Fabregas är en Gooner

VM är över. VM är äntligen över! Spanien vann. Holland förlorade. Det blev något av ett antiklimax för min egen del när jag såg Iniesta trycka dit det avgörande målet med bara fyra minuter kvar av övertiden. Jag höll på Holland, men jag kunde inte låta bli att bli lite glad för Spaniens skull, trots att de har massor av spelare som jag mer eller mindre avskyr.

I slutändan kände jag dock mer sorg för RvP än lycka för Fabregas. Jag vet inte varför, men RvP har alltid varit en av mina absoluta favoritspelare. Att se tomheten i hans blick efter att slutsignalen ljudit var bara så himla ... tomt. Samtidigt kände jag ändå en stor lycka för Cesc. Men det var verkligen svårt att skaka av sig bilderna på en tårögd van Persie.

Arsenal.com var inte sena med att publicera bilder på en vilt firandes Cesc. Han skrev ju nämligen historia för Arsenal då han blev blott den fjärde Arsenal-spelaren att vinna ett världmästerskap. Fabregas själv kommenterade vinsten på följande sätt:

I dedicate the win to my whole family. I was a bit down because I had not played much and did not want it to be like that but in the end it was worth it. Something inside me was telling me this was my chance. All my family wanted to come and be part of this, I had my chance and I am just very proud to be part of this. It has been a hard season but now it doesn't matter at all. This is one of the best moments of my life. We are living the dream.

Det är riktigt roligt för hans familj och speciellt för systern Carlota som jag frekvent följer på Twitter. Hon är verkligen värd det, det är hon. Lyckan är just nu enorm i familjen och i slutändan tror jag att det här var det bästa som kunde hända Arsenal. Varför kommer jag till straxt. Sist men inte minst måste jag säga att jag njuter av att se en glad Cesc. Han förtjänar det verkligen.

Jag tänkte bli lite seriösare nu. Jag är nämligen väldigt upprörd över hur illa vissa behandlat vår kapten den här sommaren. Han har kallats för svikare, han har kallats för lögnare och han har kallats själlös. Personer har den här sommaren fällt extremt opassande kommentarer. Personer har den här sommaren anklagat Fabregas att vara någonting han inte är. Personer har den här sommaren gått över gränsen om och om och om igen.

Cesc.

Jag pratar naturligtvis om vår kapten, vår Cesc. Vi alla vet att han en dag kommer att flytta ner till Barcelona och vi alla vet att han en dag kommer att spela i en Barcelona-tröja, men fram tills den dagen faktiskt kommer är han en Arsenal-spelare och bör således bemötas som en Arsenal-spelare. Jag skiter i vad för rykten som publicerats av The Sun, Aftonbladet och andra s.k. blaskor. Det enda jag bryr mig om är respekt. Någonting som väldigt många saknat den här sommaren.

Cesc har inte EN enda gång den här sommaren - eller för den delen någon annan gång - sagt att han vill flytta ifrån Arsenal. Han har inte en enda gång lämnat in en transferansökan. Han har inte en enda gång flörtat med Rosell, Laporta eller någon annan styrelsemedlem i Barcelona. Han har inte en enda gång svikit Arsenal. Ändå har han av många betraktats som en svikare. Varför?

Det påstådda personliga mötet mellan Wenger och Fabregas ägde aldrig rum, vilket jag aldrig skulle skrivit här om jag inte var 100 % säker på saken. Under tiden det ryktades om det mötet var Wenger på semester, precis innan han skulle fara ner till Sydafrika för att kommentera VM åt fransk tv. Det påstådda mötet var istället ett telefonsamtal mellan Cesc och Wenger där Cesc med största sannolikhet uttryckte sina framtidsplaner. Men vad som sades i det telefonsamtalet har vi aldrig fått veta och med största sannolikhet kommer vi heller aldrig att få reda på det. Det enda vi faktiskt vet är att Cesc kort efter samtalet sade att det var det bästa samtal han någonsin haft med Wenger.

Media var redan i full gång med ryktesspridningen kring Fabregas när detta samtal gjordes. Och naturligtvis älskade de varenda lilla bit av det här "ryktet". De älskade det här eftersom de visste att det var någonting de kunde spinna vidare på varenda dag, varenda minut, ja, varenda sekund. De visste att folk aldrig skulle få reda på vad som sades i samtalet. Därför var det fritt fram för dem alla att skriva vad som helst, exakt vad de själva ville få fram. Allt för att få folk att tro att Cesc faktiskt öppet deklarerat att han ville bort från Arsenal. Någonting som ingen, absolut ingen kan fastställa.

Däremot är jag själv mer än säker på att Cesc faktiskt varit osäker kring sin framtid och att han diskuterade sin karriär med Wenger. Ännu en gång vet vi inte vad som sades i samtalet och eftersom vi inte vet vad som sade i samtalet kan vi heller inte bedöma varken Wenger eller Cesc. Det enda vi kan bedöma är det vi vet, inte det vi tror.

Ända sedan början av sommaren har Cesc blivit kallad för allt möjligt, framför allt för en lögnare och en svikare. Vissa har flera gånger övergett hoppet och vissa har redan sett honom som klar för Barcelona. Vissa har tappat respekten för honom och vissa har totalt struntat i om vi skulle förlora vår bäste spelare eller ej. För vad? Snälla säg mig, för vad? För att The Sun skriver att han är på väg till Barcelona? För att Marca uppger att Fabregas sagt till Wenger att han vill till Barcelona? För att AS är "säkra" på att Cesc inte trivs i Arsenal? För vad?

Jag kan erkänna att även jag haft mina stunder där jag tvivlat, men jag har inte en enda sekund vänt ryggen åt Cesc. Han är vår kapten. Han är vår viktigaste spelare. Han är vår spelfördelare. Han är vår spelmotor. Han är vårt hjärta. Han är vårt allt. Han är vår Cesc.

Han är vårt allt. Foto: Bildbyrån.

Barcelona har lyckats med sitt vidriga knep att använda media som ett hjälpmedel. De har lyckats egga upp Arsenal-fansen och de har lyckats få många att vända ryggen åt Cesc, trots att han inte gjort någonting för att förtjäna det. I slutändan har vi lärt oss att Barcelona inte haft någon chans att värva Cesc. De har inte pengarna, de har inte en inlämnad transferansökan av Cesc, de har inte ett vänskapligt förhållande med Arsenal - de har ingenting. Arsenal kunde inte gjort det klarare än det redan var när de publicerade denna artikel efter att Barcelona lagt ett officiellt bud på £29 miljoner.

Arsenal har aldrig velat sälja. Barcelona har aldrig haft pengarna för att köpa. Barcelona har aldrig varit villiga att gå över £40 miljoner, t.o.m. om Arsenal skulle varit redo att sälja. Cesc själv har heller aldrig öppet deklarerat att han vill flytta. Barcelona har stora skulder (vilket nu är klart och tydligt) och vet att de inte har råd att köpa en spelare för mer än £40 miljoner. Därför har de försökt att tvinga ner priset. Som tur är har de misslyckats. Och de lär heller inte lyckas, inte i sommar. Speciellt inte efter att Wenger tjurat till och inte gått med på att möta Rosell nere i Sydafrika. Det är Barcelona själva skyldiga för. Det är dem som är ansvariga. Det är dem som betett sig som svin. Det finns i nuläget inte en enda sak som talar för Barcelona, inte en enda sak.

Igår vann Cesc Fabregas VM. Igår skrev Fabregas historia. Nu har han vunnit EM-guld, VM-guld och FA-cupen. Det enda som saknas nu är en ligatitel och Champions League. På grund av VM-guldet är titeltörsten nu släckt, åtminstone för ett tag. Om ett par veckor kommer han att ansluta sig till försäsongsträningen i Österrike. Han kommer att spela i Arsenal och han kommer att spela för Arsenal. Han kommer att vara fullt fokuserad på nästa säsong och han kommer att spela med sitt hjärta - sitt hjärta som dunkar för Arsenal:

All I can say is that this is for all the Arsenal players and fans, they are a world-class club. I am an Arsenal player and I am proud to be.

En spelare som är på väg till Barcelona gör inte ett sådant uttalande. En spelare som vill att Barcelona skall värva honom gör inte ett sådant uttalande. En spelare som inte är fokuserad på Arsenal gör inte ett sådant uttalande. En spelare som inte har ett stort hjärta för Arsenal gör inte ett sådant uttalande. En spelare som inte trivs i Arsenal gör inte ett sådant uttalande.

Jubel. Foto: Bildbyrån.

Det första Cesc Fabregas gjorde efter att slutsignalen ljudit var inte att fira. Det första Cesc Fabregas gjorde var inte att springa till Iniesta, Xavi eller Pique. Det första Cesc Fabregas gjorde var inte att omfamna sina spelare och skrika ut sin glädje. Det första Arsenals kapten Francesc Fabregas gjorde var att gå fram till sin lagkamrat i Arsenal - Robin van Persie - och trösta honom. Vad säger det er?

The first thing I had to do after the whistle was go to Robin. Instead of celebrating with my friends, I wanted to talk to him because I felt he deserved this as well. He has been injured a lot and if it wasn't us he was playing against, it would have been different. But as happy as I was, I was also sad for him. He deserved it as well. He just told me congratulations and to enjoy the moment. I hope he has his chance again because he is a great guy and a great leader. He has been really unlucky with injuries and I hope he can have his moment in four years or two years.

Personligen saknar jag ord. En spelare som inte har sitt hjärta i Arsenal gör inte så här. Han vet exakt hur smärtsamt det här var för RvP och det här bevisar ännu en gång vilken otrolig person Cesc är, både på och utanför plan. Trots att han varit osäker kring sin framtid är Fabregas Arsenal through and through. Om han inte vore det skulle han redan spelat i Barcelona för länge sedan. Om han inte vore det skulle RvP och Song (de spelare som anses ha störst Arsenal-hjärta) aldrig kommenterat Fabregas stora drivkraft och kärlek för Arsenal.

Jag skulle kunna skriva tiotals sidor om Fabregas kärlek för Arsenal och jag skulle skriva hundratals anledningar varför Fabregas stannar i Arsenal, men jag vet att jag varken har tid eller rum för det. Det enda jag hoppas är att ni tar till er det jag skrivit och förstår vilken respektfull människa Cesc är samt hur värdefull han är för Arsenal.

Den här dagen går mot sitt slut, men nästa dag väntar redan på oss. En dag som säkert kommer vara lika fylld med rykten om Fabregas påstådda övergång till Barcelona som alla andra dagar varit. Det enda vi Arsenal-supportrar kan göra är att ignorera alla rykten och endast höra på vad spelarna (och ledarna) har att säga. Precis som jag sade är det enda vi kan bedöma det som vi vet, inte det som vi tror. Kom ihåg det. Hejdå.