Medlemmar: 3660 st.
Visa menyn

Wengers långa vandring på Craven Cottage

Davidsson och Mannen
sön 1 jan 2012 kl 15:30

Idag är en sådan där dag då man mestadels vandrar mellan sängkammaren, barnens DVD-spelare och pizzerian. Vi njuter förvisso av gårdagens härligt futtiga 1-0-seger över QPR, ett segersätt som annars mest brukar ses som manu-sk, vilket absolut inte är att förakta. Men eftersom gårdagens eftermiddag övergick till gårdagsnatt, vilken i sin tur övergick till en påtagligt tidig morgon, vankar man mest runt i vankelmod och träkeps. Men det är inte den vandringen du har kommit hit för att läsa om. Nej, du skall få läsa om den wengerska på gamla The Cottage. Det är därför du är här.

Fulhams hemmaarena Craven Cottage byggdes initialt som jaktstuga åt  baron William Craven, någon gång på 1780-talet. Alltså inte själva fotbollsarenan, utan mer en stuga som sedan fick ge namnet åt arenan. Kring denna lilla stuga ägnade sig överklassen åt lite sköna friluftsnöjen såsom lawn bowls, en sorts boccia på snorvälklippt gräsmatta, krocket och det från Centralamerika härstammande bollspelet tlachtli där du med hjälp av höftens rörelse skulle förpassa en boll genom en ring och i och med det ta poäng. Sådana oerhört livsavgörande göromål ägnade sig de blåblodiga åt, där vid Thamesens rand.

Åren för The Cottage gick, 1700-tal blev 1800-tal, som sedan övergick till 1900-tal. Nobla överklassporter förbyttes till arbetarklassnöje och fotbollslaget Fulham St Andrew's Church Sunday School tog över det då nedgångna området och gjorde det till sitt. Åren vandrade än längre och plötsligt var det söndagen den 22 maj,  nådens år 2011. Det kändes som liv, det doftade vår, men Arsenal hade tappat tätkänning till febril överlevnadskamp i form av den nödvändiga 4:e-platsen och fansen kände sig rejält lurade få allt vad konfekt hette.

Ett allt mer tafatt Arsenal spelade då av säsongen 2010-2011 genom att ta en högst skrynklig poäng på The Cottage och Arsène  Wenger fick göra den långa vandringen från arenans gamla träpaviljong till avbytarbänken, till soundtracket av frustrerade fans, vilkas sång gick ut på att det nu var dags för klubben att ”spend som fucking money”.

Vi ligger idag på exakt samma tabellplats som vi gjorde den där söndagen i maj förra året. Så läget skulle kunna vara att anse som liknande men är ändå ett helt annat.  För då Arsenal våren 2011 var i nästan fritt fall och gick en rejält otäck sommar till mötes, har vi nu vänt skutan och är på väg upp i tabellen. Samtidigt är shitty idag mils vida bättre än föregående säsong, och våra finniga kusiner från N17 likaså.  Manu är fortfarande manu och den ryska oljemaffian på Fulham Road kommer gå all in under det just öppnade fönstret. Kvar står vi utan en enda ytterback, med mittbackar som antingen är skadade eller heter något i stil med  Squillaci eller Djourou, och med en konstant svårighet att omvandla bollinnehav till mål, så länge spelaren inte heter Robin.

Så är det kanske inte exakt samma behov för klubben att ”spend some fucking money” idag som det var senast vi spelade på Craven Cottage? Och är det inte exakt samma överhängande risk för Wenger att få göra samma vandring ackompanjerad av exakt samma krav på förändring? Same, same but different, som den där D&M-figuren brukar skriva.

jonhall.jpg

För vi sitter fortfarande i samma trånga läge. Vi sitter med samma oändliga räcka av skador och vi sitter på samma lista av onödiga löneposter, för spelare som antingen är för dåliga, för skadefrånvarande eller för både och. Vi är förvisso inne i en positiv trend, men samtidigt i precis samma läge av att var dag för oss närmare utgående kontrakt på nyckelspelare, vilket återigen faller tillbaka på behovet av att Wenger och styrelsen bemödar sig om att ”spend some fucking money”. Och inte på franska 17-åringar eller comebackande legendarer, utan på färdiga spelare kompetenta nog att gå in i startelvan.

Detta leder oss in på vilken startelvan som kommer bli aktuell i morgon kväll. Som ni alla vet så bar nyårsafton inte bara med sig en massa fagra löften, utan även ännu en försvarsvakans. Thomas Vermaelen sällade sig till skaran av skadefrånvarande och vi blev ännu en oroväckande lucka att fylla rikare. Francis Coquelin skötte sig så gott som någon Djourou, Arsjavin låg, vad folk än säger, bakom vinstmålet och TW14 gjorde allt han kunde för att tysta de som fortfarande tror killen har någon som helst funktion i startelvan att fylla.

Av dessa, och av vissa andra, orsaker vill jag se följande startelva i morgon kväll:

Szczesny
Coquelin – PM4  - Koscielny – Miquel
Song – Arteta – Rosicky
AOC – Gervinho – Arsjavin

Yes, så skall det se ut. Egentligen hade jag velat ha Arsjavin just bakom forwardstrion men det kommer tydligen aldrig att hända. Rosicky är het, rotation nödvändig men även Benayoun skulle kunna få startplats. Oxlade-Chamberlain har redan, på sina sex matcher, presterat nog för att ta högerytterplatsen och eftersom RvP måste vilas och Park tydligen inte skall spela för Arsenal, så skall Gervinho få chansen på den platsen han vikarierade riktigt bra på både i Lille och i Le Mans.

Frågor på det?

Bild från Flickr.com: ”JonHall”