimpong blev för ivrig och fick ett andra gula men herre min skapare som killen klev in och dominerade mittfältet i sin ligadebut! Jenkinson gick bort sig defensivt ett par gånger men killen har både snabbheten, passningsspelet och den fysiska styrkan för att bli en bra PL-spelare. Att det sedan är NU vi behöver mycket bra spelare är förstås en annan femma, men likafullt anser jag det värt att notera. I den frustration och det sportsliga mörker vi befinner oss just nu är det, tror jag, faktiskt också viktigt att inte bara se det negativa. Laget kämpade hårt, jag tror tex inte att jag har sett Arsjavin jobba så hårt i defensiven någon gång tidigare - att han sedan inte lyckades med i stort sett någonting alls är förstås mindre kul, men jobbar man på så släpper det ju trots allt i allmänhet till sist. Mitt hopp är därför att spelarna fortsätter att gneta på och slita och kämpa, för någon gång måste det släppa. Och kanske hittar någon en väg att komma åt lite pengar till att värva ett par spelare så att vi inte blir så enormt känsliga för frånvaron av ett par spelare.

Så jag tänker med andra ord inte ge upp. Och jag hoppas att ingen annan tänker göra det heller.