Medlemmar: 6525 st.
Visa menyn

Vuxna människor

Davidsson och Mannen
fre 17 feb 2012 kl 11:12

Minns ni filmen ”Vuxna människor”? Där Felix Herngrens figur Frank Pilgren mestadels går runt och fruktar att bli påkommen med byxorna nere och avslöjad som fortfarande varandes bara en hormonstinn tonåring. En tonåring som mestadels viker sin tid åt fantasier om vilka han skall eller inte skall ligga med. Idag skall vi tala om att vara just vuxna människor.

För just det som Frank Pilgren mest av allt fruktar, hände i onsdags just oss. Vi blev påkomna med att inte alls vara det vi utgav oss att vara, utan någonting helt annat och vi blev ståendes med brallorna nere och med skammens avslöjande ljus riktat rakt emot oss. Vi var inte alls det storlag vi, på många sätt, fortfarande utger oss för att vara, utan blev avslöjade som fake, förfalskning och lätt sekundär vara.

De spelare som Wenger ställt på banan, var inte alls de professionella, vuxna, män som de uppgivit sig att vara, utan bara vilsna små tonårsfjun, utan varken koll på läget eller på sin egen funktion i sammanhanget. Vi sladdade än hit, än dit och var så uppenbart omogna för vår ålder att det ganska mediokra AC Milan, i Zvenne Banans ögon, nu framstår som ett riktigt bra lag. Vi var nervösa, finniga och spred målbrottstuppar kring oss i en allt stridare ström, ju mer rastvakt Ibrahimovic med bihang uppfodrande spände ögonen i oss. Våra taffliga försök till avancemang landade bara i handsvett och dålig andedräkt. Och våra fantasier om kommande nedläggningar rann ut i San Siros sandiga flanker, svajigare än vilket tonårshångelsnår som helst.

I min vuxna värld är denna säsongs Champions League över för vår del. Vad Szczesny än har gått ut med så har vi ingen som helst chans att rädda det som vi lät oss bli berövade på i onsdags. Det vi dock kan rädda är nästa års Champions League. Och framför allt nuvarande säsongs enda kvarvarande möjlighet till att få lyfta en trofé. FA-kuppen.

nguyencuong107_2.jpg

En stolt historia som är värd ett vackrare nu.

På lördag åker vi återigen upp till Sunderland och angör deras Stadium of Light, säkerligen iklädda samma gamla Tinky Winky pyjamas som vi brukar. Men då Arsenals spelare i onsdags blev avslöjade som svettluktande nervvrak på väg till skolkuratorn, måste de på lördag faktiskt uppträda som de vuxna människor de ändå måste anses vara.

Spelarna måste våga ta ett steg fram och inse vad som krävs av dem. Att de inte (längre?) är en del av en skyddad och sluten verksamhet utan ägnar sig åt professionell idrott på absolut elitnivå. De måste komma till insikt om att saker och ting kan komma att göra ont. Att ett visst mått av elakhet, inte kommer rendera i skäll från skolfröken, utan i den enda möjlighet som finns kvar denna säsong.

Och jag skiter i vilka som är ledsna, som det är synd om eller vilka som anser sig tjäna för lite i förhållande till vad andra får i veckopeng. Jag skiter i om någon tycker någon annan retas och är dum, eller om Martin O’Neill skriker, gapar eller skäller. Om hans killar knuffar våra killar eller om någon trampar på någons tå.

Jag är så evinnerligt trött på att våra spelare beter sig som ansvarsbefriade barnungar. Jag är så trött på spelare som ramlar och håller sig för benen, när de borde hasta upp, jaga i kapp och trycka till rejält, tillbaka. Jag är så himmelskt trött på korslagda armar över dunsovsäckar som bara rör sig för dragna suckar eller uppgivna gester till en fjärdedomare. Jag är så förbannat trött på spelare som inte tar sitt ansvar utan vänder sig och skyller på medspelares eventuella tillkortakommanden. Jag är så trött på snorungars uppgivenhet och vilja att känna efter.

På lördag vill jag att våra spelare beter sig som vuxna människor och visar att de fortfarande, trots onsdagens pinsamhetscharad har någon j-la stolthet i kroppen. Att de är människor och inte bara undankrypande amöbor, som trivs bäst i dunkel anonymitet, långt från mål, potentiell kollision och risk för chanstagning.

På lördag vill jag att vi skall få resa oss, och framstå som det storlag vi en gång var. Och jag vill att våra spelare skall komma till insikt om att de bara är en liten kort period av en lång och stolt historia. Och att lördagen är deras möjlighet att göra ett historiskt avtryck. Och att de ger sig f-n på att ta den chansen.

Up you Gunners!

Bild från Flickr.com: “ngeyencoung107”