Headmaster Ritual; Ett till fem. Elaka Aston och snälla jag.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg, då jag gav mig själv betyget -/5, har jag hela denna vecka legat nerbäddad och svettats i en infernaliskt febrig influensa som jag lyckades ta med mig hem från en annars oerhört lyckad långhelg i England. Nu kan man ju å andra sidan tycka att lämnar du familjens trygga sköte och åker på alkoholhaltig herresa till utlandet, så kanske inte en influensa är det värsta du kan få med dig hem. Det kanske finns värre saker att dra hem till TV-soffans, det vita vinet och räkornas hemvist. Men sådan är inte jag, sådant snusk skulle jag över  huvud taget inte reflektera över och sådana referenser lyser med sin totala frånvaro i såväl kropp som själ hos en asketisk undertecknad.

Men då jag varit i så totalt obrukbart skick som jag varit, har jag ägnat mig åt det jag allra helst gör, när minsta möjliga ansträngning är aktuell. Jag har tittat på gamla hårdrocksdokumentärer. Jag har svept igenom gamla Iron Maidenfilmer, avnjutit grovpixlade Anthraxkonsterter och följt med långhåriga drägg hem till Mäster Dio för att diskutera drakar, regnbågar och allsköns svärdkonst. Jag har lyssnat till en redan då sluddrande Yngwie J Malmsteen berätta om pentatoniska skalor, hört folk vittna om en utkommen sångare i läder och nitar, men även njutit av en stunds inspelad samvaro med ingen mindre Tony Iommi.

Och denne Tony Iommi, som i sin bruna Chesterfield framför sakralt spröjsade fönster, berättade om uppkomsten till all den ondskans musik som han lilla orkester framförde. Denne Tony Iommi vittnade om en hård uppväxt i ett Aston som först präglades av en tung stålindustri, för att sedan allt mer präglas av den, efter nedläggningarna, följande depressionen. Så där låg jag, med lapptoppen på magen och febern i topp och såg Aston i vitögat, både en och två gånger. Så när Arsenal Swedenmedlemmen ”Flexus”, i forumets matchtråd, önskade att något han kallade ”piskogram” skulle framföras till våra spelare så blev bilden i mitt febrilt snurriga huvud plötslig uppenbar, helt komplett och fullständigt självklar. För åker du tåg mellan London och Wolverhampton passerar du ett regnigt och betonggrått Birmingham. Och gör du det i en kupé vid sidan om en enda två och en halv timmar lång host-, snor och feberattack, så går det som det gör och ett Flexistiskt piskogram borde sändas till snorbombande dam i rutig flanellskjorta.

En i rutigt snusar i salongsberusat förmiddagstillstånd, medan en annan rutig konstant hostar otäcka baciller åt alla håll och kanter. Gissa vem som är vem! Och gissa därefter vem som föll offer för samma baciller. Bild: West Ham-Johan.

I eftermiddags mötte vi, som du vet, detta Astons fotbollslag Villa från regnets, betongens och streptokockernas Birmingam . Vi gjorde det efter att omgången tidigare äntligen placerat det lilla hållplatslösa laget i vitt på rätt plats i tabellen; nämligen under oss. Och vi gjorde det efter att, som det heter, ha hamnat i en positiv trend. Positivt började det och alldeles fantastiskt slutade det. Betyg enligt följande:

Szczesny: 3/5. Nästan helt arbetslös i första halvlek och oerhört vital i andra när Villa vid ett antal tillfällen kom upp i banan i sin reduceringssträvan. Trygg och idag lugnare med bollen. Händer och placering fortsatt prickfria.

Sagna: 3,5/5. Började med pigg offensiv men mattades, i det offensiva, ju mer matchen led. Var detta till trots ändå med och slog inlägg, lappade över och skapade räknefel i Villas försvar. Hade inte samma synkronisering med JD som han brukar ha med LK, men märkligt vore kanske annat.

Djourou: 2,5/5. Jag skall villigt erkänna att det osar ett högst oskönt nervdaller när JD äntrar planen. Och killen lyckade spela en sisådär tre minuter innan skadebytet varslades. Nu var det bara näsan som skulle korkas igen och Mr Mango kunde jobba vidare på jakten efter fjolårssäsongens börjans form. Och denna jakt gjorde han med tiden riktigt bra. Han började lite darrigt men blev allt mer säkrare i sina positioneringar och val av ingrepp. Ställdes kanske inte på sitt livs prövning i eftermiddag, men skötte det som skulle skötas med beröm godkänt.

Vermaelen: 4/5. Asså, nu får man ju bara hålla tummarna för att han håller sig hel. För så bra han är just nu. Han är precis överallt hela tiden och ändå alltid på rätt ställe i rätt ögonblick. Så dödlig och så helande i en och samma figur.

Gibbs: 4/5. Mot Everton slog han personligt rekord i antal EPL-matcher på en säsong och mot Villa gjorde han sitt första mål i samma liga. Och på vilket sätt han gjorde det. Djupt nere i motståndarnas straffområde samspelade han med strikern/den ”falske 9:an” på ett, för moderna ytterbackar, föredömligt sätt. Som taget ur en instruktionsbok. Sina defensiva pålagor skötte han även dem utan något som helst kvar att önska.

Song: 4/5. Efter att han gjort sitt numera obligatoriska defensiva förstahalvleks-misstag, radade han upp smörpass efter smörpass. Så vänlig med bollen och så elak utan den. En mycket bra man av en kille som är oerhört viktig för oss nu när vi börjar närma oss den punkt då säcken skall knytas till och spursare skall hållas på behörigt avstånd.
 
Arteta: 4/5. Satte igång och chockade oss alla med ett par riktigt skapliga skott i första halvlek. Om det var ett tecken på Artetas offensiva kompetens eller Villas bristande defensiv, vill jag ännu inte han någon åsikt. Men snyggt var det. Och passningarna satt som smäck, och då har vi ändå inte kommit in på den där lilla detaljen i 92:e... Frisparken, mmm, poesi och så värd att vänta på. En annan intressant detalj är att Arteta drog på sig en oerhörd massa Villafrisparkar och ett par av de fem Villakorten. Vad kan det bero på?

Rosicky: 4/5. Forca Rosicky, vrålade hela TV-soffan under mig. Hela jag lyftes upp och svävade ut i köket för att hämta något att kyla av hela stekheta härligheten. För som han gick fram denne man. Som han tog tag i bollen, i taktpinnen och i initiativet. En fantastisk förmåga att ta kontroll över händelserna, både framåt och bakåt. Utsökt passningsspel och en nästan uppväckande effekt på medspelarna.

TW14: 3/5. Lika hopplös som han var senast, lika självklart deltagande var han idag. Fortfarande inte världens smartaste, fortfarande något endimensionell, men på rätt ställe och med förmåga att använda de resurser han har på ett lysande sätt. Mycket kul för honom att han fick göra mål. På gränsen till ett högre betyg. Hoppas han är på väg att bevisa att vi hade fel!

RvP: 3,5/5. Idag spelade han som ett gott exempel på den så kallade falska nian. Mötande targetspelare, avslutare och fördelare. Allt i ett, färdigpaketerat och hemlevererat till just din dörr. Som ett fotbollens Kinder Egg. Man hade dock unnat honom att få sätta dit det där målet. För allt annat var som det skulle och bara den länken fattades.

Gervinho: 3/5. Läcker assist till Gibbs 1-0 mål och fantastiska hemmajobb vid ett par av våra fallerade offensiva hörnor. För även om det hela går lite knackigt för Gervinho just nu, så måste man ge killen en eloge för att han ständigt försökte, var i ständig rörelse oavsett om han har boll eller inte och ständigt drog isär Villaförsvaret.

I 67:e kom Ramsey och Santos in i stället för Gervinho och Gibbs. Santos började med att slå en riktig indianare och följde upp det med sedvanligt tokofffensivt spel med positiva förtecken. Ramsey började med att sänka en klar målchans med bollduttande utanför Villas straffområde och följde upp det hela med ett oändligt antal sidledspassninar. AOC bytte av TW14 i 77:e minuten och höll på att skrämma livet ur Villas vänsterflank, inte bara med sin pistolkulefart, utan även med christianolight-fintande på 78-varvsspeed.

Wenger: 3/5. Logisk startelva efter att Koscielny tydligen skadat sig på uppvärmningen. Bytena var även de helt okej, kanske skulle AOC ha fått komma in något tidigare, men nja... En god dag på jobbet för den så utskällde tränaren. Samma tränare som nu tagit oss till en tredjeplats i ligan. Så kan det gå.

Phil Dowd: 3/5. Vi vet ju alla vilken relation Dowd har till Arsenal. Eller snarare så har vi alla sett honom döma bort oss gång efter gång efter gång. Utan att det funnits något stopp på den pågående eländeshanteringen. Idag gav han Villa fem gula och inga till Arsenal. Han släppte Ireland lite lättvindigt och missade armbågen i Djourous nylle. Men vad f-n, Dowd är ju Dowd, man blir liksom glad när han låter bli att visa ut Arsenalspelare för ingenting och nästan varmbröstad när han inte tillåter massmord på rödtröjor. Skål för det din lilla ölmage.

Villa Villekulla Villa: 1,5/5. Ni vet vilket bortalag som stulit flest poäng på Emirates, ni vet vem som gjorde första EPL-målet på arenan och ni vet att Richard Dunne alltid varit något av en räddande ängel (Richard Dunne own goal =113 000 träffar på Google). Nu hänger Mellberg i Grekland, Dunne bidar sin tid i rehabstugan och Villa har fastnat i vinkelvolten med den där blindgalne Mc Leish till tränare. För Villa idag var inget bra. Men vi var det. Och det var gott att se.

D&M: 3/5. Jag vill inte hävda att jag genomgått någon form av Rosickylik metamorfos. Men när frugan, under gårdagskvällen, insisterade på att byta samtliga lakan med medföljande örngott, kändes det som att någonting faktiskt vände. Jag är inte MoTM-ämne ännu, men jag lyckades skjutsa grabben till och från fotbollsträning, slippa storhandlingen men samtidigt få värdefull egentid när che£sky och spurs gjorde upp om den hedersamma andraplatsen i Londontabellen. Inte dåligt kryssat, i den relationella farleden, av en oljetank som D&M. Lova att du inte säger att det var här du läste det och lova att du inget säger till mina barn, men tilläggas måste ändå att 37,9  celsiusgrader och 5,2 volymprocent ibland är en rakt igenom ljuvlig kombo.

Och efter att che£sky och spursen totalt misslyckats med att skapa fotbollsmatch, gready bastard mest sett ut som en alkad pensionär från Florida och cashley cunt visat både dumskallen Terry och alla andra på plats, vilken rakt igenom oskön snubbe han är, så är allt precis som det skall vara. Man undrar ju vad de där killarna som gick till che£sky ”för att vinna” tänker den där lilla stunden när bankbokens alla nollor kletats i hop i en enda stor röra som på lämpligt avstånd plötsligt ser ut som en 5:a. 5 som i Euro League-plats. Så kan det gå.

På återseende ärade Gooners, sov så gott och klappa gärna en katt lite extra på vägen hem i natt. Det är du värd.