Den stora årskrönikan 2011

2011. Året då vi äntligen skulle komma att begrava gamla spöken och vinna en titel. Så var det tänkt. Men med en dag kvar av 2011 är verkligheten en annan. Femma i ligan, ute ur Carling Cup, tufft motstånd i Champions League och ett FA-cupspel som ännu inte startat. Ändå är det ett rent drömscenario jämfört med vad vi fick gå igenom under våren.

Att hålla på Arsenal bringar oftast ren smärta. Man blir hårt kritiserad i media, hånad av motståndarsupportrar och så får man uppleva ständiga förluster mot såväl konkurrenter som bottenlag. Men efter att inte ha vunnit något på sex år har många vant sig. Nu förväntar man sig allting. När till och med Wolves-supportrar sjunger om Arsenals titeltorka har det gått långt, men allt sådant får man lära sig att tåla.

Det här året började bara arton timmar och trettio minuter efter att klockan slagit tolv och vi lämnat 2010 bakom oss. För oss väntade en tuff bortamatch i Birmingham på självaste nyårsdagen. Jag var själv på plats på St Andrews och bevittnade matchen. Vi ställde upp med ett lag som mycket väl kan klassas som ett av våra bästa under senare år. Robin van Persie, Cesc Fabregas, Samir Nasri, Alex Song, Jack Wilshere, Theo Walcott och Bacary Sagna fanns bland de startande. Det kunde bara bli vinst - och vinst blev det. 3-0. Enkelt. Metodiskt. Bra.

Spola fram tiden åtta månader, till mitten av augusti. Ur den kärnan av sju spelare har två idag lämnat laget (Fabregas och Nasri). En är långtidsskadad (Wilshere). En annan skulle komma att åka på en långtidsskada ett par månader senare (Sagna i början av oktober). Kvar finns alltså bara Alex Song, Robin van Persie och Theo Walcott. Spelare som alla varit mer eller mindre lysande. Frågan är bara hur bra vi varit - och hur bra vi legat till - om den kärnan av spelare stannat/varit friska.

Cesc Fabregas - nu i Barcelona. Foto: Bildbyrån.

Skruva tillbaka tiden igen. I januari månad spelade vi rekordmånga matcher, hela nio stycken. Trots den stora pressen vann vi sex av de nio matcherna och gick bl.a. vidare i FA-cupen. Dessutom var vi kvar i Champions League och låg tvåa bakom Manchester United i Premier League, någonting vi gjorde i 27 av 38 omgångar om jag minns det rätt.

Allt var frid och fröjd, men det skulle komma att bli februari månad som fällde ett Arsenal som troligtvis var det närmst vi kommit en titel sedan Champions League-finalen 2006 (det här är dock öppet för tolkning). När första halvleken summerades på St James Park ledde Arsenal det tuffa ligamötet med 4-0. När slutsignalen gick stod det 4-4. Trots nederlaget skulle Arsenal komma att vinna en av årets största matcher, den första åttondelsfinalen mot världens bästa lag - Barcelona.

Vi alla minns hur det gick till. Hur Emirates förvandlades till ett Highbury på sina glansdagar. Hur vi alla firade när Arshavin fullbordade vändningen. Hur vi lyckades vinna mot Barcelona. Det var fantastiskt, men få var vi som trodde att laget från och med mars månad skulle börja falla fritt.

Arsenal var i sin första cupfinal sedan 2007 då man förlorade mot Chelsea i Carling Cup-finalen. Den här gången hett motståndet Birmingham. Enkelt trodde många. Men de trodde fel. Det som enligt många skulle bli slutet på en sex år lång titeltorka skulle istället starta den mardrömsresa vi inte skulle få ett slutgiltigt stopp på förrän 29 oktober i år.

En finalförlust som fortfarande svider. Foto: Bildbyrån.

Vi kom så nära en titel bara Arsenal kan komma. Ett par minuter från förlängning där The Gunners utan tvekan skulle ha malt ner Birmingham till slut. Men en tabbe - som delas mellan Wojciech Szczesny och Laurent Koscielny - skulle bringa förra säsongens största misslyckande. Vi förlorade. Vi sörjde. Vi kom aldrig tillbaka.

Om någon efter den matchen hade sagt att vi bara skulle vinna 9 av 26 matcher (gäller alla turneringar) hade jag nog skrattat. Om någon hade sagt att vi bara skulle vinna 4 av 18 ligamöten skulle jag nog skrattat ännu högre. Det var ju omöjligt, trots att vi ofta stod för svaga vårsäsonger. Men det var exakt det som skedde. Förlusterna radades upp på varandra och vi åkte ut alla tre cuper inom loppet av bara tre veckor. Kvar hade vi ligan - som vi hade vunnit om vi bara vunnit våra kvarvarande matcher - men även det skulle visa sig bli för svårt.

Sen kom sommaren. Den förskräckliga sommaren. Cesc vägrade spela. Nasri talade öppet om att han ville byta lag. Gervinho värvades, men kritiserade sitt nya klubblag direkt. Carl Jenkinson köptes in och stod för en katastrofal inledning. Cesc såldes i augusti, alldeles för sent. Och Nasri såldes ännu senare. Kvar hade vi ett lag som imponerade nog lyckades kvala sig vidare i Champions League (men det var inte långt ifrån förlust), men som åkte på 8-2 borta mot Manchester United. Ett resultat som skulle komma att få Arsène Wenger köpa fem spelare på bara en dag.

Efter storförlusten mot Manchester United var det få som trodde att Arsenal kunde styra om skeppet i rätt riktning, trots värvningskarusellen på transfer deadline day. Sakta men säkert började dock vinsterna radas upp efter varandra. Fram till förlusten mot Manchester City för ett par veckor sedan förlorade man bara en ligamatch sedan förlusten borta mot Blackburn Rovers den 17 september. Den förlusten kom mot Tottenham i derbyt  i början av oktober. Annars gick man fram helt fläckfritt i ligan.

Vad som gjorde det hela ännu mer festligt var att man lyckades vinna sin Champions League-grupp, en grupp som tillhörde en av de svåraste på pappret med de tyska mästarna, de grekiska mästarna och ett franskt topplag. Det är svårt att peka ut enskilda matcher som vände vår säsong, men om ni skulle fråga mig skulle jag nämna två matcher som fick Arsenal att lämna sin åtta månader långa formsvacka bakom sig.

Först och främst var det resultatet borta mot M arseille. Det var en match som inte bjöd på mycket, men när ett mål behövdes som mest klev inbytte Aaron Ramsey in och sköt dit 1-0 med bara en tilläggsminut kvar att spela. Den segern gav laget mer än många förstod vid tillfället. Mindre än två veckor senare mötte vi Chelsea på Stamford Bridge. En arena där vi inte vunnit på mer än fem-sex gånger på över tjugo år. Men vi åkte dit, blev det första laget att göra fem mål på SB sedan 80-talet och vann matchen med 5-3 tack vare ett hat-trick av Robin van Persie.

En minnesvärd vinst. Foto: Bildbyrån.

De två segrarna fullbordade vändningen och såg Arsenal äntligen få lite ros istället för ris i media. Vi flög upp från en sjuttonde plats(!) i tabellen till att nosa på en fjärdeplats, en position vi fortfarande nosar på. I Champions League vann vi som sagt gruppen och lottades mot AC Milan i åttondelsfinalen. I Carling Cup åkte vi orättvist ut, men i FA-cupen finns alla chanser till avancemang då man bara skall vinna mot Leeds hemma medan ett av Manchester-lagen åker ut redan i tredje omgången (den första för topplagen).

När året nu kommer mot ett slut har vi vart med om mycket. Vi har hunnit uppleva mer på ett år än vad vissa lag upplever på ett helt decennium, på både gott och ont. Allt från finalförluster till vinster mot världens bästa lag. Allt från storförluster till minnesvärda vändningar. Allt från segermål i sista minuten till konstanta poängtapp. Allt från sålda stjärnspelare till överraskande ungdomar. Allt från Robin van Persie till Wojciech Szczesny.

Ett toppenår har det verkligen inte varit, men på sin sikt har det varit ett speciellt år som fått oss att både gråta av sorg och gråta av glädje. Titlarna står fortfarande och väntar på oss, men just nu är det viktigaste att bygga ihop ett nytt och slagkraftigt lag. Vi är redan på väg att göra det, trots att Arsène Wenger kan vara en av de mest envisa män som någonsin tränat ett fotbollslag.

Arsène Wenger - en envis man. Foto: Bildbyrån.

Det gäller att hålla ihop, inte överge laget och fortsätta stå på läktarna, sitta i tv-sofforna eller dricka på pubarna runtom i världen. När Arsenal kallar får ingenting annat stå i vägen. I somras var det nära att många övergav laget, men för de som stannade under en av klubbens värsta perioder på flera decennium kommer segern kännas allt sötare när den väl kommer. Keep calm and carry on, as they say.

______________________________________________________________________________

Årets mest minnesvärda stunder

• Titelracet

Vi kan alla sitta och diskutera hur nära vi egentligen var,
men sanningen var att Arsenal hade ligans bästa bortafacit, låg precis bakom Manchester United (på andraplatsen) under nästan hela säsongen och hade med tio matcher kvar allt i sina egna händer. Det var i slutet det havererade, men fram tills dess låg vi i topp och utmanade Englands bästa lag på senare år vecka in och vecka ut.

• 2-1 mot Barcelona

När Champions League-lottningen ägde rum i december förra året var det många som satte händerna för ansiktet. Vi hade lottats mot ett av världens bästa lag (genom tiderna?). Få var det som trodde på någonting annat än förlust, men i slutändan var vi bara ett mål ifrån avancemang. Vinsten hemma på Emirates där vi vände underläge 0-1 till vinst med 2-1 på fem minuter tillhör en av de skönaste, mest förlösande och underbara segrarna vi tagit på senare år.

• Vändningen (efter en månader lång formsvacka)

Efter en formsvacka som varade i mer än ett halvår(!) lyckades till slut Arsenal vända på den negativa trenden och börja vinna matcher på löpande band. Man klättrade stadigt i tabellen och tog sig från en sjuttonde plats ända upp till femteplatsen som vi har än idag.

Det var ett rent helvete, ja, en ren mardröm vi fick gå igenom under både våren, sommaren och början av hösten, men tack vare ett par erfarna värvningar, viktiga segrar och bra spel har man vänt på skutan och ligger nu äntligen nära toppen igen. Det kunde man inte tro när säsongen startade i augusti!

• Vinsten mot Chelsea

Stamford Bridge. Chelsea. 3 insläppta mål. De tre orden skulle i vanliga fall betytt en storförlust mot ett lag vi alltid haft svårt emot, men i år såg verkligheten annorlunda ut. Arsenal gjorde fem mål, vände underläge med både 0-1 och 2-1 (samt 3-3) till vinst och tog en seger som gav eko i resten av Europa. Arsenal var tillbaka på allvar.

Sedan den vinsten började allt gå bättre, trots att vi de senaste veckorna gått på ett par minor här och där. Så länge vi fortsätter att vinna matcher vi skall vinna finns alla chanser att vi rånar just Chelsea på den åtråvärda Champions League-platsen. Men det kommer inte att bli enkelt.

______________________________________________________________________________

Årets djupaste dalar

• Våren (uttågen ur cuperna + fria fallet i ligan)

Under sensommaren, hösten och vintern gav Arsenal järnet i Premier League, Champions League och Carling Cup. Man vann, vann och vann. Trots enstaka poängtapp här och där låg man i täten både i sin CL-grupp och i Premier League-tabellen. Få var det som förväntade sig ett fritt fall under våren, men det var exakt det som skulle ske.

Efter att ha förlorat en solklar seger borta mot Newcastle och förlorat den viktiga Carling Cup-finalen åkte man även ut Champions League och FA-cupen. Ända fram till oktober skulle man genomgå en formsvacka som är svår att match för något annat topplag.

• Sommaren (transferfönstret)

Vi visste att vi skulle tappa vår kapten Cesc Fabregas förr eller senare, men få var det som trodde att det skulle bli den här sommaren. Lägg där till Samir Nasri som sade hejdå och gick till samma lag Gael Clichy hade gått till i början av transferfönstret förstår ni nog alla att vi tappade tre av våra största nyckelspelare.

Samir Nasri - förrädare. Foto: Bildbyrån.

Lägg även till att vi förutom Gervinho var helt tysta på transfermarknaden och knappt rörde en fena. Det var inte förrän sista dagen av ett två månader långt transferfönster som vi valde att köpa in spelare. Det verkades kräva att vi skulle skämma ut oss själva (8-2 mot MU) för att vi skulle behöva göra det. En av de värsta somrarna jag upplevt som Arsenal-supporter.

• Förlusten i Carling Cup-finalen

Jag vet inte ens om jag vill börja. Jag själv satt på Wembley och såg oss förlora en match som skulle betyda vändningen för hela klubben. Istället för att vinna sin första titel på sex år och därmed skaffat självförtroende och kraft att slutföra säsongen på bästa möjliga sätt gick pumpen ur alla spelarna.

Det var Carling Cup-finalen som var början på slutet, eller snarare början på en formsvacka som aldrig verkade ta slut. När 2012 summeras nästa år hoppas jag att vi inte behöver skriva om ännu en finalförlust.

• 8-2 mot Manchester United

Old Trafford har alltid varit en av våra skräckarenor. En av de arenor vi nästan aldrig vinner på. En av de arenor som förvandlar våra spelare till små barn snarare än vuxna män. I år skedde exakt samma sak, fast denna gången i extrema mått.

1-0, 2-0, 3-0, 3-1, 4-1, 5-1, 6-1, 6-2, 7-2, 8-2. Målen rullade in som aldrig förr. Mötet som vi säsongen tidigare bara hade förlorat med 1-0(!) förlorade vi den här säsongen med 8-2(!). Vi skämde ut oss inför en hel värld, men supportrarna visade hjärta och det var de som gjorde Arsenal-supportrarna runt om i världen mest stolta.

______________________________________________________________________________

Årets spelare

Robin van Persie, utan konkurrens.

______________________________________________________________________________

Årets comeback

Thomas Vermaelen, som kom tillbaka efter att ha tillbringat nästan en hel säsong i sjukstugan.

______________________________________________________________________________

Årets comeback 2

Thierry Henry, som kommer att spela för klubben under de två första månaderna 2012.

______________________________________________________________________________

Årets värvning på spelarsidan

Mikel Arteta. En så bolltrygg mittfältare får man leta efter.

______________________________________________________________________________

Årets värvning på ledarsidan

Inte en person, utan den nya vårdcentralen på London Colney.

______________________________________________________________________________

Årets tackling

Song vs. Wolverhampton.

______________________________________________________________________________

Årets svek

Samir Nasri.

______________________________________________________________________________

Årets roligaste

1. Manchester-lagens misslyckande i Champions League.

2, John Terrys fall mot Arsenal.

3. "BEEEENCH".

______________________________________________________________________________

Årets målgest

1. Robin van Persie borta mot Chelsea (sista målet).

2. Theo Walcotts golfslag med hörnflaggan, borta mot Udinese.

3. Laurent Koscielny hemma mot Everton.

______________________________________________________________________________

Årets självmål

Sergio Busquets nickar in 1-1 åt Arsenal på Camp Nou.

______________________________________________________________________________

Årets blogginlägg

Enligt mig: Historien om Fredrik Ljungberg | Enligt er (flest antal träffar): Lär dig en Arsenal-ramsa.

______________________________________________________________________________

Årets ramsa

1. He scores when he wants, he scores when he waaants, Robin van Persie, he scores when he wants.

2. Olé Olé Olé Olé, Chelsea/City, money can't buy you history!

3.  Na na na na na, Sammy you're a cunt, you're a cunt, Sammy you're a cunt.

______________________________________________________________________________

Årets bästa/roligaste uppladdning

The Complete Angler i Norwich.

______________________________________________________________________________

Årets citat

"I never thought in my wildest dreams that I would have a statue like this in front of the stadium of the team I love and support. Once a Gooner, always a Gooner." - Thierry Henry.

Thierry Henry - tillbaka. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Årets citat av Wenger

I liked the pitch, I liked the referee, I did not like Paul Scholes' tackles. - Efter att Manchester United besegrat Arsenal med 2-0 i FA-cupen.

______________________________________________________________________________

Årets citat av Wenger 2

“There are two categories of club: those that travel with sweat and those who travel with petrol. We are one of those who travel with sweat.” - Wenger om skillnaden mellan Manchester City och Arsenal.

______________________________________________________________________________

Årets förnedring

Vinst: 5-0 mot Leyton Orient. Förlust: 2-8 mot Manchester United.

______________________________________________________________________________

Årets flopp

M arouane Chamakh.

______________________________________________________________________________

Årets flopp 2

Andrey Arshavin.

______________________________________________________________________________

Årets flopp 3

Sebastien Squillaci.

______________________________________________________________________________

Årets självförtroende

Nicklas Bendtner

______________________________________________________________________________

Årets rykte

Vad Chamakh hittade på i Las Vegas.

______________________________________________________________________________

Årets transferrykte

Cesc Fabregas till Barcelona, igen.

______________________________________________________________________________

Årets straff

Cesc Fabregas hemma mot Leeds. Sista minuten. Tvingade fram omspel.

______________________________________________________________________________

Årets straffräddning

Wojciech Szczesny vs. Antonio di Natale.

______________________________________________________________________________

Årets frispark

Robin van Persie vs. Sunderland hemma.

______________________________________________________________________________

Årets IRC-användare

Ninjababy och Tossie delar på priset! Shifty får ett omnämnande.

______________________________________________________________________________

Årets WTF? (WTF = What The Fuck?)

4-0 borta mot Newcastle. En halvlek kvar. Slutresultat: 4-4.

______________________________________________________________________________

Årets WTF 2?

Arsenal avgör hemma mot Liverpool i matchminut 90 + 9. En minut senare kvitterar Liverpool.

______________________________________________________________________________

Årets frågetecken

Phil Dowd. Är han en domare?

Phil Dowd - how much are they paying you? Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Årets blomstring

Jack Wilshere.

______________________________________________________________________________

Årets match

Arsenal - Barcelona & Chelsea - Arsenal.

______________________________________________________________________________

Årets förudmjukelse

Förlust med 8-2 mot Manchester United.

______________________________________________________________________________

Årets revansch

Etta i Champions League-gruppen samtidigt som Manchester United och Manchester City åkte ur.

______________________________________________________________________________

Årets frisyr

Mikel Arteta. Går det att bli mer perfekt?!

______________________________________________________________________________

Årets mål

1. Robin van Persie vs. Everton.

2. Theo Walcott vs. Chelsea.

3. Nicklas Bendtner vs. Ipswich.

______________________________________________________________________________

Årets debutant

Alex Oxlade-Chamberlain.

______________________________________________________________________________

Årets konstigaste värvning

Park Ju-Young

______________________________________________________________________________

Årets Almunia

Almunia har en alldeles egen kategori i år! Den här gången vinner han med sin utrusning mot West Bromwich.

______________________________________________________________________________

Årets häftigaste

Arsenals 125-årsjubileum. Statyer, evenemang, projekt och en vinst mot Everton.

Robin van Persie räddade jubileumet. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Årets mest väntade (resultat)

Förlusten mot Manchester United.

______________________________________________________________________________

Årets kommentar i bloggen

"Jag tar en paus..." - pzon efter 8-2 mot Manchester United.

______________________________________________________________________________

Årets låt

Away Boyz - Jackie Wilshere

______________________________________________________________________________

Årets katastrof

Hela sommaren.

______________________________________________________________________________

Årets miss

Hela Chamakh.

______________________________________________________________________________

Årets volley

Robin van Perise vs. Everton.

______________________________________________________________________________

Årets bortasupport

Borta mot Birmingham (januari).

Borta mot Manchester United (augusti).

Borta mot Leeds (januari) / borta mot Chelsea (oktober).

______________________________________________________________________________

Årets roligaste rykte

Uzbeken(!) Odil Ahmedov (who?) var ju på gång till Arsenal....

______________________________________________________________________________

Årets hemvändare

Thierry Henry

______________________________________________________________________________

Årets konsert

Away Boyz i Stockholm.

______________________________________________________________________________

Årets jubileum

Arsenal Swedens 10-årsjubileum i Stockholm.

______________________________________________________________________________

Årets lögn

"Park Ju-Young måste acklimatisera sig" - Wenger om Park Ju-Young som bara fått spela tre matcher på ett halvår.

______________________________________________________________________________

Årets manligaste Arsenal-supporter

"Brokkoly" tar hem det andra året i rad.

______________________________________________________________________________

Årets bild

Segerfirandet mot Chelsea.

______________________________________________________________________________

Årets längdskillnad

Mertesacker vs. Arshavin.

______________________________________________________________________________

Årets rysare

Arsenal - Barcelona. Höll på att däcka innan matchen ens hade börjat.

Ännu en minnesvärd afton. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Årets roligaste video

Fabianski dance!

______________________________________________________________________________

Årets mest oförklariga video (årets konstigaste video)

Johan Djourou gör reklam för ... vad?

______________________________________________________________________________

Årets video alla kategorier

Arsenal - 125 years

______________________________________________________________________________

Årets Bendtner (årets avgörande i sista minuten)

Aaron Ramsey vs. M arseille.

______________________________________________________________________________

Årets känslosammaste video

Thank you Cesc Fabregas.

______________________________________________________________________________

Årets ledare

Robin van Persie delar priset med Thomas Vermaelen.

______________________________________________________________________________

Årets profil

Wojciech Szczesny. Hittar alltid på något fullständigt lysande, galet eller uruselt.

______________________________________________________________________________

Årets kändis

Mo Farah som aldrig missar en Arsenal-match!

______________________________________________________________________________

Årets skämt

Phil Dowd.

______________________________________________________________________________

Årets twittrare

Emmanuel Frimpong.

______________________________________________________________________________

Årets tweet

"Pffff come on Jack" - Emmanuel Frimpong visar Jack vad vi alla tycker om Nasri.

______________________________________________________________________________

Årets trevligaste

Robin van Persie. Arsenal-hjärta.

______________________________________________________________________________

Årets uppbyggnad

Gervinho vs. Wigan. Över trettio passningar. Började med Gervinho. Slutade med Gervinho. Den enda i laget som inte rörde bollen var André Santos.

______________________________________________________________________________

Årets soloprestation

Robin van Persie vs. Sunderland.

______________________________________________________________________________

Årets bästa trailer

Inför Manchester City - Arsenal.

______________________________________________________________________________

Årets konstigaste mål

Thomas Vermaelens självmål mot Fulham.

______________________________________________________________________________

Årets supporterklubb

Arsenal Sweden. Vilka annars?

______________________________________________________________________________

Årets bragd

Vinsten mot Barcelona

______________________________________________________________________________

Det var det. 2011 efter morgondagens match mot QPR ett minne blott och vi inleder ett nytt år, ett nytt Arsenal och ett nytt 2012. Jag har inte så mycket mer att göra än att ge ett enda stort tack till alla er som följt bloggen under 2011. Det har varit ett riktigt stort nöje och jag hoppas att 2012 blir ett bättre år än vad 2011 varit! Ännu en gång - tack för allting! GOTT NYTT ÅR!