Harmagedon

Harmagedon är den plats där slaget mellan Guds och Satans styrkor ska stå. Ikväll kan det liknas vid slaget på Emirates där slaget mellan de goda i de rödvita dressarna ska stå mot de röda djävlarna. En batalj mellan van Persies delikata vrickningar och oväntade skott och Christina Ronaldos överdrivna överstegsfinter som alla lär sig försvara sig mot i P9.

Den negativa känslan efter första mötet har tyvärr inte lagt sig. Jag tror inte på avancemang. Jag hoppas så in i helvete att jag har fel. Om jag visste att det skulle löna sig hade jag rusat till närmsta kyrka och tagit nattvarden. Jag hade sprungit en mil i sock-i-plast. Jag hade till och med gått om högstadiet.

Wenger har ett mastodontjobb ikväll med att lista ut den rätta elvan. Förra gången gick det väl sådär om man inte menar att vi bara ville ha 0-0 och vi var glada för en 1-0 förlust. Vi som läser detta vet att Arsenal kan bättre. Vi kan spela ett spel som de inte bör mäkta med. Vi kan spela i ett tempo som får rodelåkning att te sig som en yogaövning. Vi kan försvara oss som under Grahams tid, vi kan anfalla som under Pires, Ljungberg, Bergkamp, Henry tiden. Vi kan spela mittfältsspel som under Petit och Vieira. Vi kan. Klarar vi det? Det vete fan.