Medlemmar: 5182 st.
Visa menyn

Häck väck våt fläck, del 2: De Antagliga

Davidsson och Mannen
mån 11 jun 2012 kl 10:14

Välkomna åter till denna separationsprocess, till denna katarsis och till denna föreställning där vi önskar få säga tack och hej då till vissa och bara hej då till andra. I föregående text i ämnet redogjorde jag för herrar Diaby, Squillaci och Denilsons respektive framtid under rubriken ”De Självklara”, såsom självklara för oss att göra oss av med. Idag skall vi närma oss nästa grupp att ledas fram emot schavotten. Vi talar om:

De Antagliga:

Fabianski
Lukasz Fabianski: Kom till klubben samtidigt som nuvarande förstemålvakt Wojciech Szczesny, och gjorde det efter att ha blivit utsedd till polska ligans bäste målvakt säsongen 06-07. Fabianski gjorde, under träningsmatcherna sommaren –07, ett gott intryck och lovade faktiskt ganska gott inför framtiden. Som tredjemålvakt bakom Lehmann och Almunia bidade den unge polacken sedan sin tid och fick därefter speltid, främst i Carling Cup, men sedan i allt större sammanhang.

När sedan Mad Jens lämnat klubben och Almunia skadat sig så fick Fabianski, säsongen 09-10 ett större antal ligamatcher och man kan väl lite snällt hävda att det gick lite både och. För maken till tvätthängande och förmåga att låta sig skolgårdsmobbas har vi väl inte sett sedan, eh… nämnde Almunias dagar.

Säsongen därefter, 10-11, var dock Fabianski något bättre och stod bland annat för ett par riktigt viktiga räddningar i Champions Leagues gruppspel. Platsen som förstemålvakt kändes allt mer inom räckhåll för Lukasz varför skadan som kom emellan nog kändes grym för den då etablerade landslagsmålvakten. För under denna skadefrånvaro kom hans unge landsman Szczesny, med fickorna fulla av matjord, och tog den plats som troligtvis var vikt åt Fabianski.

Jag anser att Fabianski, nu när de värsta malörerna är historia, är en helt okej målvakt och till det en ypperlig andremålvakt för oss. Det senaste året har han dock talat om att andraplatsen bakom en så ung målvakt som Szczesny är helt utsiktslös för honom och att han därför ämnar sig söka sig till annan arbetsgivare. Nu kom i och för sig ännu en skada, som även håller honom borta från sommarens europamästerskap, i vägen, varför man kan undra hur poppis han är på målvaktsmarknaden. Dock tror jag, skadorna till trots, att det kan tänkas finnas ett ganska digert antal potentiella arbetsgivare för honom, varför en trolig försäljning inte kommer att bli så svår. Behov av att sälja: 0 %. Möjlighet till det: 85-90 %.

Chamakh

Marouane Chamakh: En av truppens mest misshandlade spelarna vars situation endast toppas av Arsjavins, angjorde Arsenalbryggan, genom att på free transfer trotsa den kyliga, sommaren –10. Efter att Chamakh, i tätt samarbete med Yoann Gourcuff, hade varit stekhet under Bordeauxs europaturné 09-10, håvade Wenger in storfångsten, helt gratis, med det bredaste av leenden till hands.

I van Persies och Bendtners skadefrånvaro startade Chamakh säsongen 10-11 i ett rasande tempo. Han kanske inte visade RvP’s förmåga att göra andra spelare så himla mycket bättre, men han stod på rätt ställe vid rätt tidpunkt och gjorde de nödvändiga målen, såväl de svåra som de enkla. Efter att RvP i november blivit frisk och återtagit platsen som central anfallare i laget, förvisades Chamakh med fast wengersk hand ut i kylan och där har han sedan dess varit belägen.

Fullt logiskt har han också varit iskall när han väl fått hoppa in eller tillfälligt fått avlasta van Persie och så länge Wenger fortsätter använda sin form av 4-3-3 och fortsätter spela RvP som striker, har vi ingen som helst plats för Chamakh. Hade han lyft ned van Persie och spelat honom som nr 10, hade manegen varit krattad för Chamakh men så länge så inte görs, är det bänken som gäller för den välfriserade marockanen.

Marouane Chamakhs framtid i laget är precis som hela hans tid i klubben: Den är avhängd Robin van Persie. Skriver van Persie på ett nytt kontrakt och väljer att stanna kvar i klubben, så lämnar Chamakh den med hundra procents säkerhet. Gör van Persie inte så, så kommer behovet av en Chamakh att öka radikalt. Eftersom de flesta av oss hoppas på att den gode Robin binder upp sig till klubben för en längre tid och så länge Wenger fortsätter spela Ramsey i den centrala platsen just bakom strikern, så är det få av oss som tror på Chamakhs attack som en del i vår framtid.

Trots hans tämligen rejäla lön så får han får gärna stanna i klubben men skall han, liksom Fabianski, hålla sin karriär vid liv, är en flytt då högst trolig. Med tanke på hans först tid i klubben och hans goda rykte, bland annat i Frankrike, så kommer intressenter inte att saknas. Behov av att sälja: 0-100 %. Möjlighet till det: 75-80 %.

Bendtner

Niklas Bendtner: I kamp med den lilla katalanska herrklubben för gemensamt ryggkliande, så vann Arsenal, sommaren –04, Niklas Bendtners namnteckning och framtida klubblojalitet. Minns ni det enorma löftet Arturo Lupoli så minns ni även det nästan magiska samarbete som denne och Bendtner hade i reservlaget säsongerna 04-06, och kanske också det enorma hopp om en gnistrande ljusklar framtid dessa två, eller i varje fall en av dem, väckte i oss. 

Bendtner lånades ut till Birmingham i The Coca Cola Championship, där han tillsammans med Seb Larsson, hjälpte dem upp i Premier League, men då Larsson valde att stanna kvar i The Midlands, så återkom Bendtner till Arsenal för att ta upp kampen om en plats i anfallet. Det gick väl lite sådär. För Wenger bytte spelsystem och de gånger då Bendtner fick speltid var det mestadels på den högst omaka platsen som högerytter. Både där och faktiskt också på den centrala, när han väl fick chansen, var resultaten lite si och så. Ett underbart inhopp på Three Point Lane ställt mot ett antal riktigt usla insatser i ligan såväl som i CL, där hans oförmåga att hantera bollen med fötterna, nästan förlöjligade honom.

Enligt min son så har denne danske man klubbens fräckaste, eller enligt sonen: ”fräckligaste”, frisyr, men det hjälper föga när man inte bara har en självbild som Danmarks Zlatan utan även en första touch som är dennes direkta motpol. Bendtner har vid ett flertal tillfällen tydliggjort att han inte känner sig välkommen i Arsenal och således inte vill spela för klubben något mer, varför en avhysning nu är så gott som nödvändig. Frågan är dock om de intresserade klubbarna matchar Bendtners självbild, men det har ryktats om såväl ryska som tyska klubbar, varav i varje fall de förstnämnda genom lönechecken kan matcha danskens upplevelse av den egna kompetensen. Behov av att sälja: 80-90 %. Möjlighet till det 60-70 %.

Park

Park Chu-Young: Ett av Arsenals största mysterier i modern tid värvades i föregående sommars transferfönsters elfte timme och ingen vet egentligen riktigt varför. Initialt talades set om att Chamakh snart skulle till ACoN och att vi då skulle behöva en back-up för van Persie, senare mest om svårigheter att acklimatisera sig och ju mer tiden gick kändes affären bara som ännu ett uselt sätt att marknadsföra klubben i den lockande pengabörsen Asien.

I Monaco spelade Park både central anfallare och ute på de offensiva kanterna och producerade både mål och assist i den relativt välrenommerade franska förstaligan, men i Arsenal drog han nitlotten i form av tröja nummer nio och sedan verkar allt bara gått åt skogen för honom. Med sina åtta spelminuter i ligan och 68 dito i CL framstår övergångssumman på 65 miljoner kronor som närmast shittysk i sin absurditet.

Kommer klubbchefer runt om Europa ihåg hans tid i Monaco så går det säkert att rea bort honom, men låter de sina tankar vandra bort till den vankande militärtjänstgöringen –15, torde Park framstå som smått osäljbar. För mig skulle han kunna få stanna kvar i klubben som back-up, men måste då få speltid att komma in i det arsenalska. Och några sådana indikationer har Wenger ju inte visat fram till dags datum. Och vad i det vi faktiskt sett talar för att vi verkligen behöver en spelare som Park? Och i så fall; till vad?

Liksom i fallet Chamakh så är Parks framtid avhängd Robin van Persie. För trots att han, i princip, inte gjort någonting alls av sitt första år i klubben så har han fortsatt spela bra i landslaget och har dokumenterade prestationer i Frankrike på sitt CV. Behov av att sälja: 50-100 %. Möjlighet till det: 30-60 %.

Vela 

Carlos Vela: Skrev, i november –05, på för klubben men spenderade sina första säsonger som arsenalspelare på lån i Salamancia och Osasuna, innan han säsongerna 09-11 mer närmade sig spel i Arsenal. Han fick dock mestadels sitta på bänken eller göra korta inhopp, mestadels då som ytterforward. Blandade lite småveka framträdande med blixtrande tekniska finesser såsom chippar och allmän bolltrillarmagi.

Vela avslutade säsongen 10-11 med att gå på lån till West Bromwich, men hamnade där i kläm efter att han blivit inlånad av Roberto Di Matteo för att, snart efter ankomsten till The Baggies, fått se honom få sparken och bli ersatt av en Roy Hodgson med helt andra spelprioriteringar än Di Matteo. Väl tillbaka till Arsenal, försökte klubben sommaren –11 sälja honom, vilket dock slutade i ännu en utlåningsperiod, denna gången till Real Sociedad.

På många sätt så har Carlos Vela varit förbrukad för klubben under ett antal perioder. En tid utverkade han stordåd i det mexikanska landslaget för att sedan komma till London jetlaggad och spelmässigt hur blek som helst. Jag tycker det är oerhört svårt att bedöma Carlos Vela och dennes varande eller icke varande i klubben. Som i så många andra spelares fall så har han misslyckats med att imponera på Wenger under den speltid han fått på sig. Men, vilket han också det delar med ett antal andra spelare, så hade han kunnat få bättre förutsättningar för denna eventuella inkilning.

Real Sociedad har redan aviserat intresse för Vela, men hämmas dels av en troligt hög övergångssumma men framför allt av Velas Arsenalhöga lön. Jag tror att Sociedad köper loss honom och misslyckas de med detta, så finns med största sannolikhet, ett antal andra mittenklubbar från den spanska ligan som är intresserade av Velas tjänster. Jag känner en viss smärta inför faktumet, men han kommer att lämna oss i sommar. Behov av att sälja: 70-80 %. Möjlighet till det: 90-100 %.

Asjavin

Andrej Arsjavin: Upp som en sol och ned som en pannkaka. Räddade i princip helt själv klubbens spel i Champions League säsongen 09-10, efter att han i januari –09 kommit från Zenit St. Petersburg och varit rakt igenom fantastisk. Spelade som i trans, förpassade Eboué till rättmätig bänkplats och fick oss arsenalister att få feeling de luxe, varenda match den våren.

Sedan kom andra- och tredjesäsongen och Arsjavin fortsatte att producera poäng i form av mål och assist, men var inte längre så magisk i sina framträdanden och fansen började allt mer knorra om att han inte jobbade hem för laget. Kulmen kom i höstas, när Wenger bytte in Arsjavin mot AOC hemma mot manu och ställde Arsjavin mitt i folkets vrede vilken egentligen var riktad mot Wenger vilken fansen ansåg ”you don’t know what you’re doing”.

Arsjavin är det moderna Arsenals mest misshandlade spelare och tillika ett av Wengers absolut största misstag. Wenger värvade en spelare som förvisso ofta utgick från vänsterkanten, men hade sin bästa position som släpande, nr 10, bakom en striker. Så länge Fabregas fanns i klubben var den positionen upptagen, men när denna längtade till den katalanska fallsekten, borde Arsjavin fått ta över den. Nu blev det Ramsey, förvisso stundtals avlöst av Rosicky, som fick den platsen och Arsjavins förvisning till vänsterkanten övergick till att allt mer bli bänken och ett enormt spelkapital gick förstört.

Så länge klubben inte vill handla nytt så skulle de, i Arsjavin, kunna ha Fabregas rättmätiga efterträdare. Nu har ju Wenger, med ett par ringa undantag, totalt vägrat att spela Arsjavin på rätt position, vilket följaktligen lett till att han bara är en skugga av sitt forna jag. Under sin tid som utlånad i Zenit spelade han som släpande forward/nr 10/Fabregas-rollen, och gjorde det, efter ett litet tag, oerhört bra och jag biter mig i knogen av frustration över Wengers ovilja att handha Arsjavin på ett adekvat sätt. Utifrån detta usla handhavande, och det faktum att Arsjavin nu går in på sitt sista kontraktsår, står klubben och Arsjavin inför två vägar: Antingen stannar han i klubben och får spela som central offensiv mittfältare, eller så säljs han. Jag tror på det senare. Behov av att sälja: 0%. Möjlighet till det: 85-90 %.

Nu pustar jag ut en stund, lägger in en snus och gottar mig i den primitiva glädjen över att ingen, inte ens shitty och che£sky, kan vinna något på sommaren. För oavsett hur vi ser på kommande transferfönster hittillsa resulterande, så vet vi intet om dess reella konsekvenser förrän i augusti. Men innan dess har jag återkommit med den avslutande delen i Häck väck våt fläck-trilogin. Den som handlar om De Eventuella. På återseende då.

 

Bilder från Bildbyrån.