Chelsea, Fabregas och transferfönstret

God dag! Vart ska man egentligen börja en dag som denna? Well,
jag kan börja med att säga att min kära vän till Chelsea-supporter sitter bredvid mig just nu. Han har
två dagar i rad förolämpat Arsenal och dess chanser i både ligan och
Champions League. Jag tycker om honom alldeles för mycket att jag ska bli arg på honom, men visst börjar det bli uttjatande. Däremot anser han nu att Arsenal är sämre än Liverpool och därför tänkte jag be er om hjälp att sätta ner honom på jorden igen. Ni kan gärna skicka en hälsning till honom i kommentarspåret då han lovade att kika in här och se vad för argument ni kommer med. Hur som helst, nog om honom!

Jag vill redan nu varna er alla att det här kan komma att bli ett aningen pessimistiskt inlägg, men sanningen är att jag är riktigt optimistisk, vad ni än får för er! Förlusten mot United är dock fortfarande riktigt svår att smälta. Jag har skrivit nog om den matchen och jag har heller
ingen större lust att skriva mer om den. Därför väljer jag att helt
fokusera om krafterna på matchen som komma skall. Om fem dagar väntar
nämligen Chelsea - på Stamford Bridge. En match som kan krossa våra
drömmar om en ligatitel, totalt. Det finns fortfarande ett smått hopp kvar
och trots att det är väldigt smått så finns det. Det hoppet försvinner
helt och hållet vid förlust mot Chelsea. En förlust som kan komma att bli ännu
mer smärtsam att ta än den mot United.

Efter sin formsvacka i december har Chelsea återfått formen som gjort
dem ytterst svårslagna. Det blåa tåget är tillbaka och just nu sitter
de flesta Arsenal-supportrar och väntar på en förnedring på Stamford
Bridge. För de flesta släcktes ljuset redan i söndags. För de flesta
finns inte ens en vinst mot Chelsea i tankarna. Det ska egentligen vara omöjligt,
men samtidigt har större mirakel skett.

Saken är att vi inte får bry oss om alla som hånar oss, som trycker ner oss och som
förolämpar oss. Det är i sådana här tider vi måste visa oss starkare än
någonsin. Det är i sådana här tider vi måste visa vilka fantastiska
supportrar vi är. Om Arsenal-spelarna förstår innebörden av matchen på
söndag så kan det kanske gå bättre än vi anar. Vi stod inför ett
liknande scenario när vi åkte till Stamford Bridge förra säsongen -
uträknade, nerslagna och kritiserade. Två klassmål av Robin Van Persie tystade alla kritiker, alla Chelsea-supportrar och alla andra som
trodde att vi skulle bli förnedrade. Men då hade vi en Robin Van Persie. Nu
har vi en ... Bendtner? Hur som helst, det kvittar vem vi har där fram, det jag vill få fram är att vi inte kan lägga oss ner och ge upp. Vi
måste stå upp och kämpa tills allt hopp är ute, tills det är matematiskt omöjligt att vinna ligan. Hur absurd jag
än må låta så har vi fortfarande en chans att vinna PL. Det kommer bli
extremt svårt, men om det är någonting detta Arsenal har visat så är
det att man kan komma tillbaka när exakt alla räknar ut en. Vi får
hoppas - mer än någonsin - att vi vinner mot Chelsea och tystar alla kritiker -
inklusive min småleende vän.

Om det är en spelare som fortfarande tror mer än alla andra så är det Fabregas:
______________________________________________________________________________

I think we have to be positive. It is very easy to say we lost to Man United and let our heads go down. We have to be strong, be together more than ever and do our best until the end of the season. With all my respect, I really don’t care what people think about us. It's about what we believe up until the end of the season. People are not going to play for us and it is up to us to show what we can do.

We have to bounce back straight away. We know we have two massive games against Chelsea away and Liverpool at home so it is going to be difficult definitely. No-one said it is going to be easy. We just have to be strong and see what happens next week.
______________________________________________________________________________

Saken är den att jag inte kan undvika att tänka på slutet av säsongen. Om detta innebär ännu en säsong utan titlar så kommer jag tycka extremt synd om alla spelare, ledare och supportrar. Men om det är en kille jag kommer tycka extra synd om, så är det Fabregas. Fabregas har alltid visat vackrast, bäst och störst hjärta för klubben. Han har inte brytt sig om journalister, om transferrykten eller om kritiker. Han har stundtals bärt hela laget på sina axlar och han har i år varit en av världens bästa spelare. Att ännu en gång få se Fabregas utan en titel skulle krossa mitt hjärta.

Samtidigt har Arshavin sin personliga åsikt om vad som hänt och vad som komma skall:
______________________________________________________________________________

It is getting even harder to believe that we can win first place after such defeats. I divide the games with Aston Villa, Man United, Chelsea and Liverpool into two parts - the first part has been held, there are still two more games, I hope we will conduct them better.
______________________________________________________________________________

Precis som vanligt så är han extremt ärlig. Några veckor sedan sade han att det krävdes ett mindre mirakel för att vi skulle vinna ligan. Jag kunde inte hålla med honom just då, men nu kan även jag sakta börja förstå att det faktiskt kommer krävas ett smärre mirakel för att vi ska vinna ligan.

Transferfönstret passerade ju utan att någon komplett spelare (om vi utesluter Campbell) köptes in och ja, vad ska man säga? Vi skulle ha behövt förstärka truppen, men enligt Wenger så hittade man inte spelarna:
______________________________________________________________________________

It is not only about wanting to buy, it is to find better players than
what you have available and we haven't until now. It is as simple as
that.
______________________________________________________________________________

Jag har svårt att tro honom. Villa, Dzeko, Remy, Chamakh, Gignac, RvN, Traore, Zarate. Alternativen fanns där ute och trots att alla nämnda spelare inte är bättre än det vi redan har så hade det gett laget en boost. Vi hade helt enkelt behövt en supervärvning á la Arshavin. Men Wenger är envis, riktigt envis. Han vill visa hela omvärlden att det är möjligt att vinna titlar utan att splasha ut massa pengar. Nu är säsongen inte över och allt kan fortfarande ske, men jag kan inte blunda för det faktum att en värvning kunde gett oss den boost som hade behövts.

Det tråkiga är att tidpunkten har nu kommit där vi ännu en gång sett hur mycket vi saknat en RvP där fram. Eduardo har haft svårt att hitta tillbaka till formen sedan skadan. Bendtner har varit skadad i flera månader och kommer att vara ringrostig i några veckor till. Arshavin har haft en rejäl formsvacka och allmänt tufft. Vela har knappt fått chansen och Walcott har varit extremt skadebenägen. Ändå har man valt att tillförlita sig på de anfallare man hade.

Mittfältets målproduktion har varit en annan sak som hållt oss borta från värvningar, men hur naiv får man vara om man ska tro att det ska hålla hela säsongen ut? Vi har i ett flertal matcher sett hur mycket vi saknat en stor, stark och fysisk anfallare. Vi hade helt enkelt behövt en sådan spelartyp och jag har all anledning att tro att det gett laget en enorm boost. Ändå så har man struntat i det och väntat på Bendtners återkomst. Saken är att Bendtner är en bra spelare, men han är inte så bra att han kan bära hela vårt anfall på sina axlar.

Vissa har ifrågasagt vad som skulle hända med RvP om en komplett striker köptes in. Saken är att RvP visat sig vara en extremt skadebenägen spelare och han kommer knappast hålla sig frisk hela sin karriär ut. Därför finns det ingen större risk att han plötsligt skulle petas eller på något annat sätt störas. Större bredd är alltid bra och konkurrens skadar aldrig. Det är bara att titta på ett lag som Chelsea. De har en osannolik bredd och kan spela minst lika bra fotboll med som utan Drogba, Essien och Lampard. Det kallas för bredd mina vänner.

Om nu vår trupp inte varit så skadebenägen som den visat sig vara så skulle även vår trupp vara extremt bred, det råder det ingen tvekan om. Men vi har genom åren lärt oss att vi har minst 5 (om inte fler) skador samtidigt, vecka in och vecka ut. Vad säger oss att nästa år kommer att bli ett undantag? Därför måste man helt enkelt sett det positiva med en värvning. Men säsongen är som sagt inte över och jag kommer vara minst lika glad som er ifall Wenger lyckas motbevisa oss.

Dock så borde vi - gäller även mig - sluta gnälla. Det som hänt har hänt och det som inte hänt har inte hänt. Nu måste vi ännu en gång se till att lita på Wenger, lita på laget och lita på spelarna. Vi har all rätt att kritisera vissa spelare och vissa ledare, men det hjälper inte laget fram på något sätt. Naturligtvis är besvikelsen stor efter förnedringen av United, men jakten på ligatiteln är långt ifrån över. Ett smärre mirakel på söndag kan faktiskt köra oss direkt tillbaka in i hetluften och vem vet, Fru Fortuna kanske är på vår sida den 7 februari? Ge inte upp, inte än ... inte än.