Rosor och maskrosor

Besviken, urtrött och irriterad ska jag försöka svälja att Arsenal än en gång visat upp sig från sin sämsta sida. Wenger har ingenting lärt eller så har han gjort allt han kunnat för att vi skulle åka ur. Då lyckades han ju inte med det heller. Det laget vi ställde på benen idag är helt enkelt inte bra nog.

Tänk tillbaka till säsongen 2006/2007. Säsongens kulmen var kanske ligacupfinalen mot Chelsea. På vägen dit hade vi spelat ut West Bromwich, Everton och Liverpool - på bortaplan. Vi fick ett dubbelmöte mot ett ordinarie Tottenham som vi gick segrande ur. Allt detta åstadkoms med ett lag där flera av dem inte ens fått gå på Systembolaget och ytterligare några inte gått ut gymnasiet. Det de hade istället var hunger, vilja och ambition.

Några av dessa spelare är kvar i klubben, en av de spelande heter Fabregas, en annan Theo Walcott. De här matcherna har för bland annat dessa två varit en språngbräda mot högre mål, en trampolin mot legendarstatus i Arsenal FC. För andra har det snarare blivit en biljett in i det glassiga Värma-Bänken-jobbet som tydligen var ledigt hos Arsenal.

De som fick dessa jobben har som kännetecken att de allra helst vill slippa spela fotboll. De pustar och stönar när deras namn kommer upp på tavlan med startelvan. Att träna är bara ett måste och de håller sig gärna så långt ifrån tränarens öga som de kan för att inte dra uppmärksamhet till sig. När det spelas five-a-side låtsas de springa och lyckas på något sätt komma igenom grupparbetena med VG. Därför förleds tränare Wenger att tro att dessa spelare kan spela när MVG eleverna Walcott och Fabregas är trötta.

Pustande, frustande och stönande står då herrarna Denilson, Bendtner och Almunia på plan och drömmer om bänken. Livet under en värmande filt och miljoner på banken är ju så skönt utan att man ska behöva svettas på planen. Vad värre är - det syns ju att de har fuskat på träningen. De kan inte slå en passning, göra en brytning eller rädda en boll. De kan inte motivera vare sig själva eller andra om att det är kul att spela fotboll eller att det är bra om det går bra för företaget. Och kunde de där skrikande pajasarna på läktarna inte vara tysta en enda sekund så man kunde tänka?

En del blommor är rosor som doftar gott och är berusande vackra i de flesta sammanhang, med andra är maskrosor som man allra helst vill slippa se, men som är ack så svåra att bli av med. Men inte vore det fel om Wenger gick ut med jordfräsen i sommar för att börja om på nytt.