Headmaster Ritual. Jag spelar vanlig.

Igår spelade ditt Arsenal mot Wolves borta på Molineux Stadium. En kvällsmatch mitt i veckan, och du fick erfara det du ständigt försöker förtränga. Du är en i mångas ögon udda figur. Du sticker ut och du är inte som de andra. Inte på ett utstuderat eller kanske ens medvetet plan, men så är fallet. Du försöker följa med. Nicka och humma på rätt ställe, inleda och föra konversationer som i andras ögon är både spännande och meningsfulla. De talar till dig och ser dig sitta på din stol vid din dator eller stå vid ditt arbetsbås med ett arbetsredskap i din hand. Men det är inte du, för du är inte där. Det de tycker sig se är bara skalet, chimären eller rent av skuggbilden.

De tror att du är en vanlig person, på samma sätt som de känner sig som sådana. Men för att våga sig på och använda ord från en av Sveriges största ordbehandlare genom alla tider: Du spelar vanligt. Du låtsas att gårdagen var en vanlig onsdag, en veckodag vilken som helst. En dag då man går till jobbet, gör det man skall, åker hem till middagen och kanske tar grabben till fotbollsträningen, innan man rundar av tillsammans med frugan framför en lämpligt lättsmält romcom eller väl förpackat relationellt dravel.

Men igår var inte en vanlig dag vilken som helst. Igår var en dag vars hela egentliga syfte endast var att leda dig fram och ta dig till den stund då klockan visade 20.45 och då Neil Swarbrick blåste igång matchen mellan Wolves och The Gunners. Då din tillvaro fick sitt elixir, då du äntligen blev fullskalig och då dina konturer plötsligt blev tydliga.

Jag säger som jag brukar säga; du såg matchen, du såg de inledande tio minuterarna där inte bara Wolves och Bassong blev dubbelbestraffad, utan då vi också grep den fördel som därmed gavs oss. Walcotts genombrott som stressade fram Bassongs knuff, RvP’s iskyla till straff och det fantastiska väggspelet mellan TW14 och RvP som ledde fram till 2-0. Du såg redan då att matchen var så gott som avgjord, men då såg även ett Arsenal som faktiskt kunde hålla i en ledning utan att drabbas av allt för mycket skälvan.

Wolves kom tillbaka och hade en period i andra halvlek där de faktiskt tog tag i en del av spelet. De hade ett par chanser, men vi hade Szczesny som med ett par fantastiska räddningar, varav en kan ha varit direkt avgörande, stagade upp eventuellt kommande rankheter. Ni såg sedan Arsenal återta initiativet och rulla boll nästan ända upp på The Stan Cullis Stand och ni såg Benayoun få sätta spiken i Wolves EPL-kista för den här gången.

Som matchen är utformade sig är det näst intill omöjligt att få någon sorts helhetlig bild av spelarnas respektive prestationer, men jag gör ändå ett försök. Här har du Headmaster D&M’s betyg:

Szczesny: 4/5. Så gott som arbetslös i första halvlek, men när vi väl behövde en målvakt av klass, så kunde vi lita på Szczesny. TV-räddningen i 59:e minuten kan ha varit helt matchavgörande, för hade Wolves gjort mål där hade de fått vittring och vi riskerat att falla åter i gamla synder. Nu fanns den unge polacken där när vi mest behövde honom och det

Sagna: 4/5. Var precis lika bra som han brukar vara och jag räknade till ett felslaget inlägg. Nu skall kanske vi skall erkänna att han inte sattes på sådär enorma prov, men när han så gjorde var han oerhört följsam i sitt spel och sålde sig aldrig till yviga gester och chansbrytningar. En enorm pondus i sina små och finstilta gester.

Djourou: 3/5. Sattes inte heller han på några större prov, men tog det han skulle ta och höll sina armar in till kroppen när han så skulle. Var återigen en habil back-up och gjorde inte på något sätt bort sig.

Vermaelen: 3,5/5. Klarade denna match, mot det klart sämre laget, på ett enormt mycket bättre sätt än han gjorde mot exempelvis QPR. För i de matcher där han är under ständigt tryck är jag sällan orolig för TV5, men mot sämre motståndare har han tidigare tenderat att överarbeta sitt spel. Det gjorde han inte igår, utan höll sig lugn och fin på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Var stenhård i sina brytningar och höll på att knäcka de resignerade Wolvesspelarna som blev helt överkörda utan att ens få en frispark med sig.

Santos: 2/5. Puh… Lika eruptisk som han var framåt, lika isande förstelnande verkade han bakåt. Bjöd på rejäla luckor för Wolvesspelare att glida igenom och måste ta sig i kragen rejält. Jag gillar Santos, jag tycker han är skön att se i sin smått dadaistiska framtoning, men när vi tappar boll och motståndarna slår om ger han mig bara än fler gråa hår. Så även igår.

Song: 3,5/5. Hade ett gott samarbete med Arteta och RvP matchen igenom och fortsatte lufsa omkring som om han var snäll, lite smådum och helt ofarlig. Och som det lurar våra motståndare, igår som under andra matcher. Song var igår lugn, kylig och gav intryck av att ha ständig koll på läget.

Arteta: 4/5. Verkade vara kvar i shitty-matchmode, för han var igår någon form av box-to-box de luxe. Klädsamt stilig i sitt löpsteg och, som vanligt, oerhört hårt tagen av motståndarna. Hade igår, som vanligt, en nästan magnetisk förmåga att dra till sig frisparkar och gula kort till motståndarna. Detta utan att filma eller fjanta sig, utan bara på grund av att han var så svår att ta bollen ifrån.

Aaron ”First Touch” Ramsey: 2/5. Om killen skulle lägga ned lika mycket energi på att skapa progressivt fotbollsspel, som han gör på att imitera Nick Bendtners coola tuggummihantering, så skulle RvP ha gjort hattrick i går. Ramsey var igår oerhört omständlig i sin bollhantering och loj i sitt hemjobb. Gjorde dock sitt jobb som avlösare för en Rosicky som behövde vila, och lär väl vara tillbaka på bänken på måndag.

TW14: 2,5/5. Fullständigt lysande de första 10 minuterarna, då han var ett gudomligt komplement till RvP och avslutade med isande kyla. Därefter hade han nog inte en bollkontakt som gick rätt och verkade mest vara i vägen. Sänkte då speltempot, slog bort bollar och tog löpningar helt utan mening. Betyget räddas av insatsen han gjorde de första 10.

Rvp: 4/5. Ren fotbollspoesi när han chippade fram till TW14 i straffens upprinnelse. Fortsatte i samma spår med själva straffen och med ett delikat väggpass till Walcott som gjorde 2-0. Jobbade något kopiöst matchen igenom och var både Arsenals nr 9 och 10. Borde såklart ha blivit utbytt i början av andra halvlek,  detta då han fick duktigt med stryk av tröttflåsande Wolvesspelare.

Benayoun: 3,5/5. Jag säger som forumfärsking ”Son Of A Gunner”; -köp loss karln. För Benayoun kanske inte är världens bäste eller mest spektakuläre fotbollsspelare. Men han är en habil EPL-spelare med tonvis av nyttig erfarenhet. Igår tog tag i många bollar, gick framåt och skapade chanser. Löpte mycket utan boll och räddade, tillsammans med Song och Arteta, Santos från pinsamheter. Också helt rättvist att även han fick göra mål igår.

Piggt, om än sent, inhopp av AOC som borde vara väldigt nära startplats på måndag och även kul att se Jenkinson göra comeback. Minus till Wenger som inte tog ut RvP i rent preventivt syfte men stort plus till Pat Rice som försökte överrösta hemmafansen i deras ”boring, boring, boring. Tre oerhört sköna poäng och oerhört skönt att se Arsenal spela av en match utan att släppa in motståndarna i matchen. Nu hoppas vi på stiltje i skadebåset och på fräscha ben på måndag

Men innan du nu går och tar din förmiddagskopp i ert förmidagsfikarum, skall du ta dig en funderare över vem du är i förhållande till hur du skall framställa dig. Skall du försöka, skall du delta i den charad du alltid deltar i? Eller skall du drapera dig med rött och vit från topp till tå och sprida den goda läran genom att ställa dig i dörren och med versaler förmedla We’re by far the greatest team, the world has ever seen, till alla som ännu inte insett vikten av att veta? Skall du göra så, eller skall du fortsätta spela… spela vanlig?

Up You Gunners!