Medlemmar: 8780 st.
Visa menyn

Headmaster Ritual 1till 5. Last minutes kings

Davidsson och Mannen
mån 12 mar 2012 kl 22:19

Först och främst skall jag erkänna att jag inte är något vidare till optimist. I det så kallade verkliga livet, ja, kanske. Men efter att ha följt Arsenal från Grahams resande ur den brittiska lervällingen, genom Wengers oövervinnerliga era fram till idag, är jag rejält luttrad och har enormt mycket lättare att se mörkrets oväder komma farande än det ljusnande uppsprickandet. Jag är vad de neonfärgade 80-talsjuppiesarna hade kallat för ”en logisk negativist”.

Så när Arsenal nu radat upp ett band av pärlande vinster, samtidigt som både chea£sky, foolsen och spursen svajat betänkligt, hade man lätt kunnat tänka sig att Arsenal hade tredjeplatsen inom räckhåll, var på väg att knyta åt säcken och att de där Newcastle United, de skulle inte bli några som helst problem inte. Men inte jag inte, nej jag väntade bara på det där numera så klassiska, moderna, Arsenaltickset. Att så fort vi går bra och vinner de svåra matcherna, ja så faller vi pladask i de lätta.

Så av den anledningen satte jag mig till rätta i TV-soffan i det goda sällskapet Sofiero Original och en bamsing Lauder's. Matchen började med rödvitt mot svartvitt-randigt och så höll det liksom på i en herrans massa minuter. Efter en stund började man så smått fyllna till och då brukar ju, som ni vet, det mesta se roligare ut. Ni vet själva hur det gick. Ni såg matchen och ni såg även RvP's underbara mål följt av kamp, hjärta och Vermaelens upprättelse. Här kommer dammansamlingen Farbror D&M´s egenhändigt i hopsnickrade träslöjdsmagister. Skala är som vanligt, 1 till 5:

Szczesny: 2/5. En första halvlek utan mycket att göra. Fuskade lite på Ben Arfas mål där han släppte första stolpen. Var sedan mestadels upptagen med att finta passningar och chippa andan ur våra halsgropar.

Sagna: 4/5. Utgjorde den osynlige men ack så bärande fjärde länken i Arteta, Rosicky och TW14's one-touch triad. Var ständigt med i anfallen och gav oss, en nästan 4-4-2 lik uppställning i det offensiva spelet. Sagna var som Sagna brukar var, rakt igenom klass.

Koscielny: 3/5. Höll på att halka ur matchen totalt i inledningsskedet och jag trodde att detta skulle bli en sådan där match, men han repade sig enormt ju mer matchen led. Battlade rejält med Ba matchen igenom, vilket säkerligen gjorde ont för dem båda. Men ni vet ju hur det är med smärtan när den följs av en seger...

Vermaelen: 3/5. Gick bort sig rejält på Newcastles ledningsmål, då han lämnade både Gibbs och resterande lag med brallorna nere. Men Vermaelen är liksom ofta Vermaelen och man vet vad man får. I de flesta lägen ren försvarspoesi och när man behöver det där sista lilla offensiva rycket, så har vi Vermaelen. Underbar slutforcering, underbart mål och underbart intag av nästan hela spurs försprång.

Gibbs: 3/5. Blev övergiven av Vermaelen och sålde sig oerhört billigt vid Ben Arfas mål. Var tämligen osynlig i matchens inledning, men pushade upp sig till lite Lateral light efter ett tag. En mycket bättre andra halvlek, där han faktiskt såg ut vad Wenger lovat, med ständig oro för virriga toons-försvarare.

Song: 2,5/5. Glidtacklade som en gud och täckte ytor som en Song. Var millimeter från att ge RvP smörpassens Royce Rolls, då RvP var lite för snabb ur startgroparna och var jämnare än han varit de senaste matcherna. Ändock bara en dag på jobbet.

Arteta: 2,5/5. Uppoffrande defensivt arbete med många brytningar och kom stundtals igång rejält, främst i samarbete med Rosicky och TW14. Som vanligt var han för blyg med sitt skott, vilket tar bort lite av hans magi. Dock stor med bollen och stor med sin ständiga överblick.

Rosicky: 3,5/5. Jag tänkte; ”ge killen ett nytt tvåårskontrakt” och Wenger hade redan hört vad jag skulle tänka. Rosicky var ”Mr Vända På En 5-öringsmannen” och gick framåt, passade framåt och offrade sig något enormt bakåt. Efter att ha missat ett par chanser och fått några Webb-feldömda frisparkar emot sig, såg han nästan ut som Jim Carrey i Pet Detective. Ut i 76:e mot Ramsey.

Walcott: 3/5. Nu känner jag att jag nästan upprepar mig själv, för nu har jag skrivit det i ett par rapporter redan. Men ibland ser killen nästan fotbollssmart ut. När han håller bollen på marken eller söker sig in i banan och blir andreforward. Då tror man nästan på honom. Lysande assist till RvP's kvittering och med i förspelet även till 2-1-målet. Tummen upp, säger D&M.

Grande van Persie: 3/5. Ibland känns det som att ”it had to be him”. För efter att ha varit lite trubbig och missat två chanser i matchens inledning så gör han plötsligt det som bara han gör. Får en pass och bara verkställer. Så klinisk denne kille kan vara. Och samtidigt, så onödigt käftande han var och så onödigt gult kort han tog. Vi tänker väl oss att det är baksidan av att vara en vinnare?

AOC: 2,5/5. Rent av osynlig i första halvlek och hållen gisslan i en vänsterkant helt utan bollar. Bättre när han sökte sig inåt och fick Gibbs sällskap på kanten. Avsevärt mer aktiv andra halvlek där han fann rytm och flöde han saknat i förta halvlek. Ut i 67:e mot Gervinho.

Varken Gervinho eller Ramsey gjorde några större avtryck. Men vad f-sen gör det? Vi vann och vi vann på det mest underbara av sätt. Genom ett sent mål, genom slit, kämpande och en aldrig sinande självklarhet av att just den här matchen var just vår. Underbart. Stort, lust och positivt. Och gott. Men vinsten och med whisky en måndagskväll.

Skål Arsenal och tack för allt du ger mig. Till helg, såsom till vardags.