Medlemmar: 5817 st.
Visa menyn

Birmingham, Aston och jag. OBS: Varning för privatlivsblottning!

Davidsson och Mannen
lör 28 jan 2012 kl 08:26

Om du redan börjat smutta på tipsextragroggen så ber jag dig nu att varsamt ställa ifrån dig den. Ta istället en rejäl balja kaffe, luta dig fram mot skärmen och inta ditt mest överseende, empatiska och överslätande mood. För nu skall det nalkas det ren och skär socialpornografi, på bästa sändningstid. This is hardcore.

Förra veckan var undertecknad ute och åkte bil å jobbets vägnar. Jag hade haft ett möte i en närliggande kommun och var tillsammans med en arbetskamrat på väg tillbaka till det lockande lunchrummet. Och vi kan väl säga så här: Jag höll mig inte riktigt till den satta fartgränsen och jag körde inte helt lagligt. När jag låg där i vänsterfilen växte dock min irritation över en norskregistrerad BMW som bromsade mig avsevärt och jag tänkte ”vad f-n ligger du i den här filen för om du ändå skall köra nästan lagligt?”

Efter att norrmannen till slut släppt förbi mig fortsatte jag min färd i ett återigen härligt lagom tempo. Bra bil, bra väglag och excellent förare, vad är problemet? När så en blågrå Passat komm upp bredvid mig, på min högra sida, började jag undra. ”Kör jag så långsamt, så att folk är tvungna att köra om mig på insidan?” ”Kanske borde jag öka tempot lite till?” Efter en kortare strid mellan mitt onda jag och mitt goda, bestämde jag mig sedan för att killen, om han nu ville köra om mig, fick hålla sig i omkörningsfilen som alla andra, varpå jag lagom demonstrativt lade mig i högerfilen för semesterkörning. För 110-vägen hade ju faktiskt just blivit en 90-väg, så någon motta fick det väl ändå vara.

Nöjd med min mogna reaktion blev jag dock genast återförd in i högpulsläge när den där blågrå Passaten, nu i min backspegel, plötsligt började blinka med både röda och blå lampor i fronten. Och snubben i passagerarsätet började signalera att jag skulle svänga av och ställa mig vid vägkanten.

volvomodelcar.jpg

Farbror Blue, everywhere you go

Min första tanke var ”f-n, nu ryker kortet, nu ryker fotbollsträningen (jag brukar skjutsa sonen till)” och vad f-n kommer frugan säga när vi blir utan bilkörning i tre månader?” Er bloggskribent fick vara så vänlig att följa med in i civilpolisbilens baksäte och bevittna deras, inte något annat än, massiva bevismängd. De hade börjat följa mig när jag körde om dem i en bit över 140 km/h, följt mig i drygt 8 200 meter och hade utifrån den sträckan fått en medelsnittshastighet. Hade de mätt mig stillastående med laser, hade körkortet fått vingar och flugit i väg, men tack vare en bil jag haft framför mig hade genomsnittshastigheten sänkts och jag klarade mitt körkort med en hårsmån.

Så lagens långa arm var inte bara handgriplig och fast, den innehöll även ett visst mått av skonsamhet, förlåtelse och överseende. Jag blev 2800 kronor fattigare, men fick behålla mitt körkort. När jag lätt skakig, smått bedrövad över den monetära förlusten men samtidigt lättad över att jag fortfarande fick köra bil, kom åter i jobbilen, var det första jag fick höra från bilstereon Judas Priest's snart 32 år gamla ”Breaking The Law” från klassikern ”British Steel”.

Breaking The Law, just när I got busted by the police, av och med Judas Priest, från staden Birmingham i vars närhet den lilla industriförorten Aston ligger. Samma Aston vars Villa vi möter i FA-kuppen i morgon kväll. Och folk säger att saker och ting inte hänger i hop? Folk tror på slumpen och förnekar uppenbara samband? Jag gör det inte.

För Arsenal är nu, återigen, i trångmål. Inte med The Strong Arm of The Law, utan med resultatet av tre raka ligamatcher utan vinst, ett fatalt set-back för en Jack Wilshere som skulle ha blivit vår frälsare och säsongsräddare, samt på grund av ett stort antal uteblivna spelarinköp av internationellt toppsnitt. Vi ligger på femteplats i ligan och gapet till livlinan på fjärde ökar för var omgång som spelas. Vi är i rejält trubbel och både jag och andra kraxar svartsynt i högan sky. Men jag fortsätter nynna på riffet till Breaking The Law och ibland kan både livet och följandet av ett fotbollslag vara som att åka på en fortkörningsbot på 2800 kronor.

Du torskar en halv London-resa men kan fortsätta köra grabben till fotbollsträningen. Vi ligger kanske rent åt helvette till i ligatabellen, men har fortfarande chans att ta hem FA-kuppen. Vi kanske just har fått besked om att en av lagets absolut mest nödvändige spelare troligtvis blir borta resterande del av säsongen, men tänk om det blir droppen som får vår klubbledning att rinna över i transferfrossa.

Och tänk om allt elände du, som Arsenalsupporter, fått utstå under sommaren och hösten, plötsligt svängar av i en väg ända fram till Wembley? Eller om din frustration över en supersegt långsam norskregistrerad BMW leder in oss på en där destinationen är slutet på en sjuårig titeltorka? F-n då kommer jag skrika ”Breaking The Law” med bredaste leendet någonsin, slå mig för bröstet och gratulera mig för den stora framgång och tur jag bär på.

 

There I was completely waysting, out of work and down
all inside it's so frustrating as I drift from town to town
feel as though nobady cares if I live or die
so I might as well begin to put some action in my life...

Bild från Flickr.com: ”volvomodelcar”