Medlemmar: 8705 st.
Visa menyn

Historien om Fredrik Ljungberg

Kristonel Elwe
fre 25 mar 2011 kl 00:00

Året är 1982. Vi befinner oss i Halmstad, en stad med cirka 50 000 invånare i Halland län. En ung pojke tittar ut mot Kattegat med drömmar om att en gång bli en professionell fotbollspelare. Några timmar tidigare hade han genomfört sin första träning med Halmstad Bollklubb. Han var bara fem år, men han visste redan då vad han ville.

Fem år tidigare befinner vi oss i Vittsjö, Skåne, en liten by med bara 3000 invånare. Pappa Roy jobbar som civilingenjör. Mamma Elisabeth jobbar på Arbetsdepartementet. Den 16 april 1977 föds deras första barn. Vad den förstfödde sonen skulle heta hade de haft klart för sig sedan länge. Fredrik.

Den unge Fredrik fick fyra år senare en yngre broder, Karl Oskar Filip. Han gillade livet i Vittsjö, trots att han knappt hade hunnit fylla fem. Det var således med en stor överraskning som Roy och Elisabeth lade fram planerna om en flytt till Halmstad. Först vägrade han, ja, han var redan envis på den tiden. Han ville inte flytta, inte från sitt kära Vittsjö. Det tog flera veckor innan föräldrarna kunde övertala honom och det var med stor skeptis som Fredrik till slut accepterade flytten.

Roy och Elisabeth hade under åren märkt att Fredrik älskade den där förbannade fotbollen. Han lekte med den hela tiden. Inomhus. Ute i trädgården. På dagis. Överallt. Precis efter flytten till Halmstad valde de att ta med sin son till en träning med det lokala fotbollslaget. Det var där allt började.

Fredrik hade sina lila Adidas-skor med sig på första träningen. Några lagkamrater skrattade. Andra undrade vem den nye killen var. De trodde säkerligen att det var någon bypojke som inte hade någonting där att göra. Men när han tog sina första steg på den något leriga fotbollsplanen var det ingen som skrattade längre. Redan från första dagen visste Olle Eriksson - pojktränaren i Halmstad - att den här bypojken skulle bli någonting speciellt.

lungan.jpg

En liten pojke med stora drömmar.

Åren gick i hamnstaden och Fredrik utvecklade sin talang även i ishockey och handboll. Sport vad det bästa han visste om och så fort han hade ledig tid över blev det alltid sport för hela slanten, oavsett om det handlade om hockey, handboll eller fotboll. Dessa tre sporter kom dock att ta för mycket tid från honom och när han fyllde tolv år var han tvungen att lägga en karriär bakom sig. Det var ett svårt val, men han var tvungen, och det skulle komma att bli ishockeyn han fick lägga åt sidan.

Han fortsatte dock att spela handboll i Drott och blev till slut så pass bra att han blev uppkallad till ungdomslandslaget. Han blev av många handbollsexperter kallad för supertalang, men bara dagar innan han skulle åka iväg på ett landslagsläger skadade han ett ledband. Det blev inget läger, det blev inget landslag och till slut blev det heller ingen handboll. Om vi bara visste, ja, då hade vi nog alla dragit en lättnadens suck.

Fredrik har senare berättat att han valt fotbollen till slut ändå, men det är enkelt att säga det i efterhand. Vem vet, kanske hade han istället blivit landslagskompis med Magnus Wislander. Hur som helst läkte ledbandsskadan till slut. Han kunde fokusera på fotbollen igen.

1994 tog Halmstad beslutet att låta honom skriva på ett professionellt kontrakt. Han var 16 år. Det blev fotboll för hela slanten och han älskade varenda lilla sekund. Han var redan envis som femåring, när han vägrade flytta från Vittsjö, och den envisheten hade följt med honom in i tonåren. Han hade utvecklat en vinnarmentalitet utöver det vanliga. Att förlora var det värsta han visste. Det syntes på planen. I var och varannan match drog han ständigt på sig gula kort, trots att han inte hade gjort någonting fel.

Samma år - som nybliven 16-åring - tog Fredrik klivet upp till a-laget. Han pluggade fortfarande på gymnasiet, men vid sidan av studierna hade han redan startat sin karriär som professionell fotbollspelare. Den 23 oktober 1994 gjorde han sin allvenska debut mot AIK. Där spelade en viss Johan Mjällby, kommande Celtic-legend och landslagsspelare. Mjällby var hela sju år äldre än Fredrik, men trots det hade han otroliga svårigheter med att markera den där 16-åringen från Vittsjö. Många, många år senare fick han frågan om vem hans mardrömsmotståndare var under sin allvenska tid i AIK. Svaret? Det kan ni nog lista ut vid det här laget.

Året därefter - 1995 - skulle framgångssagan fortsätta för den nyblivna 17-åringen. Han hade fram tills den 10 september fått börja nästan alla sina matcher på bänken och i vissa fall fick han även ta steget upp på läktaren. Den där septembereftermiddagen skulle dock förändra allting. Halmstad mötte Örebro hemma på Örjans Vall. Matchen stod länge och vägde vid resultatet 1-1 då tränaren Mats Jingblad valde att göra ett vågat byte. Med bara några minuter kvar joggar Halmstads nummer tio in på planen. När slutsignalen ljuder har Halmstad tagit tre poäng. 2-1 kommer i matchens sista sekund signerat Fredrik Ljungberg. Efter det konststycket skulle han aldrig längre återvända till den kalla och ensamma bänken.

ljungberg.jpg

Ljungberg i en Halmstad-tröja. Foto: Bildbyrån.

Fredrik fortsätter att leverera fantastiska insatser och när Halmstad tar emot dåvarande storlaget Parma tror alla på en Parma-kross på Örjans Vall. Det är David mot Goliat. Inte en enda själ tror på en Halmstad-vinst, men nittio minuter senare står det magnifika 3-0 på resultattavlan. Efteråt pratar alla om en spelare - Fredrik.

Under de kommande säsongerna kom Fredrik att dominera Allvenskan. Han vann cupen, ligan och var ofta lagets bästa spelare ute i Europa. Framgången gick inte förbi obemärkt. Halvvägs in i 1998 uttryckte Barcelona, Chelsea, Aston Villa, Parma och Arsenal alla sin vilja att signa 20-åringen. Vad han inte visste då var att scouter från Arsenal redan hade följt honom i över ett år. Och det skulle bara ta några månader innan Arsène Wenger lyfte luren och gjorde ett samtal till Sverige.

Under sina fyra år i Halmstad hade han dragit till sig blickar från hela Europa, men det saknades någonting, det där lilla extra som skulle få alla lag i hela världen att vilja ha honom. Den 5 september 1998 skulle bli den dagen. Året innan hade Fredrik fått debutera i det svenska landslaget och året därefter hade han spelat till sig en startplats. I EM-kvalet mot England fick han starta. Det var en hyperviktig match på Råsunda mot ett engelsk motstånd som hade fantastiska spelare, bl.a. en Michael Owen som av många ansågs vara världens bästa spelare.

Den septemberkvällen på Råsunda kom att förändra hela hans liv. Sverige vann matchen. 2-1. Andreas Andersson och Johan Mjällby blev målskyttar, men det var ingen som pratade om vare sig Andersson eller Mjällby efter matchen. Det var ingen som pratade om Michael Owen efter matchen. Alla, alla som hade sett matchen, pratade om en kille med spretigt hår och nummer nio på ryggen.

ljungberg2.jpg

Matchen som förändrade allt. Foto: Bildbyrån.

Hemma i London satt Arsène Wenger och såg matchen. Han hade under hela året fått lovande scoutingrapporter från sina scouter, men hade trots det aldrig sett honom spela med egna ögon. Det tog bara fem dagar innan Ljungbers agent Roger Ljung ringde upp honom med goda nyheter. Fem. Sedan var allt klart. Fredrik Ljungberg var en gunner.

- Vi hade studerat honom ett tag, och efter Englands-matchen vågade vi inte vänta längre. Men jag hade inte vågat köpa honom om han inte varit så billig, sade Wenger precis efter att köpet gått i hamn.

Det slog ner som en bomb i Sverige, trots att det var väntat. Arsenal var ett klassiskt lag med mycket historia och man hade nyss vunnit dubbeln hemma i England. Det var ett stort steg att ta, men framgångssagan, den skulle bara fortsätta.

De första månaderna bor han på ett hotell i St Albans. Det är långt till innerstan, Highbury och allting annat. Men det accepterar han med glädje. I sin första match för Arsenal är han med och slår Tottenham. Må vara att det handlar om en reservlagsmatch, men att slå Tottenham gör varenda en glad. Engelsk media älskar Ljungberg, vilket märks på löpsedlarna. Han får bara efter några dagar smeknamnet "Kid Vicious", mycket på grund av sitt unika hår.

ljungberg3.jpg

Fredrik visar glatt upp sin nya tröja. Foto: Bildbyrån.

september är en månad som Fredrik nog håller varmt om hjärtat. Debut i Halmstad, flytt till Arsenal och sedan även sitt första mål i The Gunners. Den 21 september 1998 tar Arsenal emot rivalerna Manchester United hemma på Highbury. Med elva minuter kvar leder Arsenal med 2-0 tack vare mål från Tony Adams och Nicolas Anelka. Det är då svensken får ta sina första kliv på Highbury.

Där står en svensk bybo från Vittsjö och skakar som ett asplöv. Fyra minuter och fyrtiotvå sekunder senare gör han en av världens bästa målvakter - Peter Smeichel - till åtlöje när han retfullt enkelt chippar in 3-0 efter en passning av marc Overmars. Efter matchen erkänner han att han aldrig varit så nervös som han var sekunderna innan han äntrade plan.

- Att göra mål i min debut mot Manchester United skapade ett band mellan mig och Arsenals fans, sade Freddie efteråt. Och fel, det hade han inte.

ljungberg4.jpg

Dagen efter debuten. Foto: Bildbyrån.

Det var så det begav sig i Arsenal. Men de efterkommande säsongerna skulle skadorna få mer plats än spelet på plan. Det handlade mer om skador och förluster än om mål och fina insatser. Trots det började han göra sig mer hemvan i den nya hemstaden. Han skaffade en lägenhet med fyra rum i lyxiga Hampstead där han kom att bo i Velmar Buildings. Och när han inte var skadad var det ju faktiskt så att han presterade på plan. Men det skulle dröja innan pojken blev en man.

Efter dubbeln 1997/1998 - bara ett par månader innan Freddie anlände - fick Arsenal nöja sig med tre raka andraplatser i Premier League. Manchester United hade helt enkelt övertaget, men allt det skulle ändra på sig 2001/2002. Ett år innan hade Arsenal varit i FA-cup final. Mot Liverpool. På Millenium Stadium. I Cardiff. I andra halvleken gjorde Fredrik och Arsenal 1-0. Men Michael Owen vände matchen på egen hand (två mål) och gav igen för EM-kvalförlusten mot Sverige tre år tidigare. Efter matchen är Ljungberg fåordig. Bara några tiotal minuter från att bli hjälte. Jag hatar att förlora, säger han.

Under sommaren belönas Ljungberg med ett nytt femårskontrakt värt 200 miljoner. Hans agent Roger Ljung är glad och menar att Arsenal kommer få se det bästa av Ljungberg under åren som komma skall. Vad han inte vet då är att han har rätt ända ut i fingertopparna.

Mindre än ett år senare blir han nämligen Freddie med hela norra London. Säsongen 2001/2002 blir en enda stor lyckosaga, både för honom och klubben. Men det ser inte ut så till en början. The Gunners förlorar hela fyra matcher på sin egen hemmaplan och är mer än tio poäng efter Manchester United halvvägs in i säsongen. Men Arsenal skulle komma igen, starkare än någonsin innan.

ljungberg_pires.jpg

Robert Pirés och Fredrik Ljungberg. Foto: Bildbyrån.

Efter vinterperioden händer någonting och vinsterna radas upp en efter en. Patrick Vieira är lika hård som vanligt, Robert Pirés briljerar, Fredrik Ljungberg spelar bra och Thierry Henry öser in mål. Vinst efter vinst, seger efter seger, mål efter mål. Men så händer någonting. Robert Pirés går sönder. Mittfältaren som dominerat hela ligan under hela säsongen. Farvågorna öser in och alla befarar det värsta. Det tar ett par dagar innan det slutgiltiga beskedet kommer, men det är väntat. Pirés blir borta resten av säsongen.

Goda råd blir dyra. Man har inte råd att halka efter. Någon måste kliva fram. Vem som helst. När som helst. Det är där och då som Karl Fredrik Ljungberg lämnar sina pojkår bakom sig och växer upp till en fullfjädrad man. Under resten av 2002 utvecklas han till en av världens bästa mittfältare.

Under de sista två månaderna gör Freddie makalösa sex avgörande mål, får sin revansch mot Michael Owen och Liverpool, avgör ligan och avgör finalen i FA-cupen.

Det börjar med att han avgör finalen mot Chelsea i FA-cupen med ett osannolikt mål. Arsenal tar sin första titel på fyra år och Ljungberg kan inte sluta göra mål, precis som kommentatorn säger sekunden efter att han stänkt dit 2-0 i krysset.

Old Trafford är det svensken som ännu en gång ligger bakom segern och firandet vill aldrig ta slut. Till Aftonbladet säger han:

- Det här har jag väntat på sedan jag kom till Arsenal för tre år sedan. Det var speciellt att vinna ligan på det här sättet.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=gRtvk_SccLU]

När dubbeln firas i norra London är det enda man ser hyllningar till Freddie. Folk har färgat sitt hår rött, folk sjunger hans namn och folk bär t-shirts med budskap som "We Love you Freddie". Det är det största han upplevt i hela sitt liv och han kan knappt tro sina ögon när dubbeldäckaren långsamt rullar fram på Blackstock Road.

ljungberg7.jpg

Fansen visar sin uppskattning. Foto: Bildbyrån.

Nästa säsong återerövrar Manchester United ligatiteln, men Arsenal vinner åtminstone FA-cupen andra året i rad. Säsongen därefter - 2003/2004 - går Arsenal igenom ligan obesegrade och Fredrik Ljungberg är under hela säsongen given i startelvan. Han skriver in sig i historieböckerna för alltid och varken han själv eller fansen kan få nog. Det här är för bra för att vara sant.

Tyvärr är det när allting är som bäst som det sakta men säkert börjar gå sig. Skadorna vägrar ta slut och snart spenderar han mer tid i sjukstugan än ute på plan. Trots det fortsätter han prestera när han väl är frisk och är bl.a. med och leder Arsenal till Champions League-final 2006 där lyckosagan tyvärr tar slut.

ljungberg5.jpg

Förlusten 2006. Foto: Bildbyrån.

Fredrik börjar bli gammal, skadedrabbad och formkurvorna skiftar mer än någonsin tidigare. Han är fortfarande Freddie med hela norra London, men bakom hörnet står nya, unga och fräscha talanger redo att ta över. 2007 tar han kanske sitt livs svåraste beslut när han och Wenger kommer överens om att han gjort sitt i Arsenal. Den 29-åriga svensken flyttar österut, närmare bestämt till West Ham.

Det blir bara en säsong i West Ham innan han ger sig på ett nytt äventyr i USA och MLS. 34 år gammal bestämmer han sig för att ta an sitt kanske sista äventyr. Det är Johan Mjällby, mannen som en gång hatade att spela mot Ljungberg i Allsvenskan, som ringer upp honom och frågar om han är sugen på att flytta till Celtic där han nu jobbar som assisterande tränare.

Fredrik tackade ja direkt och det är där vi hittar honom idag, 2011. Skadedrabbad, utfryst och formsvag. Långt ifrån den nio år yngre versionen som förförde våra hjärtan.

År 2008 röstades han fram som den elfte största spelaren i klubbens historia och oavsett vart han en dag väljer att slå sig ner, skapa familj och stadga sig kommer han för alltid finnas med i våra hjärtan. Inte bara för den där våren 2002. Inte bara för den där säsongen 2004. Utan för sina djupledslöpningar, sin fart, sin magi och sin fantastiska förmåga att dyka upp när laget behöver honom som mest. Det är den Freddie vi lärt oss att älska och det är den Freddie vi alltid kommer att älska.

Solen lyser, det är april, året är 2002 och jag sitter hemma i Karlskoga. Nyförälskad, kär och förförd av en spelare med rött hår och fantastiska mål. Det var en vacker dag, en mycket vacker dag.

freddie.jpg