Om Wenger, lurendrejerier och Blackpool

God kväll! Det här kommer att bli mitt sista inlägg innan jag imorgon flyger iväg från London i tre veckor. Imorgon kommer det dock komma upp ett gästinlägg vilket kommer bli det sista ni hör från den här bloggen innan jag får tag på en dator någonstans i Tallin, Tartu, Stockholm, Eskilstuna, Karlskoga eller Oslo. Jag har som tidigare sagt ingen aning om hur mycket jag kommer kunna blogga när jag är iväg, men jag skall åtminstone försöka få iväg något inlägg då och då.

Det största samtalsämnet i Arsenal-världen just nu handlar om Wengers talliknande uttalande under gårdagens presskonferens samt Peter Hill-Woods kritiserande av supportrar som kritiserat Wenger. Jag läste igenom dagens inlägg av Arseblog - som tar upp det här temat - och kan ingenting annat göra än att hålla med i varenda ord. Visst att han är lite lagom, att han inte vågar ta en ståndpunkt och att det han säger är någonting alla skulle kunna hålla med om, men det är ett nyanserat och nyktert inlägg.

Med de medel vi har haft är det väldigt bra resultat vi har uppnått. Bara det faktum att vår bästa startelva kostar mindre än vad Torres kostade ensam för Chelsa - som fortfarande inte gjort ett enda mål - bevisar att vårt lagbygge gjort väldigt bra ifrån sig. Problemet är dock att det här lagbygget var menat att vara fulländat någon gång mellan säsongen 09/10 och 10/11. På pricken för två år sedan sade nämligen Arsène Wenger detta:

If we do not deliver in one or two years I will be responsible. It is the most important moment in the life of this club and we have to be strong now and support this team.

Det löftet verkar han tyvärr inte se ut att hålla. Säsongen är inte över, och vi skall vänta med att lyncha honom, men de indikationer han gav under gårdagens presskonferens bevisar att han fortfarande tror på laget så pass mycket att jag blir aningen rädd för om han tappat förståndet eller ej. För om inte någonting händer i sommar är nog inte jag den enda att byta sida i frågan om Wengers vara eller icke vara.

Å andra sidan håller jag fast vid det jag skrev i gårdagens inlägg. Ingen topptränare skulle välja att såga laget, ledningen eller spelarna mitt under pågående säsong. Det är just därför det är något ignorant, dumt och löjligt att kräva hans avgång innan han får stå till svars för säsongens misslyckande. Och det gör han först efter säsongen, inte mitt under ligaspurten.

En allt mer pressad Wenger. Foto: Bildbyrån.

Tyvärr måste han förr eller senare inse att det här laget behöver förstärkas, modifieras och finslipas. Ingenting talar för att denna grupp om ett, två eller tre år skulle börja vinna titlar på löpande band ur tomma intet. Det finns ingen ON/OFF-knapp på en klubb, en spelare, ett lag eller en mentalitet. Det är just därför han i sommar måste ta beslut som är mindre omtyckta, men som är nödvändiga att ta för att föra det här laget framåt.

Samtidigt håller jag med om att många gått absolut för långt i sin kritik. För bara två månader sedan var vi kvar i alla träningar och ingen pratade någonting illa om varken Arsenal, Wenger eller vissa spelare. Det var guld och gröna skogar vart vi än vände oss. Sedan dess har vi åkt ur två cuper mot två mycket bättre lag, förlorat en final på grund av ett individuellt misstag och tappat poäng i slutspurten på grund av dåliga insatser. Marginalerna är hårfina i fotboll och om marginalerna vart på vår sida under några enstaka sekunder i en eller två av dessa viktiga matcher hade ni aldrig suttit bakom er dator och läst vad jag nyss skrivit.

Arsenal har gjort okej ifrån sig (varken bra eller dåligt) sett till förutsättningarna, men det krävs ingen rocket science för att förstå att det nu är dags att ta nästa steg som innebär att förbättra det här laget med bättre taktik, bättre spelare och bättre insatser. Om Wenger är beredd att göra det kanske vi återfår ljuset i slutet av tunneln, men om han däremot behåller sitt lag någorlunda intakt - som han hintade om i presskonferensen - kan saker och ting börja gå i en helt annan riktning än väntat för honom.

Angående Hill-Woods kommentarer finns det inte mycket att säga. Han har alltid - alltid - vågat säga vad han tycker rakt ut och under de senaste trettio åren har han inte förändrats ett uns. Personligen tycker jag det är aningen onödiga kommentarer som nästan är nere på sandlådenivå, men det är bara vad jag tycker.

Sist men inte minst vill jag tillägga att jag håller med många som sagt att man vill ha tillbaka "den unga" versionen av Wenger. Managern som blandade världsklassvärvningar med unga talanger. Managern som vågade spela ungt, men som höll fast vid sina erfarna spelare. Managern som gav formsvaga spelare chansen, men alltid valde chanserna väl. Managern som inspirerade ett helt land med sin taktiskt bländande och vackra fotboll som alltid gav bra svar på all kritik. Jag vill ha tillbaka den Wenger som gjorde Arsenal till just ... Arsenal.

På grund av de senaste veckornas misslyckanden har rykten omgärdat hela klubben om spelare som kan tänka sig lämna, spelare som kan säljas, spelare som kan köpas in och spelare som kan tänkas ge chansen. The Sun, The Daily Star, Caughtoffside, Goal.com, Sportbladet, Fotbollskanalen och liknande sidor älskar att skriva om rykten, oavsett hur dåliga lögner det handlar om. Problemet för mig är inte att de kokar ihop lögner eller att folk läser det. Problemet för mig är alla - och då pratar jag om en väldigt stor massa - som faktiskt väljer att gå på det, tro på det och helt enkelt bli lurade.

Varenda dag när jag surfar in på Twitter, Facebook, Arsenal Mania, Arsenal.se, SF eller liknande sidor omgärdas jag bara inom några sekunder av personer som på allvar tror på vartenda lilla rykte. Det pratas om hur patetiska Arsenal är som väljer att värva Elmander (....), om hur välkomnande en storstädning av åtta(!!) spelare är (...), hur intressant det kommer bli att ha Subotic i laget (...) eller hur vi kommer börja vinna saker nu när Neuer "skall vara klar" för Arsenal. Det här är bara 0.000001 % av de rykten som folk av någon anledning väljer att tro på och skriva kommentarer om det redan som om det vore klart.

De Rossi är bara en av miljontals spelare som spelat i Arsenal om man fick tro på rykten. Foto: Bildbyrån.

Så länge inte Arsenal planerar att värva in cirka trehundra spelare och göra sig av med nästan hela laget vet jag inte vad jag ska säga om de själar som envist nog väljer att skriva om varenda rykte som om det skulle gå i hamn förr eller senare. Om varenda rykte stämde skull vi just nu ha en elva trettiotrea med spelare som Messi, De Rossi, Higuain, Soldado, Mexes, Cahill, Neville, Baines, Subotic, Neuer, Bent, Given, Hart, Adler, Lloris, Bojan, Alves, Puyol, Chiellini, Hazard, Ibrahimovic, Pato, Vertonghen, Toulalan, Lopez, Suarez, Kalou och Ghandi, Kalle Anka och Powerpuffpinglorna bara för att nämna några (cirka 1 % av de vi kopplats ihop med det senaste året).

Jag har inga problem med folk som läser det, kommenterar med ett skratt eller skriver om det med en liten gnutta sarkasm, men varje dag finns det minst en handfull människor som med flit går på varenda rykte. Nej, vi kommer inte värva Elmander. Nej, vi kommer inte att göra oss av med åtta spelare (1/3 av laget?!). Nej, vi kommer inte köpa in någon för £50 miljoner. Innan ni nästa gång går loss i kommentarspåret om ett lösbaserat rykte som antagligen inte är någonting annat än en lögn vill jag att alla skall ta varenda lilla eller stora rykte med en enorm näve salt.

Imorgon kväll väntar Blackpool på Bloomfield Road och precis som jag skrivit innan kommer det inte bli en dans på rosor. Manchester United vann idag enkelt mot Fulham och om vi tappar poäng imorgon kväll är i stort sett allt hopp - till och med det minsta lilla - om en ligatitel över. Visst är det inte över matematiskt sett, men inte ens Liverpool skulle tappa så många poäng med bara sex matcher kvar. Åtta raka vinster känns efter vår pågående svacka bara som en utopi, men alla lag, oavsett sport och oavsett tillstånd reser sig förr eller senare. Imorgon kan bli vår chans att resa oss.

Efter två raka nederlag mot de två lag med sämst form i ligaspelet finns det ingen anledning att tro att vi får det lättare mot Ian Holloways gäng. De kämpar för överlevnad och som vi sett så många gånger tidigare är det ofta sådana lag som är desperata, på gränsen och krigiska av sig i varenda match under slutspurten. Arsenal måste minst matcha Blackpools vilja, överlevnadsinstinkt och krigighet för att lyckas vinna och om vi inte gör det kan vi glömma en trepoängare.

Holloway lär göra sitt yttersta för att ta poäng mot The Gunners. Foto: Bildbyrån.

Nu gäller det att vrida tillbaka klockorna, komma ihåg hur bra och effektiv fotboll man spelade under vintern och se till att ha en plan a, en plan b och till och med en plan c. Om Arsenal vill ha en chans att gå om Manchester United, en chans att inte bli omsprungna av Chelsea och Manchester City och en chans att sluta säsongen på ett mindre vedervärdigt sätt är det dags att börja vinna. Imorgon är inte allt annat än tre poäng en besvikelse. Imorgon är allt annat än tre poäng en katastrof.

Och det är med dessa ord jag väljer att säga adjö för den här gången. Runt lunchtid imorgon kommer gästinlägget upp och sedan lär det dröja ett par dagar innan jag skriver ett blogginlägg igen. Då och då kommer jag finnas tillgänglig på Twitter, så om ni har frågor, funderingar eller andra spännande saker att berätta om kan ni alltid höra av er där. Nu får ni se till att ha det så bra! Vi hörs, good bye!